Hur kan vi lindra samvetsstressen?

Fråga: Under inskolningen drabbades jag av samvetsstress när jag kände att jag inte räckte till för alla ledsna barn. Vi har instruerats att inte lyfta upp barnen för att skona våra ryggar, men hur gör man då för att trösta flera gråtande barn när vi är för få vuxna på plats?

/Sirpa

Svar: Inskolningsperioden är speciell och känslofylld. För att minska känslan av otillräcklighet tror jag att det är viktigt att ni som skolar in tillsammans är samspelta, har tydliga roller och pratar igenom hur ni ser på det uppdraget. Vad skolas barnen in till? Vad kan skapa trygg­het för just dessa barn hos er? Det handlar alltså mycket om att förbereda sig väl både vad gäller rutiner och lärmiljö.

På min förskola brukar vi lyssna och samtala mycket under inskolningen, med varandra och föräldrarna. Hur skapar vi en miljö som väcker nyfikenhet och fångar barnen? Vi lägger mycket tid på varje förälder för att skapa förtroende för oss, eftersom trygga föräldrar ger trygga barn. Vi tänker också lite extra på hur vi i personalen placerar oss. En eller två av oss brukar sitta på golvet med barnen, där det finns mycket att upptäcka. Vi sitter still på golvet hela tiden så att barnen, ett efter ett, vågar lämna trygg­heten hos oss vuxna och låta nyfikenheten och upptäckarlusten ta över.

Vi leker mycket och utforskar förskolan tillsammans med barnen. En av oss är ”löpare” och ansvarar för allt runt omkring så att det blir så lite spring som möjligt och dagen blir lugn och bra. Ibland använder vi barnens vagnar som stöd, en trygg och bekant plats under tillfällen då de upplever oro eller otrygghet. Från vagnen kan barnet lockas genom lek att komma ner på golvet igen. Det brukar fungera bra.

Vi brukar också fråga föräldrarna om vad som skapar trygghet hos deras barn. Kanske är det en favoritsång eller att få leka med något speciellt.