”Dags för en ny diagnos: Arbetsrelaterad utmattning”

Enligt Försäkringskassan leder stress till rekordmånga sjukskrivningar och det finns ingen prognos som visar på att siffrorna kommer att minska framöver. Psykisk ohälsa står idag för över hälften av alla längre sjukskrivningar och majoriteten av dessa är stressrelaterade.

Inget nytt under solen kan man tycka, men visste du att diagnosen utmattning kommer att upphöra helt 2028? Anledningen till att den försvinner är direktiv från WHO då ett nytt världsomfattande diagnossystem ICD-11 ska inrättas.

Det kan vara värt att veta att Sverige är det enda landet i världen med utmattningsdiagnos, alla övriga länder har uppenbarligen en pigg och alert befolkning som är högproduktiv.

Utan att någon som helst medicinsk kompetens kan jag kan förstå argumentet att utmattningsdiagnos är vag och otydlig. Det kan dessutom finnas andra bakomliggande orsaker till en utmattning som är mer komplexa och behöver utredas vidare. Det har även visat sig att vården inte är likvärdig då vissa läkare är mer generösa med både diagnos och längre sjukskrivning än andra läkare. Men vad ska diagnosen ersättas med?

Fokus flyttas från arbetsmiljön

På senare tid har jag som huvudskyddsombud uppmärksammat att allt fler sjukskrivningar landar i diagnosen anpassningsstörning med den kliniska koden F432. Det är en psykisk störning som kan utlösas av en rad olika problem som tex stress, trauman och förändring. Personen i fråga saknar förmågan att anpassa sig till de nya förhållandena och de sociala funktionerna uteblir.

När en lärare, mitt i en pressad arbetssituation med ökande undervisningstid, fler uppdrag och minskade resurser, får diagnosen anpassningsstörning, riskerar fokus att flyttas från arbetsmiljön till individens förmåga. Det upplevs som att läraren förväntas anpassa sig till en arbetsmiljö som i många fall är långt ifrån hållbar. I min roll ser jag tydligt att organisatoriska faktorer – inte individens kapacitet – är den främsta orsaken till ohälsan.

Anpassningsstörning är ett sundhetstecken i ett systemfel.

Jag skulle vilja påstå att anpassningsstörning är ett sundhetstecken i ett systemfel som läraren verkar i.

Jag följer ofta med medlemmar i rehab. möten som stöd och hjälp vid långtidssjukrivningar. Majoriteten av dessa beror på utmattningssyndrom (F43.8A) eller anpassningssvårigheter (F432). Det är väldigt få lärare som är sjukskrivna för förslitningsskador, vilket är en klen tröst. I sjukintyget för utmattning läggs stort fokus på symtomen vilket alltid är sömnsvårigheter, koncentrationssvårigheter, konstant trötthet och ljudkänslighet. Det är inte ovanligt att individens privata situation fungerar väl, medan arbetet är det som driver fram ohälsan.

Viktigt att vi inte tappar bort det centrala

När läraren är åter i arbete så upprättas en rehabiliteringsplan vilket till en början oftast fungerar bra. Arbetsgivaren är lyhörd och anpassningarna finns där. Allteftersom läraren går upp i arbetstid så tas anpassningarna bort successivt. Målet är att läraren ska återgå till klassrummet med samma arbetsbelastning som denne hade innan sjukskrivningen. Allt som oftast blir läraren sjuk igen, vilket inte kommer som någon överraskning.

När utmattningsdiagnosen nu försvinner är det viktigt att vi inte tappar bort det mest centrala – att utmattning många gånger är direkt kopplad till arbetslivets villkor. Det är därför rimligt att vi börjar tala om det i termer av arbetsrelaterad utmattning. En diagnos som sätter fingret på sambandet mellan organisatoriska brister och individens ohälsa.

Vi måste våga rikta blicken dit den hör hemma – mot arbetsmiljön.

Elisabeth Sandstedt, huvudskyddsombud, Sveriges Lärare Stockholm