Forskare: Underskatta inte behovet av lärarutbildning

”Att vara och bli yrkeslärare: Lärande som nykomling och erfaren i arbete och studier”. Det är titeln på Viktoria Grahn Johanssons aktuella avhandling – och en träffande sammanfattning av vad den handlar om. Hon har intervjuat femton yrkespersoner som arbetar som obehöriga lärare på åtta olika gymnasiala yrkesprogram, samtidigt som de läser yrkeslärarutbildningen för att bli behöriga. Dem kallar hon ”expertnoviser”.

– De är ju experter i sitt grundyrke, som de arbetat med tidigare, och därmed även experter på sitt ämneskunnande. Men man är nykomling både i sitt arbete som lärare och på lärarutbildningen. Och ibland är man båda delarna.

Sedan förklarar Viktoria Grahn Johansson att hon har undersökt lärandet i hur informanterna både är och blir yrkeslärare.

Man känner sig inkastad i läraryrket.

En central del i avhandlingen handlar om hur de obehöriga yrkeslärarna mäklar och förhandlar med sin egen tillhörighet, både som lärare och i sitt grundyrke – något som blir särskilt tydligt när de arbetar med APL.
– Då pendlar man mellan olika positioner, vilket framgick under intervjuerna med informanterna, som pratade om det jag kallar för ”mäklandet”.

Ett exempel från avhandlingen handlar om hur lärarna ofta refererar till sina ”kollegor” när de talar om branschen, men det kan också vara tvärtom. En lärare berättade om sin kontakt med branschen och hur arbetarna ute på arbetsplatsen kommenterade hans elever med: ”Kan de inte mer än så!?”
– Då bytte han position och började representera läraren och sa att det är många i branschen som glömmer bort hur de själva var i de åren: ”De kanske inte var de bästa eleverna, så här långt senare har man en annan bild av sig själv.”
– På så vis intar han ett annat perspektiv, han blir läraren i stället för en i branschen.

Förstår yrkets komplexitet

Något som är gemensamt för informanterna – de obehöriga lärarna – oavsett om man har fått en introduktion till yrket som instruktör, assistent eller inte, är att man känner sig ensam i undervisningen.
– Man känner sig inkastad i läraryrket och att man hela tiden är tvungen att prova sig fram, med hjälp av erfarenheter från sitt grundyrke.

Att yrkeslärarna själva anser att utbildningen bidrar till utveckling är en av avhandlingens stora slutsatser, konstaterar Viktoria Grahn Johansson.
– Innan utbildningen tycker man kanske att det fungerar att vara lärare utan lärarutbildning, men när man läser lärarutbildningen så förstår man yrkets komplexitet. Här lyfter de fram skolans styrdokument som viktiga för att förstå komplexiteten i att vara lärare, och att kunskaper om bedömning är otroligt viktigt.

Nya perspektiv

En annan slutsats är att rollen som både student och lärare leder till att man börjar omvärdera de erfarenheter som hjälpte en i början.
– Nu hamnar nästan grundyrket i bakgrunden, säger hon och ger ett exempel där en målare berättade att han innan utbildningen ansåg att det var viktigt att eleverna kunde måla golv – och att de hade gjort det hundra gånger när de skulle ut på APL – så att de verkligen visste hur man gjorde. Men under utbildningen märkte han att det finns andra områden som är viktigare. Exempelvis att eleverna förstår vad som är viktigt när det gäller arbetsmiljö och att man måste ha fokus på både lärandet och kunnandet, säger hon.

Samtidigt köper intervjupersonerna inte allting på lärarutbildningen, berättar hon. Att både vara lärare och lärarstudent gör att de kritiskt granskar det som de möter i utbildningen.

Varför ska man gå yrkeslärarutbildningen?

Viktoria Grahn Johansson förklarar att hon har koncentrerat sig mycket på hur lärarutbildningen får betydelse och blev överraskad över hur viktig VFU:n var i det sammanhanget. Samtliga informanter gjorde praktik på den egna arbetsplatsen. 
– Här är det viktigt att de inte bara får fortsätta att jobba på som innan utan att man intar en annan position som nykomling. Att man får möjligheten att studera hur andra lärare gör och att handledaren faktiskt ger handledning och studerar hur praktikanten gör i klassrummet. Eller att praktikanten får byta position för att känna hur det känns att vara elev. Det gör att man förstår vad det innebär att vara lärare, säger hon.

Som bäst fungerar handledaren som en god förebild.
– Handledaren är en otroligt viktig person. Den relationen är intressant. De är ju kollegor i ena stunden och sedan ska de i princip vara mästare och lärling.

Viktigt med studentkamrater

Några informanter lyfter fram vikten av att göra ett schema så att det finns avsatt tid för annat än konkret undervisning.
– Man måste få reflektera med handledaren och ha det här ömsesidiga arbetet. Det är ganska komplext det här. En annan av utbildningens framgångsfaktorer, enligt informanterna, är gemenskapen med de andra studenterna.

– Det lyfter i princip alla fram. Man inser hur betydelsefullt det är att ha någon annan att dela sina utmaningar med. Lärare i lärarutbildningen lyfts inte fram som viktiga personer i så hög utsträckning.

För att kunna hitta en balans i den dubbla identiteten som en yrkeslärare har, med ett ben i varje läger, så är lärarutbildningen jätteviktig, menar hon.

– Då får man möjligheten att förhandla mellan de här olika sammanhangen. Man kan inte bara ta för givet att det funkar att jobba utan utbildning.

Läs avhandlingen här: ”Att vara och bli yrkeslärare: Lärande som nykomling och erfaren i arbete och studier”.

LÄS MER:

Knäpptyst om yrkeslärarleg

Sveriges Lärare: Slopa undantaget för yrkeslärarleg