De blir specialister på föräldrasamtal

Bild: Joanna Hellgren

Av specialpedagoger och speciallärare förväntas en större kunskap om föräldrakontakter än av andra lärare. För förskollärare och ”vanliga” lärare i skolan räcker det med att visa förmåga till ett professionellt förhållningssätt gentemot vårdnadshavarna för att nå utbildningarnas examensmål.

För specialpedagoger och speciallärare räcker inte detta. Båda grupperna förväntas vara kvalificerade samtalspartners och rådgivare för föräldrarna, även om föräldrar uttryckligen nämns endast i specialpedagogernas examensordning. I speciallärarnas examensordning talas det i stället om ”berörda aktörer”.

– Vår tolkning är att den formuleringen inkluderar föräldrarna när vi gör innehållet i kurserna på speciallärarutbildningen, säger Lotta Anderson, universitetslektor vid Malmö universitet.

Lotta Anderson, universitetslektor. Foto: Privat

Hon berättar att flera delkurser på utbildningarna till specialpedagog och speciallärare på olika sätt tar upp samtal med föräldrarna.

– Vi har föreläsningar exempelvis om mötet mellan förälder och profession, om att vara förälder till barn och unga med funktionsnedsättning och om att vara pedagog och förälder.

Andra kurser tar upp pedagogiska utredningar, särskilt stöd och anpassningar, och tränar studenten till att bli en kvalificerad samtalspartner. I special­lärares och specialpedagogers uppdrag ingår att stötta andra lärare att skapa goda relationer med föräldrar. Ur denna grund kan ett gemensamt samarbete som gynnar eleven utvecklas, framhåller Lotta Anderson.

– Föräldrarna är en betydande samtalspartner för specialpedagoger och speciallärare, och det är viktigt att förstå föräldrarnas perspektiv.

Det är inte ovanligt att det uppstår konflikter mellan föräldrar och skola. Föräldrarna kanske upplever att deras barn inte får det stöd det är i behov av medan skolan anser sig ha gjort vad den kunnat. De professionella i skolan måste då lyssna, informera och samtala om skolans uppdrag och roll.

– Alla professioner har ett uppdrag och en gräns till detta uppdrag. Man kan berätta för föräldern om vad som är skolans uppdrag enligt skollag och läroplan, och vilken roll som föräl­dern har. Man kan mötas men inte överträda varandras områden, utan måste ha ett samtal där man försöker förstå den andres perspektiv.

För både studenter och verksamma lärare gäller det att vara klar över sin egen roll i relationen med föräldrar. Inte minst med tanke på att en stor andel av lärarna själva är föräldrar.

– Vi har studenter som själva är föräldrar, och som själva har barn med funktionsnedsättningar. Förmodligen är merparten av oss professionella samtidigt föräldrar. Det kan vara en komplex situation och inte alltid lätt att hålla isär rollerna.

Som specialpedagog och speciallärare ingår att vara rådgivare till sina lärarkollegor, och det kan bland annat gälla svåra föräldrasamtal. Hur denna rådgivning utformas eller ens existerar skiljer sig mellan olika förskolor och skolor.

– Den borde vara utformad på ett systematiskt och strukturerat sätt. Men jag kan inte säga exakt hur det ska se ut, det är en ledningsfråga på varje förskola och skola. Tar man vara på specialpedagogers och speciallärares kunskap ökar möjligheten att få till en systematik.

Till detta läsår kompletterades examensmålen för utbildningarna till specialpedagog och speciallärare med krav på kunskap om neuropsykiatriska svårigheter. Hur detta inslag fogas in i utbildningarna varierar mellan olika lärosäten och kurser, men Lotta Anderson bedömer att det kommer att stärka föräldraperspektivet än mer. Området neuropsykiatriska funktionsnedsättningar engagerar många föräldrar och det finns flera aktiva och drivande föräldraorganisationer.

– Det kräver att studenterna inte bara får en förståelse för eleverna och undervisningen, utan också för hur föräldrarnas situation kan se ut.

Och Lotta Anderson är angelägen om att lyfta fram ytterligare en röst i samtalen mellan lärare och förälder: elevens.

– Eleven kan lätt hamna i kläm mellan lärare och förälder. Det kan vara så att en förälder vill sitt barn så väl att denne inte lyssnar på vad barnet självt vill. Det är då lätt att glömma bort barnet och det måste man vara uppmärksam på. Eleven är ju den gemensamma skärningspunkten i lärarens kontakter med föräldrarna.