Så hanterar yrkeslärarna föräldrar

Sanjay Punj

Yrkeslärare på försäljnings- och serviceprogrammet på Vallentuna gymnasium i Stockholm.  

Hur lägger du upp arbetet när det krävs tät kontakt med föräldrar? 

– Då arbetar jag alltid strukturerat så eleven och vårdnadshavaren vet vad vi vill uppnå, vilka svårigheter vi har och vilken lösning vi ska jobba med. Sedan tar vi tillsammans fram en tydlig plan där det framgår vilket mitt ansvar är – och vårdnadshavarens och elevens. I de fallen delar jag upp det hela i delmål och har tätare avstämningar. Då blir det enklare att följa upp utvecklingen och sedan kan man göra små justeringar på vägen om det behövs.

Hur ofta har du kontakt med föräldrar, i de fall det behövs?

– Det kan vara allt ifrån varje dag till månads- och veckovis. Främst handlar det om att skapa goda förutsättningar att nå målen, men det kan också handla om elevens välmående och närvaro. I vissa fall arbetar vi förebyggande för att fånga upp tidigt riskbeteende utanför skolan.

Hur reagerar föräldrar när det har uppstått svårigheter?

– Det varierar väldigt mycket. Initialt kan det finnas ett motstånd – men majoriteten är väldigt positivt inställd.

Räcker din arbetstid till för att hantera kontakt med föräldrar?

– Ja, men det kräver mycket arbete, fast jag tror att ett gott samarbete med föräldrar är nyckeln till elevernas skolgång. Hemmet är ibland avgörande för att elevernas skolgång ska fungera. Förutom elevens studier finns det ärenden, särskilt kopplade till psykisk hälsa och närvaro, som kräver ett gemensamt ansvar och en kontinuerlig dialog för att vi ska kunna ge eleven rätt stöd över tid.

 

Julia Dahlqvist

Yrkeslärare på barn- och fritidsprogrammet på Vallentuna gymnasium.

Hur ofta har du kontakt med föräldrar kring en elev – och i vilka situationer sker det oftast?

– Regelbundet, främst vid frågor som rör frånvaro, studiesvårigheter eller när en elev riskerar att inte nå kunskapskraven. Jag är mentor för cirka 16 elever och med ungefär hälften har kontakten varit mer återkommande under deras första termin. Det är skillnad på att vara mentor i årskurs ett jämfört med årskurs tre – i ettan handlar det i hög grad om att bygga relationer, vilket gör att jag lägger mer tid på föräldrakontakter där än i trean.

Hur brukar föräldrarna reagera när du tar kontakt? Och hur följer ni sedan upp för att försöka lösa problemen?

– Föräldrarna reagerar oftast positivt och uppskattar tidig kontakt. Ibland kan vi ha olika syn på skolans uppdrag och på elevens mål. En vårdnadshavare kan till exempel tycka att det är fantastiskt att deras barn kommer till skolan, medan vi i skolan strävar efter att så många som möjligt ska lämna gymnasiet med examen.

När och hur kopplas andra resurser in, till exempel specialpedagog, elevhälsa eller skolledning?

– I vissa fall kan vårdnadshavare behöva stöd för att få en bättre förståelse för skolans uppdrag. Jag har inte alltid alla svar själv, och då samarbetar jag med elevhälsa, specialpedagog och ibland skolledning. De bidrar med sin kompetens, ger stöd i samtal med vårdnadshavare och hjälper till att hitta långsiktiga lösningar. Samarbetet inom skolan är avgörande för att kunna ge rätt stöd till alla elever, oavsett behov.

 

Sara Bennett

Yrkeslärare på restaurang- och livsmedelsprogrammet på Stockholms hotell och restaurangskola. 

Har du hittat en balans i arbetet med föräldrakontakt?

– Jag var dålig på det i början. Då trodde jag att man som lärare skulle lösa allt; ringa socialtjänsten och samtal hit och dit, men det är inte min uppgift. Jag har varit mentor i över tio år och det här är det första året jag inte är det på grund av att vi har färre elever, men vanligtvis brukar jag ha ganska lite kontakt.

Vad beror det på?

– Jag tror anledningen är att vi har ett föräldramöte ganska tidigt inför skolstart och då brukar jag vara tydlig med vad som gäller; vilka krav vi ställer, att man måste komma i tid, göra de uppgifter man tilldelas och vad som gäller på praktiken. Första året brukar vi ha två utvecklingssamtal, så under det första året träffar jag föräldrarna minst tre gånger. Om man är väldigt tydlig med föräldrar från början så behövs inte så mycket kontakt.

Hur gör du när det krävs andra insatser, exempelvis speciallärare och elevhälsa?

– Jag har blivit duktig på att anmäla till elevhälsan och speciallärare. Då brukar jag också vara med och träffa vårdnadshavare, men jag kan inte ”äga” de mötena. Det jag kan göra är att förklara vad som fungerar på lektionerna och inte. Ibland, när elever inte orkar gå ett nationellt program, så måste man ta bort kurser och då kopplas även studievägledaren in. Men det är samma sak där. Jag kan inte stå för lösningarna. Jag är en bra lärare men inte kurator eller specialpedagog. 

 

Kent Andersson

Matematik- och idrottslärare på introduktionsprogrammet på Alléskolan i Hallsberg, mentor för elever med inriktning
mot bygg- och anläggningsprogrammet.

Hur ofta har du kontakt med föräldrar?

– På introduktionsprogrammet, där jag jobbar, har vi enskilda träffar med alla vårdnadshavare i början av första terminen och tidigt efter årsskiftet. De mer spontana kontakterna där emellan sker oftare för vissa och mer sällan för andra.

Vad brukar det första mötet handla om? 

– Då brukar jag vara tydlig med att vårdnadshavarna måste lita på att det är bättre att vuxna pratar med vuxna när oklarheter uppstår. Jag möter ofta vårdnadshavare och elever som på ett eller annat sätt har en tillitsproblematik gentemot skolan – deras barn har inte fått allting med sig, de har inte kommit in på gymnasiet och kanske har de sedan tidigare haft ganska slitsamma relationer till skolan.

Och det andra samtalet, vid årsskiftet? 

– Jag och eleven pratar alltid ihop oss inför det mötet så att eleven vet vad som kommer upp. I absolut möjligaste mån får eleven leda samtalet som till stor del handlar om vad som krävs för att han eller hon ska få de betyg som behövs för att komma in på ett nationellt program. 

Finns tillräckligt mycket tid för det här arbetet? 

– Absolut, men det beror ganska mycket på att jag lägger mer tid på själva kontakten än dokumentation av kontakten. Det är en prioritering av min tid som jag är helt öppen med gentemot min rektor.

LÄS ÄVEN:

”Föräldrakontakt är inget enmansjobb”