Ta makten över tiden

Många förskollärare tycker att brist på tid är ett av de största problemen i yrket i dag, enligt en enkätundersökning Lärarförbundet gjorde i fjol. Mer specifikt saknar förskollärare tid för att planera och följa upp verksamheten på ett bra sätt. Samtidigt anser de att allt för mycket arbetstid går åt till uppgifter som inte är pedagogiska, som att diska, ringa in vikarier eller lösa sådant en vaktmästare skulle kunna ha skött, om det hade funnits någon.

Att tid väcker engagemang märks tydligt också i sociala medier. Där sväller trådarna snabbt med många inlägg och utrop så fort någon ställer frågan: ”Hur mycket planeringstid har ni på er förskola?”

Även om svaren varierar finns det en del som återkommer. Utrop av avund, av indignation – för när någon har en timme i veckan har en annan otroliga fem, sju eller åtta. Och flera ger uttryck för uppriktig undran: Hur kan det komma sig att det skiljer så mycket från en förskola till en annan, eller från en kommun till en annan?

Man behöver få känna sig så nöjd som möjligt över det sätt som man faktiskt använder sin kompetens och sin tid.

I sociala medier blir det också tydligt att det finns ett stort behov att diskutera och jämföra för att försöka förstå vilka förutsättningar man bör kräva. Dels för att frågan på många håll inte lösts med övergripande avtal inom kommunen, och dels för att tiden som ses som nyckeln till att kunna fullfölja sitt uppdrag på bästa sätt.

Ju större barngrupper, desto svårare är det att få tiden att räcka till, uppgav till exempel förskollärarna i Lärarförbundets enkät. Dessutom upplevde förskollärare som inte hade utbildade kollegor tiden som mer knapp, jämfört med de som hade det.

I enkäten ställdes inga frågor om barngruppens sammansättning, men det är ytterligare en faktor som påverkar förskollärares tid. Till exempel om man har flera barn i gruppen i behov av särskilt stöd, men inga eller få resurser för detta.

En annan fråga som diskuteras är vad som bör ingå i den dyrbara planeringstid man förfogar över, hur lång den nu än är. Ska den ägnas åt enskild planering och uppföljning? Utvecklingssamtal? Arbetsplatsträffar? Även här finns utrymme för förhandling med förskolechefer och förvaltningar.

En som funderat på hur man kan tänka kring tid i förskolan är Ann-Charlotte Mårdsjö Olsson, universitetslektor på Göteborgs universitet. För tio år sedan undersökte hon vad två förskollär­are och en barnskötare ägnade sig åt i förskolans vardag, och såg bland annat att de planerade för aktiviteter som sedan tog väldigt lite av barnens tid i anspråk, om de ens genomfördes. Det flest timmar ägnades åt under veckan – måltider, hygien, lek, ta emot och ta avsked av barn – planerades det däremot inte för. En framgångsrik strategi för att hinna med och uppfylla uppdraget skulle kunna vara att rikta uppmärksamheten mer mot dessa moment i vardagen, tror Ann-Charlotte Mårdsjö Olsson.

– Hur kan vi planera för att det sker ett lärande i rutinsituationer i vardagen i enlighet med läroplanen? Hur ska vi ta till vara på dessa situationer?

Se till att skapa förutsättningar för barnen att lära i det som sker i verksamheten när ni planerar, tycker hon. I stället för att ägna mycket tid åt att planera en aktivitet som går väldigt snabbt att genomföra, om den ens hinns med.

Lisbeth Rydén, organisationskonsult och doktorand på KTH, har utvecklat en metodik för att bedöma arbetsmiljö och betonar vikten av att inte fastna i att prata om bristen på tid.

– Om man säger att man har ont om tid leder det tanken till att man behöver mer tid. Lösningen blir då att vi måste ha fler personal, färre uppgifter eller mindre barngrupp. Eller så blir lösningen att utveckla individuella strategier: att man ska lära sig att säga nej eller inte vara så ambitiös till exempel.

När man definierar problemet så låser man tanken vid att det är en resursfråga, och en fara med detta är att problem på en arbetsplats inte alltid handlar uteslut­ande om stress på grund av hög arbetsbelastning. Därmed går man miste om chansen att komma vidare.

Man riskerar dessutom att förvärra problemet om man lägger det på individ­erna i stället för att se det som en brist i hur arbetet organiseras.

Det handlar alltså inte bara om hur mycket tid vi har, utan även vad vi fyller tiden med.

Lisbeth Rydén anser att alltför få skiljer på stress och frustration i dag. Stressbegreppet är lätt att ta till, vida spritt och har hög igenkänningsfaktor. Att man är frustrerad på jobbet talas det däremot inte lika mycket om. Frustrerad blir den medarbetare som till exempel upplever att hen lägger mycket tid på meningslösa uppgifter medan arbetet hen ser som viktigt inte hinns med, eller att ingen tar vara på de resurser hen har i form av till exempel kreativitet eller kompetens.

En viktig anledning till att lära sig skilja på stress och frustration är att de kräver olika åtgärder, anser Lisbeth Rydén. En stressad medarbetare kanske behöver få hjälp att prioritera, medan en frustrerad medarbetare behöver få lyfta och komma till rätta med det som skaver.

– Prata om saker som: Vad gör vi med vår tid? Och vad skulle vi kunna göra? Vad är det som gör att vi känner att vi inte gör ett så bra jobb som vi skulle kunna, med de resurser vi har? Man behöver få känna sig så nöjd som möjligt över det sätt som man faktiskt använder sin kompetens och sin tid.

En fördel med att rikta ljuset mot hur man lägger upp vardagen i verksamheten, är att det är något medarbetarna har makt att påverka. Tilldelningen av resurser däremot, är svårare. Och även om man får gehör för kravet på ökade resurser kanske den ändringen dröjer.

Sedan kan det förstås vara så att en arbetsplats behöver både mer resurser och bättre organisering, säger Lisbeth Rydén.