Lärarnas larm: Vi kan inte ge alla elever stöd

Under många år jobbade HP Tran som grundskollärare i Angered, en sliten stadsdel i nordöstra delen av Göteborg. Till slut tog de tuffa ­arbetsvillkoren ut sin rätt.

– Jag vill orka fortsätta vara lärare ett helt yrkesliv och då gick det inte att fortsätta. Jag mäktade inte med, säger han.

Vilka tankar går genom huvudet när man inte längre mäktar med?

– Det blir en samvetsstress. Jag kommer till klassen och där sitter tio elever som behöver stöd. Då vet jag att jag kanske kan hjälpa sju. De övriga tre är för långt bort. Jag måste prioritera vilka som går att rädda; vilka jag kan lyfta till godkänt.

Sätter ord på frustrationen

Det är här jämförelsen med läkaren kommer in.

– Det låter ju fruktansvärt för utomstående, men har man inte tid, resurser och energi nog är det där man hamnar och då är skolan inte längre likvärdig, säger HP Tran.

Sveriges Lärare sätter ord på frustrationen i sin nya rapport ”En ohållbar klassrumssituation – Lärarnas upplevelse av att inte räcka till för alla elever”:

”Majoriteten lärare uppger i vår undersökning att de i ganska eller mycket låg utsträckning kan tillgodose alla elevers behov i undervisningssituationen. Konsekvenserna blir att eleverna inte når så långt som de skulle kunna göra, att duktiga elever inte får den stimulans de behöver och att studieron försämras.”

”Man skjuter på budbäraren”

HP Tran känner igen sig mycket väl och är bekymrad över att det ofta är lärarna som får klä skott för bristerna. Det är till dem upprörda föräldrar vänder sig när deras barn inte klarar undervisningen.

– Man skjuter på budbäraren när det i själva verket är ett systemfel. Det spelar ingen roll att jag säger att kommunen har skurit ner på budgeten eller missat att söka ett bidrag. Eller att riksdagen har fattat ett nytt beslut. Förklaringen hamnar för långt bort.

För att inte brytas ned är hans råd till kollegorna att hänvisa till rektor, som får hitta en lösning eller förklara varför det inte finns tillräckligt med undervisningstid eller behöriga speciallärare att tillgå.

– I många fall kan det behövas speciallärare och sådana växer inte på trän. Kanske tar man in någon obehörig som redan jobbar som vikarie. Det blir hitte­pålösningar som inte är optimala, men som ändå ser bra ut på pappret, säger HP Tran. 

Sveriges Lärares undersökning visar att skolan inte klarar sitt kompensatoriska uppdrag. Andelen elever som går ut grundskolan utan gymnasiebehörighet är betydligt högre för de som har en NPF-diagnos, utländsk bakgrund eller föräldrar som saknar gymnasieutbildning.

I rapporten pekar Sveriges Lärare på att det finns skillnader i hur lärarna bedömer möjligheterna att tillgodose elevernas behov med tanke på den socioekonomiska sammansättningen på skolorna:

”Detta är mycket allvarligt. Om kraftfulla åtgärder för att återupprätta det kompensatoriska uppdraget fortsätter att utebli, så kommer ännu fler elever att misslyckas i skolan, och klyftan mellan socioekonomiskt starka och svaga grupper att öka.”

Skolinspektionen (SI) ger en liknande bild i en ny granskning av arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd. SI konstaterar att skolorna inte alltid ger elever det behovsanpassade stöd som de har rätt till.

”Därmed får dessa elever inte likvärdiga chanser att utifrån sina egna förutsättningar kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål”, skriver Skolinspektionen i rapporten som publicerades i mitten av juni och är en sammanställning av myndighetens erfarenheter av extra anpassningar och särskilt stöd under flera år. Den visar också att bristerna ofta handlar om att stöd inte utreds trots att lärare bedömer att extra anpassningar inte räcker och att det ofta bara finns en begränsad tillgång till elevhälsa.

HP Tran ger ett konkret exempel på hur Sveriges Lärare och Skolinspektionen beskriver i sina rapporter hur det kan gå till ute i en skola:

– Du har en elev som inte hänger med i undervisningen. Enligt skollagen ska den då få särskilt stöd för att kunna nå upp till betygskriterierna. Det som vanligen händer är att läraren meddelar elevhälsan att den här eleven behöver extra anpassning och så kommer man så småningom man fram till att eleven till exempel behöver extra lästräning.

– Men i slutändan faller det på att det inte finns någon vuxen som kan lästräna med eleven eftersom skolan dragit ner på personal. Eleven behöver stöd men får det inte trots att den har rätt till det.

”Sund blandning av elever”

Efter de slitsamma åren i Angered har HP Tran bytt jobb och är numera lärare på Tångenskolan i Tuve på Hisingen, en stadsdel nordväst om Göteborgs innerstad.

– Här finns en sund blandning av elever med olika bakgrund när det gäller etnicitet, kultur och familjernas ekonomiska resurser. Alla vinner på det.

Han tar provresultaten som exempel.

– I Angered var andelen elever som inte klarade godkänt på proven 50 procent. Här är den andelen 30 procent. Då är de som misslyckas i tydlig minoritet och tycker att det är skämmigt att inte klara provet. I det läget uppstår en kollektiv framåtanda och eleverna drar fram varandra.

För att få duktiga lärare att söka sig till problemfyllda skolor är inte lönen det viktigaste lockbetet. Det är i stället goda arbetsförhållanden, menar HP Tran.

– Man frågar sig om man kommer att hinna med sina arbetsuppgifter. Hur ser det ut med elevunderlag, klasstorlek och hur väl tillgodosett är elevernas behov av särskilt stöd?

Ett av de krav Sveriges Lärare för fram i sin rapport är att kvalitetsfaktorer som undervisningstid, ­planeringstid, för- och efterarbete, minimibemanning, lärartäthet och storleken på klasser och elevgrupper måste regleras.

HP Tran fyller på:

– I dag kan det sitta 33 elever i ett klassrum och 17 i ett annat. Det är alldeles för stora skillnader, vi kan inte ha det på det viset.

En reglering skulle också lösa en del av de problem som följer med dagens marknadsstyrning, framhåller han.

– Slår man fast ett maximalt antal elever måste de skolor som är vinstdrivande gå ner i klasstorlek. Om det finns en reglering att förhålla sig till behöver man inte längre diskutera vinstbegränsningar, säger HP Tran.

LÄS MER: