Ingen ser eleverna med tvångssyndrom

Illustration: Tzenko Stoyanov
Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Specialpedagogik

Lena Nilsson arbetar med skolfrågor på Svenska OCD-förbundet, som nyligen lanserat ”Se OCD i skolan”, ett informationspaket riktat till lärare, specialpedagoger, fritidspersonal och elevhälsa.

Vad är OCD?

– Obsessive-compulsive disorder kallas även tvångssyndrom och innebär tvångstankar och/eller tvångshandlingar. Exempelvis att ständigt oroa sig för att något farligt ska hända, känna sig tvungen att kontrollera att dörren blev låst eller att man måste räkna alla bokstäver på sidan för att det ska kännas rätt. Oupptäckt OCD kan orsaka stort lidande, sänka skolresultat, orsaka skolfrånvaro och minska möjligheterna till fortsatt utbildning eller arbete. Det medför även ökad suicidrisk. 

Hur många har OCD?

– 2–3 procent av alla barn beräknas ha OCD, men det finns ett stort mörkertal och ofta samsjuklighet med andra diagnoser som exempelvis Tourettes syndrom, adhd och depression. Det kan alltså finnas något barn i varje klass med OCD. Symtomen debuterar i skolåldern, ofta redan vid 6–7 års ålder men vanligen i tidiga tonåren.

Varför har ni lanserat den här digitala utbildningen?

– Vi menar att skolpersonal, elevhälsa, lärare och även till exempel måltidspersonal och fritidsledare – behöver mer kunskap om OCD. Eftersom det är en ganska okänd diagnos kan den lätt hamna i skuggan av mer utåtriktade problembeteenden som till exempel adhd. Och ett felaktigt bemötande av barn med OCD riskerar att leda till ett utanförskap. Om man tror att eleven lider av trotssyndrom eller själv väljer att stå utanför en lek blir det ju helt fel. De här barnen blir då rädda för att vara med och delta i raster och skolaktiviteter.

Elever försöker ofta dölja tvångsbeteenden, de upplever skam, och förstår inte själva vad som händer.

– Barnet kanske placerar sig utanför de andra barnens lek av rädsla för något, och det blir en ond cirkel. Att prata om det i klassen kan hjälpa, och det går att organisera raster så att barnet inte blir uteslutet. Men det är viktigt att göra det i dialog och överenskommelse med barnets behandlare, man vill ju inte bekräfta och stärka tvånget.

Hur kan OCD i skolan ta sig uttryck, konkret?

– Vi genomförde en enkät bland OCD-förbundets medlemmar, och typiska elevsvar var: 

”Jag suddade ständigt, det ska se perfekt ut.” ”Pennorna ska ligga perfekt.” ”Jag måste upprepa ett ord ett visst antal gånger.” ”Jag läser och läser om, men har svårt att förstå meningen för att orostankar tar över.”

Just att göra saker på ett visst sätt och att det ska ”kännas rätt” är vanligt, liksom att man måste börja om när det inte känns rätt. Det kan också innebära att ideligen fråga om man uppfattat uppgiften på rätt sätt.

– Förutom problem med skolarbetet finns andra tecken på att en elev kan ha OCD, som såriga händer, att man använder tröjärmen för att öppna dörren och ständiga sena ankomster för att man måste sminka sig länge. Men det kan ändå vara svårt för skolpersonal att upptäcka: elever försöker ofta dölja tvångsbeteenden, de upplever skam, och förstår inte själva vad som händer.

Många som har OCD tycker att det hade varit bra om någon hade förklarat vad OCD är och att det finns fler som har det.

Vad innehåller utbildningen?

– Kunskap om OCD, hur det kan yttra sig, hur det kan upptäckas och att det finns effektiv behandling. Genom att skolans personal lär sig känna igen symtomen kan de bidra till att barn med OCD kan få remiss till utredning och effektiv behandling. Även specialpedagoger behöver mer kunskap om OCD. Och här kommer ett annat viktigt område in, nämligen vilket stöd barn med OCD behöver i undervisningen. Det finns inte så mycket forskning om hur skolsituationen ska utformas för barn med OCD. Vi är därför intresserade av utvecklingsarbete tillsammans med specialpedagoger och speciallärare.

– Många som har OCD tycker att det hade varit bra om någon hade förklarat vad OCD är och att det finns fler som har det, så att de sluppit känna att det bara var de som var ”knäppa i huvudet”. De önskar också att de tidigare blivit erbjudna KBT-behandling eller exponering med responsprevention, men framför allt önskar de att skolpersonal och elevhälsoteam haft kompetens om själva diagnosen.

LÄS ÄVEN

Stöd redan i förskolan viktigt för dyslektiker

Augustsson: Specialpedagogik påminner om trädgårdsarbete

Nytt SPSM-paket för tidiga stödinsatser

Så ska elever med dubbla läroplaner hjälpas