Lärarens larm om tidsbrist: ”Jobbar på bussen”
Nils Legge, ordförande för Sveriges Lärare Kunskapsskolan, skriver om att tvingas jobba på bussen.
Debatt
Uteblivna ställtider, pedagogisk lunch, mentorsgrupper med 47 elever. Hämta mobiler som elever missat att lämna in. Läraren jobbar på bussen för att hinna.
”Jag hinner inte rapportera brister i min arbetsmiljö eftersom jag har så mycket att göra”, skriver Nils Legge, Sveriges Lärare Kunskapsskolan.
Klockan är 07:32 när jag stämplar in, men arbetsdagen började för 29 minuter sedan på bussen. Att jobba under resan är min enda överlevnadsstrategi för att inte drunkna i mailkorgen innan förmiddagen ens har börjat.
På sätt och vis är det skönt att slippas trängas på bussen också.
Dagen startar med ett personalmöte, sedan rakt in i mentorshandledning.
Under en timme ska jag genomföra kvalitativa, individuella samtal med fem elever samtidigt som jag vakar över sju andra som ska studera självgående.
Mobilerna saknas
När denna timme är slut kommer resten av min klass in för att lämna sina mobiler. Här märker jag att några mobiler saknas i lådan.
Tre elever har gått på hemkunskap och missat att lämna dem innan, två till saknas av oklara skäl. Mobilerna ska hämtas under gatloppet till nästa undervisningspass.
En workshop med 47 elever. Trapporna är fulla, jag sicksackar och hinner precis. Kaffet får vänta. Salen är redan full och ljudnivån hög.
”Hinner inte med alla”
Jag och en kollega skyndar mellan bänkarna, släcker bränder och stöttar, men vi hinner inte med alla. Eleverna som inte får hjälp lämnar passet frustrerade.
Nästa lektion börjar sent. De fem minuter ”ställtid” som schemat lovar existerar inte i verkligheten.
Väl inne i salen står luften stilla. Syret tog slut lektionen innan och ett trasigt eluttag tvingar oss att tränga ihop oss på en mindre yta. Huvudvärken börjar bulta bakom ena ögat.
Ensam med 27 elever
Fem minuter senare: workshop igen. Nu är jag ensam med 27 elever. Jag hinner varken med all återkoppling eller alla inlämningar.
Sedan lunch. Eller ”pedagogisk lunch”, vilket innebär att jag äter samtidigt som jag arbetar socialt med eleverna.
Den efterföljande rasten, min enda på dagen, äts ofta upp av förseningar. Jag sväljer maten snabbt och får 25 minuter återhämtning, om jag har tur.
Eftermiddagen är en dimma av ytterligare två workshops.
”Biter ihop”
Ventilationen har gett upp och värmen är sövande. När jag förklarar en uppgift för tredje gången för samma elev inser jag att jag inte varit på toaletten sedan lunch. Kroppen skriker efter en paus, men det är bara att bita ihop en timme till.
När eleverna slitit åt sig sina telefoner som hungriga gamar i slutet på sin skoldag tar mötena vid. Vi beslutar att använda en stor del av mötestiden till att rätta prov eftersom planeringstiden inte räcker. Hjärnan är mos.
”Hinner inte rapportera”
Jag stämplar ut 17:23. Andas in frisk luft för första gången sedan i morse.
Rasten äts upp
Jag borde stannat för att rätta mer. Jag borde felanmäla det trasiga eluttaget. Jag borde skriva en tillbudsrapport om stressen. Men jag hinner inte rapportera brister i min arbetsmiljö eftersom jag har så mycket att göra.
I morgon gör jag om allt igen, om huvudvärken går över.
Nils Legge, ordförande Sveriges Lärare Kunskapsskolan
Vill du skriva en debattartikel på Vi Lärare?
Gör så här:
- Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort.
- Skicka helst texten som en Word-fil, och bifoga gärna ett högupplöst porträttfoto i färg (oftast duger en selfie tagen i bra ljus).
- Mejla texten till adressen nedan och skriv även ditt mobilnummer i mejlet ifall vi behöver diskutera texten.
Mejla till oss på: debatt@vilarare.se
LÄS ÄVEN:
