När man nu vill kontrollera bort betygsinflationen med nationella prov är det som att bota feber med kalla bad, skriver Per Kornhall.

Det finns anledning att återkomma till Pisa. Jag rekapitulerar: Sverige sjunker, vilket ger nattsvarta rubriker (faktum är att Sverige inte sjunker mer än många andra länder).

Idag domineras debatten av att betygen har stigit fast kunskaperna objektivt (= Pisa) har sjunkit. Slutsatsen blir då (tadam!) att vi behöver mer nationella prov, alternativt större krav på att betygen ska stämma med de nationella proven.

Låt oss då resonera lite om de här två frågorna. De har ju nämligen en gemensam nämnare.

Har lyfts i över tio år

Det verkligt bekymmersamma med Pisa ur svensk synvinkel är att vi fortfarande inte har lyckats göra något åt den ökande olikvärdigheten. Detta är något som har lyfts i mer än tio år (jag vet för jag skrev en bok om detta för tio år sedan) av såväl Skolverket som OECD.  Skillnaderna mellan skolor tillåts öka, och vi fortsätter till exempel acceptera att de elever som mest behöver utbildade lärare i minst grad får det. Vi gör så år ut och år in, år ut och år in.

Vad är anledningen till att det blivit så? Det är enkelt. Det är ett bristande ansvarstagande för skolan och likvärdigheten. Detta bristande ansvarstagande kan enkelt förklaras med införande av marknadsmodell, målstyrning och konkurrens mellan skolor. En kraftigt förklarande anledning är användning av skolpeng som finansieringssystem för skolor.

I och med det kan en kommunfullmäktige säga ”Vi har gjort vårt, vi har fördelat pengar efter antalet elever, mer kan väl ingen begära?”.

Jo – landet Sverige kan begära mera. Eleverna kan begära mer. Staten kan begära mer och lagen begär mer. Alla barn har rätt till en likvärdig utbildning.

Det var en för dum idé

Men låt oss ta detta från början. Det var aldrig meningen att kommunala skolor skulle använda skolpeng som modell för att fördela pengar till sina skolor. Det har för alla inblandade hela tiden varit en alldeles för dum idé att tänka sig att man skulle finansiera en verksamhet på det viset.

I skolan baserar sig kostnaderna framför allt på lärarlöner, alltså kostnader som varierar med antalet klasser och inte elever. Man kan alltså inte basera en skolas finansiering på elevantal bara. Det här visste man från 1842 till 1992. Man har därför aldrig beslutat om skolpeng som finansieringsmodell för skolan i Sverige (läs det där en gång till).

Skolpengen uppfanns som ett sätt at räkna ut hur mycket pengar en friskola skulle ha, inte som finansieringsmodell för skolväsendet i allmänhet och inte för kommunala skolor i synnerhet.

När man nu vill kontrollera bort betygsinflationen med nationella prov är det som att bota feber med kalla bad.

Att alla stora kommuner nu använder sig av skolpeng också till sina egna skolor beror på konkurrensen från friskolor och på trycket från friskolornas advokater. Men det har aldrig beslutats på nationell nivå. Vi har alltså en finansieringsform som ingen tänkt sig.

Vad har det med Pisa-resultaten att göra? Jo, det påverkar såväl det ansvar som kommuner känner för sina egna skolor såväl som att det skapar en osund konkurrens mellan skolor. Den enda grunden för att kunna få en bättre ekonomi i en skola är att öka antalet elever.

Hur gör man det? Genom att ge en så bra bild av sin skola som möjligt. Och den viktigaste varan i det fallet är betygen. Det finns en kolossal press på alla lärare och skolledningar att ge höga betyg så att skolorna framstår som bra (plus krav från föräldrar som upplever sig som kunder på grund av samma skolpengsmodell). Och detta tryck finns på alla skolor oavsett huvudman på grund av att skolpengsmodellen har tillåtits utvecklas ohämmat och oreglerat.

Det är dags att göra något

När man nu vill kontrollera bort betygsinflationen med nationella prov är det som att bota feber med kalla bad.

Vad vi skulle behöva göra är att förändra det enkla faktum som gör att betygen stiger, nämligen denna ogenomtänkta och aldrig beslutade tillämpning av skolpeng som finansieringsform. När vi nu ser de här effekterna av ett sådant system borde vi snabbt ta fram ett alternativ som bryter upp den osunda konkurrensen mellan skolor. Det är dags att göra något åt skolpengen.

Det är mycket viktigare och mycket mer effektivt än att skapa ytterligare kontrollinstrument som bara kommer skapa ännu mer stress på individer, motivera till alla sorters fusk, drabba individer hårt och inte kommer avhjälpa sjukdomen i systemet.