Folkhögskoledebatten fastnade i lovord

Sverigedemokraten Jonas Andersson och Magnus Manhammar (S) mitt uppe i en av "duellerna". Foto: Myelie Lendelund.

”Den bästa skolformen vi har” och ”public service för kultur”. När Sveriges Lärare Folkhögskolan samlade riksdagsledamöter från kulturutskottet till debatt övertrumfade de varandra i lovord om folkhögskolan – men när finansieringen kom på tal blev de försiktigare.

”Folkhögskolan har ingen politisk färg. Den är ett alternativ i utbildningssystemet och vårt uppdrag är att visa på vägar in i samhället och ut i livet,” inledde Tomas Rosengren, ordförande för Sveriges Lärare Folkhögskolan, när riksdagsledamöter från kulturutskottet möttes i ett panelsamtal. Titeln för samtalet var ”Ett år till valet. Svensk folkhögskola, vad vill vi med den?”

I fokus stod frågan om folkhögskolans framtid. Alla partier betonade att de vill värna skolformen, men när diskussionen kom in på resurser gick samtalet mest i cirklar. Salongen var fylld av lärare, deltagare och representanter från folkhögskolevärlden. Panelsamtalen leddes av Eva Lena Volk, lärare på Uppsala folkhögskola och Tom Landberg från Kävesta folkhögskola, som klockade varje politikers uttalande i syfte att hålla deras inlägg så korta och koncisa som möjligt.

Den fria pedagogiken

I den första ”duellen” mellan Mats Berglund (MP) och Fredrik Malm (L) uteblev motsättningarna.
– Folkhögskolan måste få ha sin fria pedagogik där det inte ställs samma krav som i skolsystemet. De ska leva fria utan pekpinnar från oss politiker,” sade Mats Berglund.
Fredrik Malm fyllde i:

– Jag ser nästan folkhögskolan som public service. Den är en garant för att hantverks- och skrivkurser finns, vilket har gynnat svenskt kulturliv enormt.

Sedan tog han sats:

– Alltså, allt syftar till att vi ska bli smartare! Ju smartare vi är desto mer växer Sverige. Ekonomiskt, humanistiskt. Men människor är olika, och där fyller folkhögskolan en avgörande roll. Vi har rätt många ungdomar som av olika skäl inte riktigt funkar eller kommer till sin rätt i den vanliga skolan.

Från vänster: Catarina Deremar (C), Roland Utbult (KD), Jonas Andersson (SD), Mats Berglund (MP), Magnus Manhammar (S), Fredrik Malm (L), Vasiliki Tsouplaki (V) och Peter Ollén (M). Foto: Myelie Lendelund.

Magnus Manhammar (S) kommenterade samhällsproblematiken på samma sätt.

– Det handlar inte om att eleverna själva inte fungerar i den vanliga skolan. Det är den vanliga skolan som inte funkar för alla elever. Och det är ett problem.

Vasiliki Tsouplaki (V) kallade folkhögskolan ”en förebild för andra skolformer”. Magnus Manhammar (S) höll med:

– Jag tycker att folkhögskolan är den bästa skolformen vi har, och den är bäst för oss alla.

Sverigedemokraten Jonas Andersson underströk att folkhögskolan inte bara ska ses som ”plan B”:

– Det är viktigt att värna folkhögskolans särart. Den fyller en funktion även för dem som vill byta inriktning senare i livet.

Kultur och bildning

Samsynen var stor när politikerna ombads svara på frågan om hur de tycker att den kulturkompetens som utvecklas på landets folkhögskolor ska användas. Och även på frågan om vi kan vi acceptera att den är folkbildande och inte nödvändigtvis yrkesinriktad.

 – Det finns oaser av kultur på folkhögskolan, vilket ger så många möjligheter att utvecklas demokratiskt och folkbildningsmässigt,” sa Magnus Manhammar (S).
Jonas Andersson (SD) höll med men tillade att det finns ett värde med en samhällsekonomisk lönsamhet, när stora belopp från skattebetalarna går in i folkbildningen.

Lite senare under panelsamtalet uttryckte kristdemokraten Roland Utbult liknande tankar:

– Folkhögskolans kultur är en tillgång som måste användas ”offensivt”, och den är något vi kan tjäna pengar på. Att gå musik- eller teaterutbildningar kan ge nycklar som leder till kreativitet och framgång, också i våra exportföretag.

Miljöpartiet vill skjuta till pengar till folkhögskolan, berättar Mats Berglund: Den är ett komplement till skolsystemet, och ger både bildning och utbildning. Foto: Myelie Lendelund.

När diskussionen kom in på resurser, hur mycket partierna är villiga att satsa på folkhögskolan, gav Peter Ollén (M) publiken en kurs i politik:
– Vår makt (kulturutskottets makt red. anm.) är inte fullständig. Vi diskuterar de här frågorna och vilken budget de kräver, sedan går de vidare till finansdepartementet. Där maler de sakerna mot varandra – försvaret vill ha… polisen vill ha… allt kräver pengar. Och vi prioriterar just nu biblioteken och de fysiska läroböckerna.

Vänsterpartiet kom med flest konkreta förslag. Vasiliki Tsouplaki lyfte fram en önskan om ett närmare samarbete med Arbetsförmedlingen, mer pengar till internat, samt hur folkhögskolan kan bidra med en jämställdhet i kulturlivet:
– De som jobbar med kultur professionellt kommer ofta från över- och medelklass, eftersom det är dyrt och besvärligt att ta sig in i kultursektorn. Därför vill vi att den som går på folkhögskola ska kunna få CSN-lån för instrumentinköp, precis som på högskolan.

Hon hänvisade även till tidigare satsningar:

– Senast vi förhandlade budget blev det 8000 fler platser på folkhögskola. Nu vill vi höja bidraget per deltagare.

Centerns Catarina Deremar låg ganska lågt i de samtal som fördes men tryckte bland annat på folkhögskolornas betydelse för hela landet.

– Vi ska återställa pengarna till folkbildningen. Folkhögskolorna är regionalt spridda och betyder något för det lokala samhället.

Sammanfattningsvis mynnade de flesta argumenten ut i ett gemensamt försvar av folkhögskolans viktiga roll i samhället.

Slutligen en eloge till moderatorerna Tom Landberg och Eva Lena Volk, som under ett två timmar långt panelsamtal kämpade för att få riksdagsledamöterna att både klargöra sina partiers ståndpunkter och konkretisera vad de faktiskt tänker göra för att stärka folkhögskolans finansiering. Dessvärre utan direkt framgång.

LÄS MER:

Så tycker Sverigedemokraterna om folkhögskolan

Vill ni ändra stödet till folkhögskolan?