”Det handlar inte om bestraffningar"

Det pratas ofta om att politiker inte ska lägga sig i skolans detaljer. Nu handlar det inte om detaljer, utan om en nödvändig kulturförändring.

”Allvarlig situation”

Efter Liberalernas Simona Mohamssons utspel om bestraffningar i skolan har en infekterad debatt blossat upp. Fokus har hamnat på att förlöjliga de konsekvenser som presenterats, i stället för att se den allvarliga situationen som råder i svensk skola.

Låt oss förtydliga: det handlar inte om bestraffningar, utan om konsekvenser. Elever som stör ordningen, hotar, misshandlar eller kränker lärare måste möta tydliga följder av sitt beteende.

”Lärare misshandlas”

Vi är huvudskyddsombud för Sveriges Lärare Stockholm. Simon arbetar dagligen med hot- och våldsfrågor, såväl nationellt som i flera av stadens skolor. Bara det senaste året har över 2 000 hot- och våldsincidenter mot skolpersonal anmälts i Stockholms kommunala grundskolor – omkring tio per dag. Lärare misshandlas, hotas och kränks.

Utbildningsförvaltningen i Stockholm gör mycket rätt och har, på eget initiativ och i samverkan med de fackliga organisationerna tagit fram ett stödmaterial för rektorer. Det har lett till en förändring med fler anmälningar och rektorer som agerar mer kraftfullt. Men fortfarande brister många skolor i tillämpningen, både i Stockholm och landet över. Rektorer och huvudmän måste ta sitt ansvar – varje gång någon hotas eller misshandlas ska det anmälas, utredas och få konsekvenser.

”Konsekvenser behövs”

Hur kunde det bli så här? Vi har ett samhälsstrukturellt problem där respekten för skolpersonalen urholkats. Vi har för många vårdnadshavare som inte skickar sina barn till skolan med respekt för personalen eller andra elever.

Barn kommer till skolan med en ifrågasättande attityd, som leder till ordningsstörningar. När skolan konfronterar elever och vårdnadshavare skjuts problemet ofta över på skolpersonalen. Det är deras fel att det blir som det blir.

Samtidigt glorifieras gängkulturen i sociala medier och serier. Mobilberoendet skapar konflikter i klassrummen. Lågaffektivt bemötande har tolkats så fel att lärare inte längre vågar vara tydliga och bestämda. I marknadsskolans logik har elever och föräldrar blivit ”kunder”, vilket gör vissa rektorer rädda för att agera.

Måste möta tydliga följder

Konsekvenser behövs. Kvarsittning fungerar om elever stör ordningen och förlorar undervisningstid – men det får inte bli merarbete för redan överbelastade lärare. Att städa bort klotter man orsakat är en fullt rimlig konsekvens. Vid hot och våld måste skollagens kapitel 5 användas mer frekvent. Avstängningar, varningar och omplaceringar ska vara självklara verktyg.

”Mindre klasser”

Samtidigt måste klasserna bli mindre – helst max 20 elever. Fler speciallärare behövs i undervisningen. Fler CSU-grupper behövs, dit hotfulla och våldsamma elever kan omplaceras på permanent basis. Detta gäller även yngre elever, på lågstadiet. Lärare måste erbjudas fortbildning i att hantera hotfulla situationer. Ingen ska riskera att bli hotad och misshandlad på sitt jobb. Just nu är det brist på verktyg för att stävja situationen.

Vi behöver också se över barns digitala liv, som faller över på skolan. En lagstadgad åldersgräns för sociala medier – till exempel 16 år – skulle skydda barn från den utseende- och konfliktfokuserade vuxenvärld de exponeras för varje dag.

Det handlar inte om att bestraffa. Det handlar om att återupprätta skolans auktoritet och skydda både personal och elever. En trygg arbetsmiljö för lärare är en förutsättning för en trygg skola för barnen – och för framtiden.

Simon Sandström och Marina Nordin, huvudskyddsombud, Stockholm

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.

LÄS ÄVEN:

”No excuses”: Räddning – eller skola för zombier

Anna Olskog: Liberalerna famlar mellan Caligula och klokskap

Maria Wiman: Jag vill inte straffa mina elever

”Har det blivit dags att återintroducera skamvrån?"