Vad är det som räknas? Betyget F är hänsynslöst

Sofia Ebermark är högstadielärare på Hortlax skola i Piteå.

”Det spelar ingen roll vilka förmågor du besitter, vilka betyg du har kammat hem i andra ämnen – dörrarna stängs”, skriver läraren Sofia Ebermark.

Du vet de där människorna som fyller dig med ljus och värme, med en solskenskänsla. Människorna som du surrar med en stund och så traskar du vidare med ett leende på läpparna. Det kan vara den unga, alltid lika glada kvinnan i kassan på Ica, din dotters gamla mentor från högstadietiden eller en gammal kollega från förr som du saknar. Det går inte riktigt att ta på exakt vilka förmågor och egenskaper dessa individer besitter, grundkänslan är liksom bara skön och du kan känna dig tillfälligt stolt över att få tillhöra människosläktet som lyckats mejsla fram sådana praktexemplar till individer.

Vad tar du med dig från mötet med en annan människa? För mig är svaret ganska enkelt:

Hur hen får mig att känna och må!

Jag vill känna mig sedd, i någon mån uppskattad, i någon mån viktig och intressant.

Det krävs för att söka

För att vara behörig att SÖKA till gymnasieskolans yrkesprogram behöver en elev minst betyget E i matematik, svenska och engelska samt fem andra ämnen.

För att vara behörig att SÖKA till gymnasieskolans högskoleförberedande program behöver en elev minst betyget E i matematik, svenska och engelska samt nio andra ämnen.

För många elever är det här inga större problem. Man knogar på under tio år i grundskolan och går ut nian med betyg av varierande kaliber och sen är det bara att köra vidare. Men! Och här kommer ett ganska saftigt men… För de elever som lämnar högstadiet med betyget F i svenska, engelska eller matematik stängs dörren här.

Där dörrar stängs öppnas munnar och röster höjs. Förståsigpåare från olika håll menar att ”Ett E är ska man klara!”, ”Klarar man inte ett E är man inte mycket att hänga i julgranen!”, ”Ska man gå gymnasiet behöver man förkunskaper!”, ”Har man inte E har man inte pluggat tillräckligt mycket!”. Ja, du vet ju hur det kan låta när förståsigpåare ska debattera eller i allmänhet experta sig i kommentarstrådar på Facebook.

Tampas med andra utmaningar

Jag skulle ljuga om jag skrev att ett F aldrig beror på lathet, för visst finns det individer som helt enkelt inte orkat göra glosläxorna och därför inte byggt upp ett tillräckligt stort ordförråd för att kunna fixa ett E i franska. Visst finns det elever som i slutet av nian inte har energi nog att lära sig orsaker till och konsekvenser av andra världskriget. Lathet och viss omognad kan absolut ligga bakom ett F.

Jag vill kika lite närmare på de andra eleverna, de som tampas med utmaningar som är lite mer komplexa än vad förståsigpåarna kan förstå. De som hur mycket de än kämpar och sliter inte når den där magiska gränsen för vad som krävs för ett E i svenska, engelska eller matematik. När det kommer till de här eleverna är betyget F totalt hänsynslöst. Det spelar nämligen ingen roll vilka förmågor du i övrigt besitter, vilka betyg du har kammat hem i andra ämnen och sorgligast av allt; det spelar ingen roll hur du får andra människor att känna eller må. Dörrarna stängs.

Nej, OK. Innan någon börjar opponera sig: Jag vet att dörrarna inte stängs helt och hållet. Det finns andra vägar att gå osv. Så, nu kan vi gå vidare.

Stämplad som ej godkänd

Det jag menar är att dörrarna stängs så pass att eleven i fråga med största sannolikhet hinner placera sig själv i en viss människokategori: Den som det skiter sig för. I den kategorin går sedan den unga vuxna vidare på sin väg genom livet, stämplad som ej godkänd, ej välkommen, ej behörig. Konsekvenserna av dessa stämplar är en historia i sig, som tyvärr inte ryms i just denna text.

Här kommer ett lite galet tankeexperiment: Skulle det kunna vara så att eleven som trots allt slit inte lyckas skrapa ihop tillräckliga kunskaper för ett E i matematik, alltså skulle det kunna vara så att hen skulle kunna vara en tillgång för samhället ändå? Skulle det kunna vara så att hen skulle kunna bli världens bästa på sitt framtida jobb? Kanske inte som lärare i matematik eller som civilingenjör, men i någon annan av de otaliga branscherna i vårt avlånga land som skriker efter människor som just vår elev. Skulle det kunna vara så att vår elev till och med kanske, kanske skulle kunna få gå gymnasiet, trots sina, enligt betygskriterierna, något för ringa kunskaper i matematik?

Ja, vad tar du med dig från mötet med en annan människa? Är det vederbörandes kunskaper i matematik eller engelska eller är det något annat? Något som faktiskt berör dig så där så att solskenskänslan dröjer sig kvar, något som får dig att känna dig sedd, något som får dig att känna stolthet över människosläktet.

Sofia Ebermark, högstadielärare, Hortlax skola, Piteå

  • Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.