”Jag har aldrig mött en lärare som vill ha lydiga elever”

Egen erfarenhet. Som småbarnsförälder upplevde Petra Krantz Lindgren att familjen hade det ”trassligt” med mat, sömn och rutiner – och sökte hjälp. I dag är det hon själv som ger andra råd kring barnuppfostran. Foto: Ylva Sundgren

Den 19 februari 2012 skriver Petra Krantz Lindgren ett inlägg på sin blogg. Två dygn senare har det 260 000 visningar.

260 000. Det är lika många som det bor människor i hela Västerbotten. Eller som besöker Göteborgs konstmuseum under ett helt år.

Kort sagt, det blev en viral succé och bokförlaget Bonnier Fakta var inte sena att höra av sig. Två år senare kom boken Med känsla för barns självkänsla, även den en stor framgång med 50 000 sålda exemplar och det årets bäst sålda fackbok på Adlibris.

Blogginlägget beskriver ett samtal Petra Krantz Lindgren hade haft med sin dotter, där hon bland annat säger ”När du skäller på mig, mamma, är det svårt för mig att

älska mig själv”.

– Jag blev väldigt förvånad, jag hade inte alls väntat mig den enorma responsen. Men jag tror att förklaringen ligger i det min dotter sa. Vi älskar ju våra ungar och vi vill att de ska älska sig själva. När vi påminns om att våra ord inte bara påverkar relationen mellan oss och barnen utan också barnens syn på sig själva, ja då går det liksom rakt in i.

– Jag vill att varje barn ska få växa upp och känna att hon är värdefull och viktig och duger precis som hon är. Det är det som driver mig.

Petra Krantz Lindgren tar en sipp av sitt förmiddagskaffe. När vi träffas på konditori Princess i Lidingö centrum har hon redan hunnit med frukost och ett arbetspass. Efter att ha skjutsat barnen till skolan sitter hon gärna här, i tyst gemenskap med andra gäster som också har portabla kontor.

– Det brukar vara helt fullt av folk med datorer på morgnarna, jag trivs här. Jag älskar att arbeta på tåg också. Nu har jag precis skaffat ett par helt fantastiska hörlurar, de stänger ute allt! Bästa investeringen!

Petra Krantz Lindgren pratar intensivt och livligt på lätt göteborgska. Så vi börjar där, i uppväxten i Göteborg.

– Jag var extremt högpresterande och det styrde mig väldigt mycket. Jag var duktig och fick uppmärksamhet för det. Det blev en ganska jobbig självförstärkande spiral, säger hon.

Efter gymnasiet läste hon psykologi, stats- och beteendevetenskap. Och när hon fick höra att hon, som var så duktig, ju måste skriva en doktorsavhandling så triggade det lite extra.

– Jag tänkte: ”Åhh ja, det måste jag ju!” Challenge accepted, liksom. Sedan satt jag där och skrev om något jag faktiskt inte var intresserad av. Men hur skulle jag kunna sluta, vem skulle jag vara då, en som misslyckas? Det ville jag ju inte.

– Haha, det är inte en tillfällighet att just jag skrev den här boken om barns självkänsla, skrattar hon.

Nej, Petra Krantz Lindgren la inte av. Hon disputerade, flyttade till Stockholm och arbetade ett par år som utredare på Statskontoret. Och blev förälder.

– Vi hade det lite trassligt med sömn, mat och rutiner när barnen var små så jag började kolla runt på internet hur andra gjorde och fastnade på Anna Wahlgrens forum.

På samtalsforumet, som utgår från författaren Anna Wahlgrens Barnaboken, fanns engagerade och intresserade föräldrar och Petra Krantz Lindgren hittade svar på allt.

– Och metoderna funkade ju faktiskt, de skapade trygghet och ramar, precis det vi behövde. Vi älskade Anna Wahlgren, hon var guden i vårt liv.

När Petra Krantz Lindgren intresserar sig för något går hon all in. Via forumet kom hon i kontakt med andra föräldrar med samma engagemang och de började umgås. Efter en tid blev hon inbjuden till en föreläsning om aktivt föräldraskap.

– Jag gick med mest för att det var en social grej. Och jag trodde väl att det skulle handla om ungefär det som vi redan pratade om.

Petra Krantz Lindgren beskriver det som att hon fick ”en riktig käftsmäll”. Plötsligt stod det klart att hon uppfostrade sina barn efter hur någon annan ville att det skulle gå till, genom ett antal metoder.

– Men vad var mina mål? Och ledde de här metoderna fram till de målen? Det blev ett uppvaknande. Jag kan inte säga att jag ångrar tiden i föräldraforumet men jag är glad att jag sedan tog ställning till vad som är viktigt för mig. Innan hade jag ju i stort sett lagt ut barnuppfostran på entreprenad.

Intresset vidgades. Hon läste ännu mer, plockade fram sin litteratur om psykologi och beteendevetenskap och gick själv en utbildning i aktivt föräldraskap. Hon kom i kontakt med den danska familjeterapeuten Jesper Juul och gick ytterligare utbildningar. Och så började hon fundera på att själv förmedla sina tankar och erfarenheter till andra.

Nu driver hon en blogg, har över 25 000 följare på Facebook, föreläser och håller kurser både i Sverige och Norge.

– Jag tar det jag läst och lärt mig på andras kurser och filtrerar det genom mitt eget liv. Jag vill verkligen inte vara någons guru, det har aldrig varit min ambition. Jag vill att de som lyssnar på mig ska tänka själva och fundera över vad som är viktigt. Vilka mål har du och hur vill du göra för att nå dit?

Petra Krantz Lindgren Foto: Ylva Sundgren

Det finns gott om både litteratur och föreläsningar i ämnen som handlar om barnuppfostran. Vad skiljer Petra Krantz Lindgren från dem? Själv tror hon att det beror på att hon är tydlig med att barnuppfostran, för henne, handlar om relationen med barnet, likvärdighet och ömsesidig respekt. Men också att hon visar på en möjlig väg.

– Visst, det finns många böcker som tar upp det jag skriver om men många jag talar med säger att de känner sig otillräckliga när de läser dem. Man ställer upp på det som står, men hur f-n gör man då?

– Jag säger aldrig gör så här men jag säger att man skulle kunna göra så här. Och då är jag ganska tydlig. Men jag säger också: Känn efter om det är rätt väg för dig.

I kommentarsfälten på Petra Krantz Lindgrens blogg är det ändå många som hyllar henne och hennes råd och en del betraktar henne som den guru hon inte vill vara.

– Ja, tyvärr är det en del som läser boken som en metodbok och kanske får det vara så. Jag började ju också där. Förhoppningsvis utvecklas det till något annat sedan. För ska vi lära barnen att de duger som de är då måste vi förmedla att vi också duger som vi är och då kan inte ambitionen vara att bli en superförälder.

Men vad beror det på att så många föräldrar behöver stöd i relationen till sina egna barn? Petra Krantz Lindgren tror att det delvis hänger samman med samhällsutvecklingen. Förr uppfostrades barnen att lyda överheten. Nuförtiden fostrar vi individer som tänker och agerar utifrån sina egna behov och värderingar och då blir uppfostran också mer individualiserad.

– Förr gjorde man som alla andra, nu behöver man mer hjälp att tänka och ta ställning ideologiskt på egen hand. Dagens föräldrar har det svårare på det sättet, det finns inte en föräldraroll utan flera.

Men att barnen i dag, som det ofta hävdas i debatten, är ett projekt som föräldrarna ska lyckas med, håller inte Petra Krantz Lindgren med om.

– Nej, det är inte min bild. Jag möter föräldrar som är ganska säkra på sina mål och värderingar men inte riktigt vet hur de ska förverkliga dem.

Petra Krantz Lindgren reser mycket. Under terminerna håller hon ett par tre föreläsningar och kurser varje vecka. Dels för föräldrar och dels för lärare både i förskolan och skolan. I Sverige är det blandat men i Norge träffar hon i stort sett bara lärare. Och lärare vill egentligen ha svar på samma sak som föräldrar – hur bygger jag relationer med barnen?

– Det är så lätt att trilla tillbaka i belöningssystem med guldstjärnor och glaskulor eller utvisning i korridoren. Men jag börjar alltid med att ställa frågan: Vad har du för mål med ditt vuxna ledarskap?

Svaret blir alltid detsamma, berättar Petra Krantz Lindgren – ett barn som är respektfullt och ansvarstagande, som bryr sig om sig själv, har integritet, civilkurage och en sund självkänsla.

– Jag har aldrig mött en lärare som vill ha lydiga elever. Men ändå leder en del av det de gör i den riktningen snarare än mot respekt, samarbete och ansvarstagande. Visst, guldstjärnor funkar – men vad uppnår man? Skrapar man på det handlar det ju om att få barnet att göra som jag vill, alltså lydnad.

Men att gå på kurs för att lära sig bygga relationer, funkar det? Nej, det tror inte Petra Krantz Lindgren. Men hon hoppas kunna inspirera och ge nya tankar.

– Jag hör ofta ”Vad gör man när …?” eller ”Finns det en metod för …?” Jag skulle önska att frågan var ”Hjälp mig förstå varför?” Om vi förstår varför Kalle stör så kanske vi kan hjälpa honom att inte göra det igen i morgon. Det är ju väldigt destruktivt att varje dag fundera över vad vi ska göra när Kalle har börjat störa.