Ledare: Lärares rätt till utveckling i yrket

Inte sällan får jag höra om miljonbelopp som slängs ut på ”peppiga” konsulter som ska ”inspirera” oss lärare, men som inte bidrar med något av relevans för undervisningen. Exempel saknas inte där utbildningsdagar urartar i rent ovetenskapligt trams. Läraryrket är ett akademikeryrke som fordrar riktig fortbildning på hög nivå.

Därför är det positivt att regeringens proposition ”Nationellt professionsprogram för rektorer, lärare och förskollärare” nyligen landat på utbildningsutskottets bord. Det är en reform som tyvärr dragits i långbänk. Skolkommissionen väckte idén redan i sitt betänkande 2017.

Tanken med professionsprogram är att skapa en systematisk och kontinuerlig fortbildning och ett stegvis erkännande av förvärvad yrkesskicklighet. Det är på sätt och vis ofattbart att det inte redan finns ett system för lärare att utvecklas, pröva erfarenheter, fördjupa sin kompetens eller specialisera sig. Det yrke som går ut på att få andra att utvecklas borde få de allra bästa förutsättningarna för det egna lärandet.

Steg i rätt riktning

Kanske blir det verklighet nu. Ett nationellt sammanhållet system av kompetensutvecklande insatser av hög kvalitet ska skapas. Reformen medför en tydlig ambitionshöjning, uppbackad av en ny skollagsreglering, när det gäller lärarnas och förskollärarnas möjlighet till fortbildning utifrån faktiska behov. Ansvaret för programmet skjuts bort från kommunerna över till staten, vilket är helt nödvändigt för att stärka likvärdigheten.

I programmet ingår även ett meriteringssystem som kommer att ligga till grund för tillsättningen av karriärtjänster. Också det är ett steg i rätt riktning. Karriärstegreformen har präglats av legitimitetsproblem. Förstelärartjänsterna har ibland tillsatts på oklara grunder och rekryteringsprocesserna präglats av bristande transparens.

Nu kliver staten fram och tar ansvaret för meriteringen utifrån kriterier som professionen fått vara med att utforma – inte av en mängd olika arbetsgivare med skiftande kompetens, intressen och förutsättningar.

Delarna som bör förbättras

Det finns dock delar i reformen som bör förbättras. Huvudmännens skyldighet att ge lärare möjlighet att fortbilda sig borde till exempel även gälla lärare som påbörjar forskarutbildning. Och på sikt borde det rådgivande organ som nu inrättats på Skolverket göras självständigt från myndigheten och ledas av professionen.

Men med detta sagt så är reformen i grunden välkommen. Nu vilar ett stort ansvar på Skolverket och huvudmännen. De sistnämnda behöver ta fullt ansvar för lärares möjlighet att delta i programmet på goda villkor. Det ligger i deras eget intresse, men oklart hur spridd den insikten är i Sveriges uppsplittrade skolsystem.

Självklart kommer vi från fackligt håll att göra vår del för att bevaka att reformen landar så bra som möjligt. Sveriges lärare förtjänar en fortbildning värd namnet.

• Ledare i Vi Lärare #2 2023