Därför är det smart att bygga batteri – med ingefära
Lektionstipset Kemisten Lars Eriksson har fortfarande alla fingrar kvar – trots att han smällt en hel del saker i yngre dagar. I dag är han expert på röntgendiffraktion. Och på att komma på fyndiga kemilabbar.
Lars Eriksson är universitetslektor på institutionen för material- och miljökemi i Stockholm och jobbar mycket med ”elektrokemiska saker”, som han själv beskriver det. Det vill säga hur kemiska reaktioner kan ge upphov till elektronisk spänning och omvänt. På 1990-talet arbetade han på lärarutbildningen, då antalet lärare med kemi som huvudämne var tio gånger fler.
Numera undervisar han kemistudenter men intresset för pedagogik finns fortfarande kvar. Lars Eriksson är en av dem som delar med sig av uppfinningsrika labororationer till Kemilärarnas resurscentrums lektionsbank. Nu senast: ett batteri tillverkat av ingefära.
Hur kom du på den idén?
– Plötsligt slog det mig att just inlagd ingefära i tunna skivor leder ström bra, bättre än citron eller gurka som tidigare brukar användas som elektrolyt för enkla batterier i skolan. Med tre seriekopplade celler är det väldigt enkelt att få en lysdiod att lysa.
Sedan många år tillbaka ägnar han en stor del av sin tid åt röntgendiffraktion och deltar i olika forskningsprojekt.
– Röntgendiffraktion används för att kartlägga kemiska strukturer. Lyser man röntgenstrålar på en kristall så sprids strålarna åt olika håll i ett mönster som, oftast, kan tolkas och visa hur strukturen ser ut på atomär nivå, säger han och skrattar litegrann:
– Man kan säga att det är den metod som används i kriminalserier för att analysera pulver och ta reda på vilka droger de har hittat.
