Konsten att styra mot mål

Christian Eidevald är förskollärare, forskare och förskollärarutbildare vid Stockholms universitet

När jag arbetade som förskollärare pratade vi ofta om hur man gör för att dokumentera barns lärande, inte bara deras görande. I mina försök hände det att jag dokumenterade barn som gick genom ett rum, räknade frukter eller uppmärksammade former, där jag i reflektionen antog att barnen hade lärt sig avståndsbedömning, matematik och geometri.

Dessa efterhandskopplingar till läroplan­ens mål som jag och många andra förskollärare gjort, där vi antagit att alla barn lärt sig det som vi reflekterat kring, kan vara orsaken till Skolinspektionens slutsats att det finns en sammanblandning av undervisning och lärande hos förskollärare.

Arbete med dokumentation har fått stor spridning och flera metoder introducerades tillsammans med barndomssocio­logins idé om ett kompetent barn. Nu visar forskning att dessa arbetssätt inte alltid gav alla de fördelar som de var tänkta att ge. Dokumentationer av aktiviteter, och vad barn resonerar om, visar sig ofta utgå från de barn som är mest aktiva.

Det betyder att planerade aktiviteter och experiment har en tendens att utgå från intressen och erfarenheter som barn som redan har bra förutsättningar ger uttryck för. De barn som har störst behov av stöttning och delaktighet, och som har som mest att vinna på att bli lyssnade på, riskerar att osynliggöras.

Mina antaganden att barnen lärde sig det jag reflekterade över i dokumentationerna, innebar att jag i efterhand ”prickade av” läroplanens mål. När förskollärare nu har ett ansvar för undervisningen räcker det inte med att göra dessa efterhandskopplingar. En medveten undervisning innebär att arbeta mot läroplanens mål, i relation till varje barn. Där de får stöttning i sin takt, utifrån sina erfarenheter.

Ett första steg för att synliggöra varje barn kan vara att inte skriva ”barnen” i dokumentationer, utan i stället dokumentera vad samtliga barn visar intresse för. Dels för att synliggöra variationen av intressen och erfarenheter, dels för att bedöma vilket stöd respekt­ive barn behöver för att lära och utvecklas så långt som möjligt mot målen.

Ett motstånd som jag ibland möter mot ett målinriktat arbete är att det antas innebära en styrning mot specifika kunskaper, med antagandet att om målet är satt på förhand så kommer det att innebära begränsningar av barns möjligheter att lära på många olika sätt. Men ”resultatet” av en undervisning av hög kvalitet är inte barns kunskaper. Undervisning handlar om att planera så att alla barn möter alla målområden i läroplanen, där undervisningen framför allt gynnar de barn som har störst behov av stöttning för lärande och utveckling.