Här stärker svenska traditioner barnens språk

Insikten slog Aleksandra Cotra med full kraft för några år sedan då hon jobbade som förskollärare i Hammarkullen i Göteborgs östra förorter. 

– Jag frågade femåringarna vad landet heter som de bor i. ”Angered” svarade en flicka. Och nästan alla barnen höll med henne. Där blev det tydligt för mig hur viktigt det är att barnen får en starkare förståelse för att Sverige är deras land. 

När hon sedan hade blivit rektor för förskolorna Stjärnbildsgatan 2 och Merkuriusgatan 75 i Bergsjön, också belägna i Angered, tog hon kontakt med Mirella Forsberg Ahlcrona vid Högskolan Väst i Trollhättan. Hon är lektor i pedagogik och docent i utbildningsvetenskap, med en bakgrund som både förskollärare och dockteaterpedagog – och har länge arbetat med barns kulturförståelse. 

– Min personal behövde inspiration utifrån. Visst hade vi sjungit svenska visor och berättat svenska sagor förut, men nu krävdes ett omtag. Mirella gör undervisningen levande genom att kombinera bild, drama, rörelse, sång och dans. Hon gestaltar och hon låter barnen använda alla sina sinnen, vilket främjar deras språkutveckling, säger Aleksandra Cotra.

Barnen riskerar att hamna utanför

Under 2022–2024 medverkade Mirella Forsberg Ahlcrona en gång i veckan under ett år på respektive förskola och hade undervisning med barnen, samt coachade personalen. Hon kommer mindre ofta nu, men Förskolan fick möjlighet att vara med på hennes undervisning på Merkuriusgatan 75 dagen efter påskhelgen. 

De stora svenska högtiderna är nämligen något som de börjat fästa ännu större vikt vid än tidigare.

– Många av våra barn har ingen aning om vad påsken är. Och därmed hamnar de utanför en svensk kulturell gemenskap i påsktider, säger Aleksandra Cotra.

Inför undervisningen har Mirella­ Forsberg Ahlcrona smyckat samlings­rummet med kycklingar, påskägg, påskbilder och ett skynke med påklistrade påskharar. Barnen har artigt ställt sig i kö utanför dörren, sedan säger var och en ”God dag” och tar Mirella i hand innan de går in.

Att hälsa tydligt och titta vuxna i ögonen är också något barnen börjat träna mer på. Det är inte självklart i alla kulturer att barn uppmärksammas och tilltalas på det sättet. Kulturell förståelse handlar också om att förstå sociala koder.

– I dag ska bonden och påskharen ha fest, inleder Mirella Forsberg Ahlcrona och plockar fram de pinndockor föreställande dekorerade ägg som barnen gjort veckan innan.

Barnen ska repetera ramsor och öva på att tala, sjunga och dansa med sina pinndockor. Hälften av barnen får gå bakom skynket och genomföra en dans med äggen över kanten på skynket – till övriga barns förtjusning.

Gruppen bakom skynket har ägg i ena handen och utklippta byxor i den andra. Och så dramatiserar de en ramsa som många barn utan svensk bakgrund troligen aldrig har hört: 

– Ett, två, tre, fyra alla byxor äro dyra, den som inga byxor har, den får gå med rumpan bar!

Barnen på golvet skrattar. Sedan byter de plats och den andra halvan av gruppen får ställa sig bakom skynket. Och så fortsätter de 45 minuterna med sång, rörelser och sagor.

Skiljer på religiös högtid och kulturell tradition

Efteråt berättar flera barn att det varit ”roligt”, allra bäst när ”äggen hoppade”. När jag frågar en flicka om hon firar påsk hemma kommer svaret direkt:

– Nej, jag är muslim, inte kristen.

Jag nämner reaktionen för rektor Aleksandra Cotra.

– Det är precis det som vi arbetar med att komma ifrån. Stora högtider som påsk och jul är inte längre kristna högtider i Sverige, det är kulturella traditioner som barnen behöver känna till för att uppleva en samhörighet med det svenska samhället. 

Hennes förskolor har förstås uppmärksammat påsken tidigare också, men inte på något genomtänkt sätt. Vissa avdelningar har gjort mycket, andra mindre – nu gör de gemensamma satsningar flera avdelningar ihop. Veckan innan vi kom hade personalen klätt ut sig till påskkärringar och barnen hade fått leta ägg. 

– För att en tradition ska sätta sig i deras medvetande behöver vi göra mer än vi gjorde förut, säger Aleksandra Cotra. När barnen själva får klä ut sig till påskharar stärks deras samhörighet med svensk kultur. Och när de sedan möter påsken på tv eller i affären, ja då känner de sig hemma.

Vårdnadshavare får uppskattad hemläxa 

Att också inkludera föräldrarna i arbetet är helt centralt. På ett A4-blad uppsatt i förskolans entré står att ”påsken är en av de största och mest betydelsefulla högtiderna i Sverige, en tid som är full av gemenskap, traditioner och kulturella aspekter”. Och sedan det viktiga tillägget: ”Påsken har en kristen bakgrund, vilket vi på förskolan inte firar eller pratar om, vi uppmärksammar traditioner och kulturarv.” 

På ett bord innanför entrén har man ställt ut påskris, påskkärring, påskhare och annat påskigt med textlappar intill som om det vore helt okända artefakter – självfallet en helt överflödig information om föräldrarna hade haft svensk bakgrund. 

– Vi ger föräldrarna hemläxor också, om teman vi tar upp. Det är mycket uppskattat, berättar Aleksandra Cotra. 

Mirella Forsberg Ahlcrona blir glad av att höra att barnen beskrev föreställningen som ”rolig”.

– Det är viktigt att barnen blir känslomässigt berörda, att de nu förknippar påsken med en positiv upplevelse. Det som stärker kulturförståelsen är i första hand egna erfarenheter. 

En förskollärare på avdelningen som arbetat nära Mirella Forsberg Ahlcrona är Athanasia Tsenikis, eller ”Sia” som hon kallas: 

– Vi har märkt att barnens självkänsla har stärkts när de lärt sig mer om svenska traditioner, de känner att de tillhör en större gemenskap. Mina föräldrar är från Grekland, jag fick bägge kulturerna, för mig är det viktigt att barnen här också får det. 

Det 15-tal barn som Förskolan träffade på föreställningen har tio olika modersmål. Men många av dem är språksvaga, de får helt enkelt inte möjlighet att utveckla sitt modersmål fullt ut hemma. Gemensamma samtal kring middagsbordet kan vara ovanliga, vilket i sin tur gör det svårare för barnen att lära sig svenska. 

Claudia Teixeira, med föräldrar från Kap Verde, är också förskollärare på Räven och har samarbetat nära Mirella Forsberg Ahlcrona: 

– Vi måste komplettera det som vårdnadshavarna inte ger dem hemma. Det handlar inte bara om att svenska språket är frånvarande, det handlar också om föräldrar som inte talar så mycket på sitt eget språk med sina barn.

Tydliga resultat av arbetet i ny undersökning

För att ytterligare stärka barnens språkutveckling har rektor Aleksandra Cotra säkerställt att det finns minst en förskollärare och barnskötare som är en språklig förebild på varje avdelning. På Räven är det barnskötaren Pernilla Landström:

– Jag är avdelningens språkpolis, säger hon och skrattar.

Sia Tsenikis skjuter in att hon är tacksam för polis-Pernillas rättelse under arbetet med påsken:

– Vi andra sa att påskkärringarna bär sjal, men det heter förstås sjalett!

Deras intensifierade arbete med både språket och kulturförståelsen har gett tydliga resultat visar en färsk undersökning (se faktaruta). Personalen hör det från föräldrarna också, flera har betonat att barnen pratar mer hemma och att de pratar bättre svenska.

Sia Tsenikis berättar att hon ”grät av glädje” när hon nyligen hade kontakt med en av skolorna i området. 

– De berättade att barnen som kommer från vår förskola talar mer flytande svenska än tidigare. Tänk att vi kan bidra till att ge dem en bättre start i livet!