Fohlin: ”Detta är min dröm om skolan”
Debatt ”Utan en vision om en bättre skola blir varje reform bara en reaktion. Rör vi oss framåt? Eller begår vi samma misstag igen?” Här är specialläraren Niclas Fohlins egen skolvision, i tio punkter.
LÄS MER Fohlin: ”Nu måste grälet om skolan få ett slut”
Jag står mitt i dimman av ännu en skolutredning och ser konturerna av något som skrämmer mig. En skola som krymper och medvetet syr en allt trängre kostym där färre och färre barn får plats. Nio procent av alla pojkar i skolåldern medicineras för att klara sin skolvardag. Nio procent. Låt den siffran sjunka in. Vad säger det om våra klassrum? Om våra pressade scheman? Om vad vi kallar normalitet?
Vi reagerar och justerar, mäter och kontrollerar. Men mitt i vårt bygge av en mer repressiv skola glömmer vi det allra viktigaste: att våga drömma. För utan en vision om en bättre skola blir varje reform bara en reaktion. Rör vi oss framåt? Eller begår vi samma misstag igen?
Skolan är inte som vädret, något man klagar på och härdar ut. Skolan är huset vi bor i tillsammans. Vi kan riva väggar, vidga dörrar och släppa in ljus där det behövs.
Jag upplever att vi ofta talar om skolan som om den vore en naturkraft. Som om 45-minuterslektioner föll från himlen. Som om trånga ämnesgränser vore lika ofrånkomligt som gravitationen. Vi ser på nationella prov som om de är årstider vi måste uthärda tillsammans.
Men inget av det som bygger upp vår skola är naturlagar. Scheman, läroplaner och betygssystem … allt är mänskliga konstruktioner. Och det vi människor har byggt, det kan vi, om vi vill, bygga om.
Skolan är därför inte som vädret, något man klagar på och härdar ut. Skolan är huset vi bor i tillsammans. Vi kan riva väggar, vidga dörrar och släppa in ljus där det behövs. I år är det 62 år sedan Martin Luther King Jr. delade sin dröm och uppmanade oss att dela vår egen. Här är min, i tio punkter:
1. Jag drömmer om en skola som andas. Där schemat ger plats för både fördjupningar och villospår. Där ett nyfiket samtal om myrors samarbete kan växa till timmar av utforskande över ämnesgränser. Där klockan följer vår gemensamma upptäckarlust.
2. Jag drömmer om en skola byggd på tillit. Där bedömning ses som ett kompass för lärandet och som kan hjälpa oss att ta nästa kliv. Där varje barn får höra "du kan inte ännu" istället för "du kan inte". Där vi alla ser misstag som något värdefullt och viktigt för att lära sig.
3. Jag drömmer om ett klassrum som speglar verkligheten. Där elever löser problem för verkliga människor. Där en tioåring kan programmera en app som hjälper äldre i grannskapet. Där en klass kan starta ett projekt som hjälper till att rena lokala ån. Där kunskap får händer och fötter, konsekvenser och möjligheter.
4. Jag drömmer om en skola som ser varje barn. Som förstår att vissa tänker bäst i rörelse, andra i stillhet. Att några behöver prata för att förstå, andra behöver rita. Där vi slutar medicinera bort olikheter och där människor ges utrymme att växa. Jag vill att undervisningen ska vara personlig och känns viktig på riktigt.
5. Jag drömmer om att vi lärare får vara lärare. Att vi har tid att komponera lektioner med omsorg och resurser att vässa vårt hantverk tillsammans. Jag vill både vara en arkitekt och medskapare i elevernas kunskapande. Jag vill att undervisning är något vi gör tillsammans, så att den lever och växer med varje handling och fråga.
6. Jag drömmer om en skola som förenar. En skola där barn från olika bakgrunder möts och lär av varandra. Där mångfalden är vår styrka. Jag vill se en skola där vi lever i en sprudlande demokrati varje dag. Jag vill se hur empati övas i handling och jag vill att skolan blir ett föredöme för hela samhället.
7. Jag drömmer om bildning på riktigt. Där vi frågar "Vad har du lärt dig idag?" istället för "Vad fick du för betyg?". Där kunskap värderas för vad den gör med oss som människor. Jag vill att skolan odlar visdom genom att förse elever med rika och meningsfulla erfarenheter.
8. Jag drömmer om en skola som får elever att tänka. Där elever vågar ställa de stora frågorna vi ännu inte har svar på. Där det finns utrymme för spontanitet, och där kreativitet inte är en lyx för fredagseftermiddagen. Där musik och matematik kan mötas, där historia möter framtiden och där vetenskap och konst blandas finmaskigt.
9. Jag drömmer om en skola som förbereder oss för en värld vi ännu inte kan föreställa oss. Där vi tränar på framtidsförmågor och lär oss tänka, våga och utmanas. Där vi bygger inre styrka genom att möta världens komplexitet och snabba förändringstakt tillsammans.
10. Jag drömmer om elever som lämnar skolan med en brinnande övertygelse om att de kan påverka sin omvärld. Där elever får verktyg att lösa utmaningar som väntar dem utan att paralyseras. Som bygger mod att våga misslyckas och en inneboende styrka att resa sig upp igen. Som ser kunskap och lärande som en ständigt pågående resa genom hela livet.
Skolan i min dröm handlar om att forma tänkande, kännande och skapande människor. Människor som kan ifrågasätta auktoriteter med respekt. Som kan hålla två motsatta tankar i huvudet samtidigt. Som kan samarbeta utan att förlora sig själva. Som kan leda när det behövs och följa andra när det är klokt.
Under min studietid minns jag vad en pedagogikprofessor en gång sa: ”Att förändra skolan är som att simma bredvid en finlandsfärja och putta den till höger, det går inte.” Jag minns fortfarande mitt svar: ”Ja, men om det är väldigt många som puttar tillsammans kan man till och med få en finlandsfärja att flytta på sig.”
Skolan är vår allra mest fantastiska uppfinning. De gånger jag tillåts drömma kan den bli så mycket mer!
Detta är min dröm. Och jag vägrar släppa den.
LÄS ÄVEN
Fohlin: ”Alla lärare behöver de professionella samtalen”
