Tar avstamp i bilder på hallgolvet

Foto: Shutterstock

Personalen på förskolan Liljan i Göteborg hade klurat ett tag på hur barnen får inflytande. Ibland tyckte de att det kändes svårt att sätta ord på vad barnen faktiskt hade möjlighet att påverka. Och kanske framför allt, att få barnen att själva se vad de kunde bestämma över.

På en konferens fick Emma Ivar, förskollärare och förskolechef på förskolan, tips om en bok som heter Barnens planet, som har sin utgångspunkt i barnkonventionen. Hon började bläddra i den tillsammans med barnen.

– I boken fanns en vuxen karaktär som började tala om att alla barn inte har rätt att leka och inte har rätt att få vara med och tycka till. Det gjorde det här med rättigheter väldigt tydligt för barnen, säger Emma Ivar.

Emma Ivar.

När de hade läst klart fortsatte diskus­sionerna. Barnen hade många frågor och funderingar som de ville ha svar på. Framför allt om barn i andra situationer och länder. Alla tyckte att det var hemskt att vissa till och med saknar rent vatten.

På förskolan Liljan brukar de använda sig av bilder på hallgolvet för att visa vad de arbetar med för stunden. Där syns bilderna lätt för de yngsta barnen och de blir också en naturlig samtalspunkt vid hämtning och lämning. Nu satte de tillsammans dit bilder som fick symbolisera barns olika rättigheter. På bilderna fanns till exempel en tallrik, ett vattenglas och en lekplats. En bild där barn stod i ring runt jorden och höll varandra i handen symboliserade att det handlade om alla barns rättigheter.

– När föräldrarna kom kunde de prata om dem tillsammans. Och under dagarna satt barnen och pratade om bilderna med varandra, berättar Emma Ivar.

Hon minns särskilt hur ett barn beskrev bilderna för sin förälder.

– Han pekade och berättade: ”den här bilden betyder att barn ska få tröst, den här betyder att barn ska få gå i skolan ...”. Sedan kom han till bilden där barnen står i en cirkel runt jorden och sa ”och det, det gäller alla barn i hela världen”. Det var ett fint ögonblick.

Under arbetets gång blev barnen mer observanta på sina rättigheter. För personalen blev det tydligt att de borde finslipa sitt arbete och ge barnen större möjligheter till inflytande och att tycka till. Deras tidigare försök att låta barnen bestämma ledde oftast till önskningar som var svåra att genomföra. Som att gå till Liseberg eller Universeum.

Nu för tiden försöker personalen i stället ge barnen rimliga alternativ att välja mellan och visa att de faktiskt har makt att bestämma, inom vissa gränser.

– Jag tycker att vi har blivit bättre på att beakta deras åsikter. Förut fick vi säga nej till deras önskningar hela tiden. Nu lägger vi i stället fram ett gäng bilder med förslag på samlingen och frågar var och en om det är något de är sugna på att göra. Är det då många som vill jobba med kartonger gör vi så klart det.