Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Ämnesläraren | Lärare i matematik, teknik, naturvetenskap mm

Debatten om katederundervisning kontra elevcentrerad undervisning tenderar ofta att bli lite onyanserad, skriver redaktionschef Hampus Jarnlo.

På högstadiet hade jag en biologilärare som satt bakom sin kateder med samma lektionsplaneringar framför sig som hon hade knopat ihop – 20 år tidigare. Faktaspäckade föreläsningar följdes upp med muntliga läxförhör i helklass och ”lilla och stora floraskrivningen” där man fick veta att man levde om man inte hade lärt sig det man skulle.

Säga vad man vill om hennes metoder, men det var inte många elever som gick ut ur det klassrummet tre år senare utan att veta väldigt mycket om ryggradslösa djur och hur människokroppens celler är uppbyggda. Problemet var nog snarare att många av oss inte fattade varför, eller hur, vi skulle ha nytta av kunskapen.

Vi som gick vidare till naturvetenskapliga program hade dock en faktamässigt stadig grund att stå på när undervisningen blev mer elevcentrerad på gymnasiet. Där fick vi formulera egna hypoteser, söka information, diskutera, analysera och experi­mentera oss fram till hur kunskapen – som hade gnuggats in på högstadiet – också kunde tillämpas i verkligheten. 

Vad jag vill ha sagt med detta? Att debatten om katederundervisning kontra elevcentrerad undervisning ofta tenderar att bli lika svart eller vit som mina exempel ovan. Men riktigt bra NO-undervisning är inte antingen eller – den är både och.

LÄS ÄVEN

Prisad lärare gör biologin levande

Fullt blås för skola på fysiktoppen

Jarnlo: Jag gillar lärare som inte tror att de kan allt

Ny studie: Så blir labbarna meningsfulla