Svenskläraren hissar och dissar alla böcker på läslistan

Skolverket och Kulturrådet har tillsammans med en fristående referensgrupp tagit fram läslistor där några av de bärande tankarna är att de ska ge lärare inspiration och nya idéer till undervisning. Förslagen är frivilliga att använda. Listorna kan ge upphov till givande och intressanta litteratursamtal lärare emellan. Kanske kan de utgöra startskottet för att prioritera samtal om skönlitteratur högre än systematiskt kvalitetsarbete och kollegialt lärande om den senaste skoltrenden?

En rad olika perspektiv

Gruppen bakom läslistorna har i sina val utgått ifrån en rad olika perspektiv, bland annat att litteraturen ska:

• bidra till att öka barns och elevers intresse för läsning av skönlitteratur
• engagera, beröra, väcka nyfikenhet eller vidga medvetenhet hos barn och elever
• bidra till att barn och elever utvecklar den egna identiteten samt sin förståelse för andra och för omvärlden
• bidra till fördjupande litteraturundervisning
• bidra till att barn och elever utvecklar sitt språk 

Lägg därtill exempelvis fördelning av genrer, motiv och teman, klassiker och nyare litteratur, svenska och internationella författare, samt manliga och kvinnliga, så förstår man att uppdraget har varit väldigt svårt. Det är nästintill omöjligt att ta hänsyn till alla aspekter, vilket också blir tydligt när man ögnar igenom läslistorna. En del val är uppenbara ur ett perspektiv, men märkliga ur andra. Listorna framstår därför som aningens spretiga och urvattnade. Kompromisserna blir väl många då alltför många syften ska uppnås på samma gång. Sannolikt hade urvalet sett annorlunda ut om antalet urvalskriterier hade varit färre. Läs mer om arbetet bakom här 

Jag som lärare måste gilla boken

I skolans ämnen kan eleven läsa på många sätt och med olika syften. I ämnet svenska finns det också olika sätt att läsa och förhålla sig till litteratur. Skolans och skolbibliotekets läsfrämjande uppdrag med elevens egna val är viktigt. Eleven ska ges möjlighet att välja böcker som känns intressanta, roliga och relevanta att läsa utan att någon lägger sig i och värderar.

När jag väljer klassuppsättningar utgår jag alltid ifrån hur väl bokens bärande idé, uppbyggnad och språk lämpar sig att bedriva undervisning med och om. Boken måste vara givande och meningsfull att läsa. Om eleverna ska finna boken intressant och relevant att läsa, måste jag som lärare också göra det. Gillar jag inte boken på något sätt finns det risk att det lyser igenom när vi läser, oavsett syfte. Varför ska eleverna läsa den om jag inte tycker att den är värd att läsa?

Läslistornas förslag utgör ett intressant samtalsunderlag. Med tanke på att läslistornas titlar föreslås till undervisning är det angeläget för alla lärare att fundera över förslagens potential. Så här tänker jag om högstadiets titlar och om möjligheterna att använda dem i undervisning. 

JA

Anne Franks dagbok, Anne Frank
Annes betraktelser om sig själv, andra och omvärlden i och utanför gömstället fascinerar fortfarande. För de som förstår boken och tar den till sig kan den bli livsomvälvande. Läsovana elever får dock kämpa, framför allt under bokens första hälft. Därför högläser jag en hel del och låter eleverna läsa gemensamt i par. Läsarna blir belönade om de tar sig fram till andra hälften där fokus riktas mer på identitet och kärlek, vilket ofta upplevs som mer intressant av eleverna. Ibland har jag valt att läsa väl valda utdrag ur bokens olika delar. En tidlös klassiker.

Carrie, Stephen King
Inte Stephen Kings bästa, men hans första. Carrie är mobbad, men besitter övernaturliga krafter som hon använder i sin fulla kraft när en elak fälla uppdagas på skolbalen. Det är en gripande historia om skolungdomar som handlar om uppväxt, utanförskap, social utsatthet och hämnd. Om skolan inte har tillgång till andra titlar, till exempel min favorit ”Höstgärning”, ur ”Årstider”, får den ändå passera som meningsfull att läsa.

Flugornas herre, William Golding
Modern klassiker med underlag för många och långa boksamtal om pojkarna som hamnar på en öde ö. Eviga teman om mänsklighetens tunna fernissa, ondska, makt, grupptryck och vuxenblivande. Med rika och omfattande person- och miljöbeskrivningar, samt några kapitel med parallellhandling kräver den rätt så mycket vägledning och gemensam läsning. Den har dessutom ett förhållandevis högt lixvärde, vilket inte minst märks på antalet riktigt långa meningar.  

Hjärtans Fröjd, Per Nilsson
En pojke blir kär i en flicka som han ser på bussen. Intrigen presenteras som fragment från olika tider och platser där läsaren lägger ihop pusslet bit för bit. Boken är snillrik i sin form då handlingen kretsar kring ett antal föremål. En ärlig och uppriktig skildring av den första stora kärleken, där man kastas mellan hopp och förtvivlan. Starka känslor utlovas!

Möss och människor, John Steinbeck
På den kaliforniska landsbygden driver George och Lennie omkring på jakt efter arbete. Verket var ursprungligen tänkt till teatern, vilket de avgränsade sex episoderna vittnar om. I varje del finns intressanta och viktiga saker att samtala om. Det finns många möjligheter till utflykter utanför texten genom textmöten om till exempel USA:s historia, slavhandeln, depressionen och medmänsklighet. Bokens teman om drömmar, makt, utsatthet, orättvisor och lojalitet är tidlösa. En av mina absoluta favoriter. Den är rolig att högläsa eller läsa tillsammans i mindre grupper. 

Janne, min vän, Peter Pohl
Handlingen utspelar sig på Söder i Stockholm i mitten av 1950-talet. Janne cyklar in i Krilles liv som aldrig blir sig likt igen. Läsaren vet redan efter några sidor att något allvarligt har hänt, men ändå blir det spännande att läsa. Bakom gatans tidstypiska slang och jargong finns en rik historia om uppväxt, vuxenblivande, längtan, hemligheter, svek och tillit. En varm och ömsint historia om vänskapen mellan Janne och Krille där gåtan vem Janne egentligen är hela tiden återkommer i berättelsens brutna kronologi. Aldrig läst den med en klass, men måste nog testa!

Maresi – Krönikor från det röda klostret, Maria Turtschaninoff
Röda klostret ligger på ön Menos, där män är förbjudna. Många flickor har flytt dit undan hunger och förföljelse. I klostret hittar Maresi kunskap och böcker. Under bokens första hälft följer vi Maresi och den nya flickan Jai i sina vardagliga sysslor. Med ökad tillit vågar Jai bit för bit berätta om det fasansfulla hon har varit med om. Dramaturgin ökar i styrka under bokens andra hälft då hotet om vedergällning blir verklighet när Jais far med mannar landstiger på ön. En stark historia om bildning, historia, tro, hämnd, kamp, makt, uppoffring och kärlek. 

KANSKE

Agnes Cecilia, Maria Gripe
Noras föräldrar omkommer när hon bara är fem år gammal. Hon växer upp hos kärleksfulla släktingar, men hon känner sig ändå övergiven. Nora börjar uppleva saker som inte kan förklaras. Hon blir indragen i komplicerade relationer som sträcker sig över tid och rum. Boken är dock lågintensiv och intrigen utspelar sig på ett begränsat antal fysiska platser. I den otålige läsarens ögon händer ingenting. Jag älskar boken, men den kräver läsvana elever.

Brun flicka drömmer, Jacqueline Woodson
En mycket fin uppväxtskildring där Woodson skildrar hur det var att växa upp som svart flicka i USA under 1960- och 70-talen. Lättläst på grund av formen, men samtidigt bedrägligt enkel. Varje kapitel, sida och stycke kräver uppmärksamhet och eftertanke. Det är inte en bladvändare. Kanske kan den fungera om man läser den under längre tid? Vid närmare eftertanke är det nog en bok som kommer till sin fulla rätt i mötet med äldre läsare (gymnasiet).

Inuti huvudet är jag kul, Lisa Bjärbo
Den börjar ju så bra! ”Jag måste ha ramlat. Det är den enda vettiga förklaringen jag kan komma på, för jag ligger på golvet, känner hur kallt det är mot huden i glipan mellan jeansen och tröjan, och jag skulle aldrig lägga mig ner på ett klassrumsgolv frivilligt. Svimmade jag?” Men tyvärr tappar berättelsen fart och kraft ganska snabbt. Den trampar luft under stora delar. Ett angeläget ämne och en charmig huvudperson som är lätt att tycka om, men berättelsen har lite för många luckor. Dessutom känns både relationer och reaktioner i vissa episoder mindre trovärdiga. 

Om detta talar man endast med kaniner, Anna Höglund
En bilderbok om en kanin som befinner sig i en värld av människor. Kaninen är annorlunda och befinner sig vid sidan av det som pågår. En större gemenskap eftersöks och präglar kaninens tankar och känslor. En allvarlig bok där vänskapen med morfar blir ett viktigt ljus. Men boken saknar (delvis) hopp, vilket gör att jag tvekar. Blir den för tung och deppig? Kanske kan den fungera som ett textmöte till något annat och ingå i ett större sammanhang.

Tatueraren i Auschwitz, Heather Morris
Lale möter sin blivande livskamrat Gita i Auschwitz-Birkenau 1942. Där hittar de vägar för att överleva och uthärda det fasansfulla för att sedan återförenas efter krigets avslut 1945 i Bratislava. Det är en historia om fruktansvärda händelser och umbäranden, men fokus ligger på kärleken mellan Lale och Gita. Dessa episoder är bokens stora behållning tillsammans med skildringen av andra mänskliga möten. Andra delar, till exempel Lales olika uppdrag, känns forcerade, framför allt i bokens slutskede då romanen förändras till ett historiskt referat.

Trollkarlen från Övärlden, Ursula K. Le Guin 
En liten pojke upptäcker tidigt att han besitter trolldomens krafter. Han räddar sin by från anfallande soldater genom att framkalla tät dimma vari folket kan gömma sig. Den lille pojken hamnar på ön Roke där han lär sig att bli en riktig trollkarl. Han lockas däremot att använda trollkonster han ännu inte behärskar och ett mörker, en skugga, växer fram och förföljer honom. Övärlden är en inre och yttre resa och berättelsen om det goda och onda. Boken förtjänster ligger i uppväxtskildringen och hur andra människor förändrar pojkens sätt att tänka under de mest formbara åren. När pojken har blivit ung man följer många och långa miljöskildringar, som är typiska för genren, och det blir till slut sövande tråkigt. Tyvärr utgör dessa bokens sista tredjedel.

En studie i rött, Arthur Conan Doyle
Den första berättelsen om Sherlock Holmes där han flyttar ihop med sin vapendragare Watson i bokens första del. Parallellt med mötet förbryllar brottet med den mördade amerikanen. Pusselbit för pusselbit lägger Sherlock pusslet där gärningsman och motiv presenteras i bokens andra del (med en historisk tillbakablick). Boken är spännande och charmig. Välskriven såklart, men frågan är om den inte är i svåraste laget för högstadiet? Lixvärdet ligger på 51 och meningarna är i snitt omkring 18 ord. Tillsammans med en hel del abstrakta ord kräver den en synnerligen van och god läsare eller att läraren högläser stora delar. Passar nog egentligen bättre på gymnasiet.

NEJ

Barnens Ö, PC Jersild
Reine Larsson, elva år, ska tillbringa sommaren på kollo, men han åker aldrig dit. Han lurar sin mamma genom att skriva regelbundna brev om livet på Barnens Ö. Rolig bok och som tidsdokument är den intressant för oss som var med på 70-talet. Men som ungdomsbok, vilket den är, känns den daterad. Flera av händelserna blir med dagens ögon obegripliga och dessutom finns det luckor, medvetna eller omedvetna, i berättelsens logik.

Brev till mamma, Teresa Cárdenas
En ung flickas mamma har dött och hon tvingas bo hos sina släktingar som föraktar henne. I hemlighet skriver flickan brev till sin döda mamma. Den lättlästa texten är så avskalad att breven känns distanserade och bitvis kalla. Dessutom förekommer ett otäckt övergrepp, vars frågor aldrig får svar. Det ryms väldigt mycket i textens tomrum, men det ställer stora krav på läsaren att fylla ut luckorna. Inget jag sätter i händerna på högstadieelever.

Himlabrand, Moa Backe Åstot
Huvudpersonen är en ung homosexuell same som befinner sig i den starkt maskulina renskötarkulturen. Det blir många identitetsmarkörer och konflikter på en gång. Är det autentiskt eller konstruerat? I mitt tycke faller boken på symbolisk överlast och blir övertydlig, nästintill undervisande. Om eleverna upplever att vi läser böcker med moraliska pekpinnar kan syftet bli kontraproduktivt på många sätt. Den enda av läslistans titlar som jag inte har läst klart. 

Kyrkdjävulen, Mikael Niemi
Jag gillar Mikael Niemi. Hans första, ”Populärmusik från Vittula” och senaste, ”Sten i siden”, är böcker jag tycker väldigt mycket om. Niemis debut som ungdomsförfattare om ”Kyrkdjävulen” börjar lovande. Matti som går i sjuan blir indragen i en rad spännande och övernaturliga händelser. Historien är i första tredjedelen fängslande och läsvärd, men sen ballar det ur. Fullständigt. Handlingen blir forcerad, ologisk och rörig. Karaktärernas roller, till exempel läraren Älgens, förändras snabbt och trovärdigheten i berättelsen går förlorad. 

Lila Hibiskus, Chimamanda Ngozi Adichie
Kambili växer upp i Nigeria tillsammans med sin mamma, pappa och bror. Pappan är strikt katolik och mycket sträng. Lila Hibuskus är gripande och tänkvärd på många sätt, men det är en mycket mörk och skrämmande historia. Den utspelar sig i en avlägsen kontext där stora och svåra frågor avhandlas. Ett klanderfritt språk, men aningens opersonligt kanske? Lite kyligt och avmätt. Lixvärdet är skyhögt och kräver en väldigt god läsare. Lämpar sig därför sannolikt bättre för gymnasieelever.

När hundarna kommer, Jessica Schiefauer
Boken om kärleken mellan Ester och Isak har nästan blivit en skolklassiker. Sannolikt för att den också handlar om sommaren när en ung pojke misshandlas till döds. Jag har lite svårt att förstå varför den är så populär att läsa i skolan. Karaktärerna är platta och agerar obegripligt, till exempel när Isak bara tittar på när hundarna attackerar Ester. Att hon sedan vill vara med Isak utan att det problematiseras gör att jag lämnar läsupplevelsen med fler frågor än svar, vilket känns mer som misstag än avsikt. Även om tillvaron kan vara mörk, vore det trevligt med lite ljus. Det saknas delvis. Jag tar tillfället i akt att tipsa om en mycket läsvärd novell av Schiefauer istället, ”Barnen som lekte i Hinternasswald”.

Pappan och havet, Tove Jansson
Muminpappan går omkring och känner sig uttråkad. Han tar med sig sin familj till en ö. En av mina absoluta favoriter, som pappa. Detta är en vuxenbok. Många av bokens frågor flyger skyhögt över eleverna. Det finns andra i Muminserien som lämpar sig mycket bättre, till exempel ”Kometen kommer”, ”Trollkarlens hatt”, ”Farlig midsommar” eller några av novellerna i ”Det osynliga barnet”. 

Stjärnlösa nätter, Arkan Asaad
Amàr växer upp i en svensk småstad med en kurdisk familj där pappan bestämmer. När Amàr är 18 år åker de på semester till Irak där hans kusin väntar på att gifta sig – med honom! Ett angeläget och viktigt ämne berättat ur ett bortglömt perspektiv. Berättelsen är hyfsat trovärdig och några av karaktärerna mångbottnade. Jag har vissa invändningar vad gäller språket, men det glimtar till här och där, vilket lämnar utrymme för analys och tolkningar. Den har fungerat skapligt i någon klass, men inte alls i flera andra.

Ingen normal flyttar hit, Pär Sahlin
Den lättlästa historien om glesbygdens epatraktorer måste ha kört fel. Den skulle nog till lågstadiets läslista. Handlingen är trivial utan underliggande lager. Flera episoder är obegripliga, till exempel varför någon slår och en annan finner sig i att bli slagen. Boken är visserligen ”lättläst”, men den här nivån hör inte hemma på högstadiet. Tvåordsmeningar förekommer och det finns få meningar som är längre än fem ord.

Vi ska ju bara cykla förbi, Ellen Strömberg 
Ungdomars flaxande mellan det ena och andra känns igen, liksom längtan bortom det kända till någonting nytt och ”farligt”. Visst kan ungdomar vara rastlösa och i jakt på äventyr, men inte bara. Karaktärernas handlingar grundas inte i någon botten och framstår därför som slumpmässiga. De cyklande karaktärerna som till det yttre framstår som fräsiga och farliga blir förutsägbara och faktiskt ganska tråkiga. Ett övergrepp lämnas obesvarat, vilket känns direkt olustigt.

Yani, Nora Khalil 
Förortens ungdomar har drömmar om framtiden, samtidigt som de brottas med stora problem, som att bästa kompisen Amir ska utvisas från Sverige. Några sidor in i boken framstår handlingen som helt okej, men sedan tappar den mig totalt. Istället för att på riktigt kämpa för Amir och ta till vara på tiden rinner allt bara ut i sanden. Karaktärerna blir handlingsförlamade och uppgivna. Dialogen som utspelar sig mellan bokens huvudperson Rayan och en tjej som han tycker om är den enda som känns uppriktig. Tyvärr är dessa ljusglimtar för få och korta. 

• Detta är en tyckande text. Det är artikelförfattaren som står för åsikterna som förs fram i den, inte Ämnesläraren.