Viktig aspekt får allt mindre roll i slöjden
Forskaren Ingrid Bergqvist har en bakgrund som lärare i textilslöjd, men arbetar sedan länge som lärarutbildare vid Linköpings universitet.
Forskning
Hur har tolkningen av ”hållbar utveckling” i slöjdämnet förändrats sedan 1960-talet? Den har gått från att lära sig lappa och laga för hushållsekonomins skull – till att rädda miljön.
– De ekonomiska aspekterna har hamnat i bakgrunden, säger forskaren Ingrid Bergqvist som studerat ämnets kursplaner sedan 1962.
Hennes avhandling, framlagd i höstas vid Umeå universitet, heter ”Slöjdundervisning för hållbar utveckling inom tre arenor” och handlar om hur ekologiska, sociala och ekonomiska dimensioner av hållbarhet uttrycks i styrdokument. Och hur de tolkas och iscensätts när det kommer till undervisning.
Vad gäller styrdokumenten har det skett tydliga förändringar genom åren.
– Undervisning om hållbar utveckling har alltid varit en del av slöjdämnets kursplan, men den har riktats mot olika mål och har haft olika syften.
I 1962 års kursplan för textilslöjd var det flickornas uppgift att lära sig sköta hushållsekonomin genom att lappa och laga. Pojkarna hade fortfarande bara trä- och metallslöjd, och deras lärande var mer inriktat mot samhället. De skulle lära sig slöjda för hela samhällets bästa, att laga saker hemmavid var av underordnad betydelse.
Hamnade i skymundan 1980
I kursplanen 1969 ingick för första gången textilslöjd för pojkar (de hade bara fått pröva i några veckor i den tidigare kursplanen) och begreppet jämställdhet lyftes in.
– Här kan man tydligt se att aspekter av den sociala dimensionen. Man började också tala om att eleven skulle ha möjlighet uttrycka sin identitet genom slöjdandet.
1980 – i den första gemensamma kursplanen – hade jämställdhet och jämlikhet en ännu mer framskjuten position. Och den sociala dimensionen hade nu fått en global karaktär, det skulle handla om ”solidaritet med tredje världen”, man skulle lära sig hur materialen i slöjden hade framställts. Den ekologiska dimensionen fick också mer plats, medan den hushållsekonomiska hade hamnat i skymundan.
– Man skulle hushålla med de ekonomiska resurserna, men det handlade mer om att man gjorde det på ett samhälleligt plan.
Även om hållbar utveckling hade funnits där som en grundtanke, var det först 1994 som begreppet skrevs ut – och då i läroplanens inledande del. Det var inte förrän 2011 som det kom med i kursplanen.
Två spår i hållbarhetsundervisningen
Ingrid Bergqvist har själv en bakgrund som lärare i textilslöjd, bild och svenska men arbetar sedan länge som lärarutbildare vid Linköpings universitet. I sin avhandling har hon också intervjuat sex slöjdlärare och observerat nära hundra slöjdlektioner på fem olika skolor.
Resultatet av intervjuerna och observationerna visar att hållbar utveckling kan tolkas utifrån två olika spår:
– Hälften av lärarna menade att hållbar utveckling ingår som ”en röd tråd” i all undervisning, medan den andra halvan tog upp hållbarhet i specifika arbetsområden.
Begreppet ”återbruk” då? Det kom med i kursplanen först 2022, men hade varit populärt bland slöjdlärare i flera år dessförinnan.
– Det är tydligt att hållbar utveckling nu står i centrum och att det är den ekologiska dimensionen som dominerar, eleverna ska lära sig att spara på naturens resurser. Men nästan inget handlar numera om den hushållsekonomiska dimensionen som var så central på 1960-talet.
Fläta ihop teori och praktik
Under observationerna märkte hon att lärarnas tolkning av kursplanen ledde till att mycket undervisningstid användes till faktagenomgångar om hållbar utveckling. Lärarna kallade det för ”teori”.
Hon tror att det i högre utsträckning borde gå att fläta in teoretiska aspekter av hållbarhet i själva slöjdandet:
– I kursplanen står ju att slöjd innebär ”manuellt och intellektuellt arbete i förening”.
LÄS ÄVEN
Slöjden lyfter när elevarbeten skänks till Stadsmissionen
Slöjdläraren låter eleverna laga sina trasiga kläder
Här är slöjdläraren navet i stort hållbarhetsarbete
”ToK-slöjdarna” prisas för sitt arbete med att förädla skräp
