Examenskravet går inte längre att komma undan
Krönika Vi Vägledares redaktör inleder det nya numret av tidningen med att förklara varför examenskravet äntligen börjat flyttas framåt i den politiska agendan.
LÄS MER Syv:ens trippelperspektiv är unikt i skolan
Det finns tre grundläggande dimensioner av skolpolitik, men bara en med reell förmåga att flytta fram positionerna för studie- och yrkesvägledningen i skolan.
Ytterst har vi rikspolitiken, hur regeringar dikterar skolans riktning: ständigt nya hårda domar över det förflutna, nya stora utredningar och nya svepande reformer. Här blir skolan en arena för politikerna själva, med effekten mätt i sociala mediers algoritmer. Utslaget för studie- och yrkesvägledning blir minimalt. Vi berörde detta när vi i förra numret skrev om varför syv-utredningen från 2019 inte ledde till några reformer över huvud taget.
Då skylldes på en oro för kompetensförsörjningen. Men nu? När över 70–80 procent av vägledarna i grund- och gymnasieskolan har examen?
Sedan har vi realpolitiken kring skolan, kommunalt och hos huvudmän: budgettilldelning och resursfördelning, stödinsatser och elevhälsa. Även här hamnar vägledningen sist i kön: osynlig i styrdokumenten och lätt att skära i när den inte ingår i samma styrkedja av mätbara effekter som undervisning och elevhälsa.
Och så har vi den tredje nivån – fackpolitiken. Den enda arenan där studie- och yrkesvägledningen inte bara nämns pliktskyldigt utan de facto får positioner som försvaras och flyttas fram.
När Sveriges Lärare veckan före jul gick ut med att nya behörighets- och examenskrav för studie- och yrkesvägledare måste införas i skollagen var det ett skolexempel just på hur fackliga positioner flyttas fram. Efter att man med ihärdiga krav på yrkeslegitimation fått regeringen att signalera syv-yrkets vikt genom att inkludera det i en skärpning av registerkontrollen inom skolan skriver man nu att ”en signal räcker inte. Nu krävs lagstiftning. Ett examenskrav i skollagen är det självklara första steget.”
Detta efter att retoriskt ha ringat in varför den där försvunna syv-utredningen aldrig realiserades, och varför det i stället är dags nu: då skylldes på en oro för kompetensförsörjningen. Men nu? När över 70–80 procent av vägledarna i grund- och gymnasieskolan har examen, och antalet anställda vägledare har ökat med mer än 20 procent på tio år? Nu är det dags.
LÄS ÄVEN
Möt nationella rådet för vägledare!
