Prövande process

I dag har alla förskolor ett systematiskt kvalitetsarbete – men hur är det med beprövad erfarenhet? Bim Riddersporre och Magnus Erlandsson ger i boken Beprövad erfarenhet i förskolan en tydlig beskrivning av begreppet och vad det innebär rent praktiskt. Beprövad erfarenhet ska, enligt Skolverket, vara ”systematiskt prövad, dokumenterad och genererad under en längre tid av många”.

Det ställer krav på både valet av erfarenheter att pröva och att det finns en tydlig planering. Här lyfter författarna fram vikten av att koppla till forskning och litteratur, som kan ge många viktiga uppslag och infallsvinklar som underlättar den egna, konkreta processen. Andra viktiga faktorer för att lyckas med prövandet är enligt författarna en välorganiserad dokumentation, analys och kommunikation både internt och till dem som ska pröva erfarenheterna vidare.

I boken får vi följa hur två fiktiva, men verklighetstrogna, förskolor går till väga för att pröva sina erfarenheter kring föräldrasamverkan och språkutvecklande undervisning. Här beskrivs hela processen från att förskolorna väljer ut vad de ska fokusera på fram till att de med hjälp av dokumentation, reflektion, analys och nätverk med andra förskolor når fram till ett kommunicerat resultat.

Jag har tidigare trott mig ha en tydlig förståelse av vad beprövad erfarenhet är. Men under läsningen av den här boken insåg jag hur förenklad min bild har varit. Kopplingen till det systematiska kvalitetsarbetet är tydlig, och nu gäller det att få svar på frågor inte bara om vad vi gör och varför utan också om hur vi vet att det vi gör är bra; bättre än alternativen. Något jag fastnade för i boken var att för­fattarna beskriver processen att pröva erfarenhet som spontan, kreativ och avgränsad, alltså att det finns ett tydligt slut. En sådan process, som dessutom kan leda till utveckling och förhöjd kvalitet, kan en väl inte avstå från!