Yrkesläraren: Utbildning ger trygghet

Genomgångar, betygssättning, lärartekniker, val av lektionsinnehåll, inkludering och elevbemötande… Det var några av de uppgifter som yrkesläraren Linda Nygren kunde känna sig ganska osäker på när hon började som yrkeslärare. Vid den tiden var hon obehörig.
– Min stora osäkerhet var främst att jag inte visste om jag jobbade på rätt sätt, säger Linda Nygren som arbetar på bygg- och anläggningsprogrammet på Ellen Fries gymnasium i Uppsala.

I dag känns lärarrollen mer självklar. Nu har hon arbetat åtta år som lärare, varav tre år med lärarlegitimation.
– Jag känner mig tryggare nu. Under yrkeslärarutbildningen fick jag bekräftelse på att jag redan gjorde mycket rätt, men det blev också en möjlighet att utvecklas, säger Linda Nygren, som inledde sin yrkesbana med tio år som plattsättare.

Därefter tog livet en oväntad vändning och hon var tvungen att byta bana.
– Jag var med om en bilolycka och fick en whiplashskada. Jag krockade på väg till ett jobb, blev påkörd bakifrån på motorvägen och insåg att jag inte skulle kunna arbeta mer som plattsättare.

Från plattsättare till lärare

Efter sjukskrivningen fick hon en förfrågan av en skolledare på en friskola om hon var intresserad av att börja arbeta som yrkeslärare, vilket blev starten på en ny karriär. Men att gå direkt från branschen in i skolvärlden var en stor omställning.
– Som yrkeslärare får man ofta väldigt lite stöd i början. Det borde finnas ett mentorskapsprogram för oss som kommer direkt från branschen. Många vet knappt vad Skolverket är, och det är ju helt grundläggande.

Fördelarna med att läsa in yrkeslegitimation är många, anser Linda Nygren, som jobbade 80 procent och pluggade 20 procent med full lön under studietiden. Hon menar att det dubbla uppdraget – att både vara ämnesexpert och pedagog – är krävande, och att bristen på kunskap och introduktion får många att lämna yrket när de kommer in som obehörig.
– Jag tror att en hel del blir bortskrämda. Man inser inte hur mycket det är att förhålla sig till, och utan stöd är det lätt att gå tillbaka till branschen.

Även utbildningen kan kännas avskräckande.
– Det ställs ganska höga akademiska krav. Många av oss yrkeslärare är praktiker och har kanske inte skrivit akademiska texter på det sättet. Man kan känna: ”Jag har klarat mig utan det här i 25 år – varför måste jag bevisa det nu?”

Värdefullt att utbyta erfarenheter

En stor del av utbildningen handlar om att få utbyta erfarenheter med andra yrkeslärare.
– I skolan är vi ofta få yrkeslärare med samma bakgrund; det finns inte så många man kan relatera till. Då är risken att man tänker lika och arbetar på samma sätt, vilket gör det svårt att utmana varandra. Det var nog det som var mest givande med utbildningen: att få möta andra lärare i Sverige och höra hur de arbetar, säger hon och konkretiserar vad hon menar:

– Under utbildningen ska man redovisa och presentera olika skoluppgifter som man har gjort med eleverna under sin VFU, vilket gör att man får nya idéer av andra som man kan spinna vidare på. Dessutom får man en bättre förståelse för hur man själv arbetar.

Däremot tycker hon att utbildningen innehöll för lite specialpedagogik.
– På yrkesprogrammen finns många elever med behov av stöd. Vi fick en introduktion, men jag hade önskat att den var längre än en halv termin.

Trots utmaningarna är hon glad att hon fullföljde utbildningen.
– Jag är mer medveten som lärare i dag.