Skolan som inte lärde elever skriva och räkna

* Se Dokument inifrån: De utvalda barnen på SVT Play här

När skolmyndigheterna kom för att inspektera Solvikskolan fick barnen i uppdrag att ”leka skola”. De skulle ha böcker och pennor, som de normalt inte använde och räcka upp handen.

– Vi måste göra ett bra intryck för annars skulle skolan råka illa ut. Det förstod jag. Vi låtsades ha lektion helt enkelt, säger Markus i dokumentären, som var elev på skolan mellan 1986-1995.

Så mycket undervisning minns inte Markus överhuvudtaget under alla sina år på skolan.

– Det var mest lek faktiskt, säger han.

Eleven Vendela, som slutade på skolan 1990, konstaterar i filmen:

– Vi hade inga böcker i skolan. Vi läste inte en enda bok under hela min skolgång på nio år.

Många elever lärde sig varken skriva eller räkna.

Nemi var elev på skolan 1993–2000:

– Jag förstod inte att det var så illa förrän jag började söka utbildningar, för jag kunde ju inte skriva.

– Och skulle jag söka jobb och sitta i kassan så fungerade det inte med bara huvudräkning.

– I betyget står det att jag har VG i matte. Men det stämmer inte, för jag kan inte matte.

LÄSTIPS Solvikskolans chef: Jag vågar inte säga att det inte finns kvar

”Skolan ett slöseri med livstid”

Filmaren Jasper Lake, som gjort den nya dokumentärserien om Solvikskolan, som har premiär på SVT den 6 maj, tillhörde en av de be första elevkullarna när han började på skolan i Järna 1984.

Solvikskolan grundades av unga lärare som ville pröva gränserna tillsammans med föräldrar och elever och skapa något helt nytt; en mer konstnärlig, experimentell och prövande pedagogik, som skulle bryta med den gamla skolvärlden. Erik Norrlin, en av de fd lärarna och grundarna på skolan förklarar i dokumentären:

– Skolan är ju ett slöseri med livstid överhuvudtaget. En elev i vanliga skolan går 12 000 timmar ungefär under sin skoltid. Det sägs att 6 500 timmar går åt till att vänta på läraren.

Han beskriver att tanken med Solviksskolan var att öppna ett landskap genom konsten för eleverna. Det skulle göra att de själva fick viljan att söka kunskap. Det var en radikal pedagogik medger Erik Norrlin.

– Vi sökte efter att pröva nya vägar hela tiden. Det fanns ingen kursplan. Det fanns ett skapande kreativt tomrum. Du måste tänka dig mer ett kaos, men ett kreativt kaos, som ordnar sig så småningom. Det fanns ingen plan, förklarar han.

LÄSTIPS "Det är dags att de utsatta får berätta sin historia"

”Vanlig undervisning är livsfarlig”

Pär Ahlbom, som också var lärare och grundare av skolan, beskrivs främst som hjärnan bakom pedagogiken. Han bor i dag kvar nära skolan och fungerar som mentor till vissa lärare på skolan. Han säger att eftersom det inte var möjligt att avveckla skolan som sådan så fick de starta en skola och därefter ta bort det som kännetecknade den gamla skolan.

– Vanlig undervisning är livsfarlig. En massa datum om krig och sådant som jag fick lära mig i skolan. Fullständig skit bara. Vad fan ska man med en massa årtal och räkna upp Hallands floder i en rad? säger han upprört i dokumentären.

– Barnen ska inte leva i ett futtigt liv och lära sig att bli futtiga människor. De ska inte anpassa sig till samhället. De ska förändra samhället.

Filmaren Jasper Lakes ursprungliga bild av sin skolgång är ljus. Den handlar om lek, frihet och konst. Att samla huggormar och plurra i ån.  Hans och klasskamraternas skoldagar kunde fyllas med brottning, massor av lekar, sång, dans, målning, klättring i träd och att kasta sig från en lina på gårdsplanen. Men ju fler han möter och intervjuar som gått på Solviksskolan desto grumligare blir hans bild av skolan. Det egna minnet av skolan får en skugga. Och en oroande tanke väcks:

– Hade allt varit ett experiment med vår framtid som insats? frågar han sig.

Efter att han startat en Facebooksida för elever, lärare och föräldrar som varit knutna till Solvikskolan så växer också en betydligt mörkare berättelse om skoltiden fram.

En berättelse om elever som mobbades svårt av både lärare och elever. Om elever som inte lärde sig läsa, räkna eller skriva. Och om elever som delades in i A och B lag.

Väldigt mörk sida

Elever som var modiga, rörliga, kunde sjunga, måla vackert och var öppna i sinnet steg snabbt i rangordningen på skolan och favoriserades av vissa lärare. De blev ”idealbarn”.

– Du vet skolan har en väldigt mörk sida också med såna här ideal och hur det var och hur man skulle förändra människor, säger Merete Lövlie, grundare och Jaspers fd lärare i dokumentären.

När hon ifrågasatte de tankarna och menade att skolan skulle vara för alla så sågs hon som en som ”inte riktigt hade förstått”, hävdar hon.

De andra barnen som inte levde upp till idealen fick det tufft. Elever berättar hur de gömde sig på skolan eller i skogen för att inte bli utsatta fysiskt och verbalt av andra elever och lärare.

– Några elever fick inte känna att de var värdefulla. Det fanns några som inte hade eller som inte tillräknades något människovärde. Och då kunde man driva hej vilt med dem och det var ofta på lärarnas initiativ, säger eleven Vendela.

Eleven Josef, som gick på skolan mellan 1985-1991 beskriver att friheten och gränslösheten på skolan innebar att den starkaste som tog kommandot vann och att det förekom jättemycket våld bland barnen. Den som inte kunde klara sig fick enligt honom ”skylla sig själv”. Eleven Nemi som gick på skolan 1993-2000 jämför livet på skolan med flugornas herre. Hon satt många dagar uppe i skogen och väntade på att skoldagen skulle ta slut så hon kunde gå hem.

– De som ville mobba mig hade fri jaktsäsong.

Elevernas minnesbilder bemöts olika av grundarna till skolan.

Som att titta i en skittunna

Pär Ahlbom vill inte kännas vid att elever skulle ha mobbats på skolan i någon större omfattning eller att många elever skadade sig när de skulle visa upp sitt mod för att öka på sin status. Han beskriver att alla minnen som nu berättas i dokumentären från elever och andra på skolan är som att titta ned i en skittunna.

– Vad fan, jag tror inte på de där minnena. Mobbning har vi alltid tagit jätteallvarligt. Jag tror att det helt enkelt är fejk. Det är fejknews, säger han.

Erik Norrlin har en helt annan syn i dokumentären på det eleverna berättat:

– De bekräftar det jag redan hade undvikit att tänka. Det jag visste var sant men som jag inte ville skulle vara sant, säger han.

Fotnot: Alla citat är i texten är hämtade från SVT-dokumentären De utvalda barnen.

LÄS ÄVEN

Skolinspektionen ska granska Waldorfskolor