”Barn och unga behöver kämpaglöd – inte undanflykter”

Malin Riise är svensklärare vid Internationella engelska skolan i Borås.

”Det är viktigt för elever att lära sig att ha tråkigt – att självdisciplin i början kommer att belöna sig senare”, skriver Malin Riise, svensklärare vid Internationella engelska skolan.

Det finns bland dagens unga en tendens till att ge upp för lätt, vid minsta motgång utan minsta kamp. Detta yttrar sig genom att de ger upp för tidigt, så som vid stress – trots att skolan väl planerar inlämningar och prov blir det från många ett uppgivet försök att jobba tillsammans med stressen som drivkraft.

Detta tenderar att resultera i att elever prokrastinerar och skjuter upp problemet och tänker ”Det kan jag göra vid omprovstillfällen” istället för att planera sin tid och faktiskt fullfölja uppgifter. Den här inställningen är inget som kommer av sig själv, utan är en norm som förmedlas av vuxenvärlden. Här har skolan ett stort ansvar att redan i tidig ålder se till att befästa, repetera och modulera goda studietekniker.

Behöver utmana oss själva

För att växa som människor och slipa våra färdigheter behöver vi utmana oss själva. Det gäller alla människor, men framförallt barn och ungdomar. Det är skolans uppgift att se till att de unga utmanas utifrån den nivå där de befinner sig, men också att de lär sig att övervinna svårigheter och motgångar. 

Det är genom att kämpa som vi lär oss och utvecklas. Psykologen och författaren Angela Duckworth populariserade begreppet grit, i den bästsäljande boken med samma namn, som kom i svensk översättning 2017. Det saknas ett svenskt ord som fångar innebörden av grit, men Duckworth själv har liknat det vid finskans sisu, ett slags mental tuffhet som får oss att härda ut och sträva vidare även när det, eller särskilt när det, är jobbigt. 

Ingår i skolans fostrande uppdrag

Elever som vänjer sig vid att inte behöva kämpa och övervinna svårigheter kommer att få svårt med högre studier, och i arbetslivet. Den som vänjer sig vid att ständigt följa minsta motståndets lag, och att ständigt skylla sina egna tillkortakommanden på omgivningen, kommer att ha svårt att hantera motgångar senare i livet. 

Att fostra elever i en anda av grit handlar inte om att vara elak eller onödigt hård, utan ingår i skolans fostrande uppdrag. I själva verket är det de vuxna som inte lär eleverna att övervinna motgångar som sviker.

Viktigt att lära sig ha tråkigt

För att Sverige ska kunna fortsätta hävda sig i den internationella konkurrensen behövs ännu mer av den varan, inte mindre. Särskilt viktigt är grit för de elever som inte kommer från privilegierade bakgrunder, med kontakter och nätverk som kan ge försprång på arbetsmarknaden. För dem är självsäkerheten som med förmågan att övervinna motgångar och att kämpa vidare även när det är tufft helt avgörande.

Ett stort problem i sammanhanget är den oförmåga att fokusera som följer av den ständiga jakten på stimulans, i form av intryck från sociala och traditionella medier. Den som inte kan fokusera på de uppgifter den har framför sig kommer inte heller att kunna nå sina långsiktiga mål. Det är därför viktigt för elever att tidigt lära sig att ha tråkigt, och att självdisciplin i början kommer att belöna sig senare.  

Alla vuxna har ett stort ansvar

I grund och botten handlar det om något mycket större än frågan om skärmtid, det handlar om en attityd som förmedlats från vuxenvärlden till de unga, att svårigheter är något som skall undvikas, snarare än övervinnas. Denna attityd av undanflykter och bortförklaringar måste ersättas av en inställning som präglas av pannben och kämpaglöd, ja, av grit. 

Här har alla vuxna ett stort ansvar, inte bara vi lärare. Föräldrar bör ställa sig frågan om de vill att deras barn ska växa upp till sådana som ger upp vid minsta motgång, eller sådana som stretar på mot sina mål, oavsett vilka hinder som ställer sig i deras väg. Det tycker jag att vi som vuxna är skyldiga allas vår framtid.

Malin Riise, svensklärare vid Internationella engelska skolan i Borås

  • Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.