Här äts lärarna upp av industrin

Redan som femåring visste Ann-Charlotte Lund Edeblom att hon skulle bli ”fröken”. Hon kommer från en lärarsläkt, generationer har familjen undervisat.

2003 tog hon examen i Luleå. Det gick snabbt att få första lärartjänsten. Ganska snart blev det mellanstadiet på  Loussavara skola, med tvålärarsystem och 22–23 elever i klassen. Varje vecka 16 timmar undervisning, 16 timmar planering. På Loussaskolan stannade hon.

– Det var en jättefin tid. Stressen fanns inte riktigt. Jag kunde reflektera över varenda elev. Elever med neuropsykiatriska funktionshinder fick hjälp på ett annat sätt än det jag upplevde på slutet. Det fanns tid för att vara en bra lärare, säger hon.

Nu är det i alla fall slut. Det som hon kallar världens bästa yrke får klara sig utan henne.

Som samordnare på LKAB stöttar hon chefer i arbetsmiljö-, kvalitets- och miljöfrågor. En ledningsroll men utan personalansvar.

– Jag har inte kommit hit en enda gång med puls på 107. Jag har fått tid att sätta mig in i jobbet. Och behöver vi åtgärda något i arbetsmiljön så finns de pengar. Allt är mycket lättare när det finnsp engar, säger Ann-Charlotte Lund Edeblom.

Hon har antecknat det hon vill säga. Det är viktigt att det blir rätt.

Befolkningen växer – men inte lärarkåren 

Fjället Kirunavaara breder trumpet ut sig i fonden, synligt från hela staden. Den statligt ägda gruvan är nu både Kirunas försörjning, och hennes. Järnet kommer att brytas minst till 2060-talet, förmodligen betydligt längre enligt företaget. Ännu har LKAB inte sett slutet på malmkroppen.

Inom de närmaste åren behövs ett hundratal anställda till själva gruvan och fram till 2035 ett tusental byggjobbare för att flytta staden så att den inte är i vägen för malmbrytningen.

Befolkningen växer. Men inte lärarkåren. Det har många orsaker: Utbildningstradition, löner, bostadsbrist. Men också att förra styret tog bort 50 elevassistenter på ett bräde.

Det blev början till slutet för Ann-Charlotte Lund Edeblom.

– Sedan började de med ett nytt kartläggningsdokument för elever i behov av särskilt stöd, det var på flera herrans sidor. Vi skulle fylla i det och ge till rektorn. Rektorn skickade det vidare till en handläggare på kommunen. Och när  handläggaren tittat färdigt på dokumentet, då skulle hon skicka det vidare till skolchefen, som skickade det vidare till nämnden.

– Vi som profession vet vad som behövs och en rektor är suverän i sin roll att kunna ta det beslutet själv. Men i dag är man inte beredd att betala de pengar som behövs för att alla barn ska kunna ta sig igenom grundskolan på ett bra sätt, säger hon.

På väg in i samhället Jukkasjärvi, knappa två mil öster om Kiruna, står en skylt med ”Årets kommun 2007”. Jukkasjärvi skola och förskola ligger med utsikt mot Torne älv. Turisterna vallfärdar till kyrkan och hotellet byggt av is.

Här planerar Kiruna kommun ett trettiotal nya villatomter men redan nu tvingas förskolan låna en behörig lärare från en annan förskola. Föräldrar har erbjudit sig att hoppa in som vikarier.

– De flesta förskolorna har behöriga lärare, men kanske inte på alla avdelningar. En del förskolor har fler, andra färre. Vi söker förskollärare hela tiden, men bristen finns i hela Kiruna säger Anne-Maj Stålnacke, förskolerektor.

Det är en överhängande risk att lärare slutar för att gå till industrin.

Det är svårt att ens rekrytera barnskötare, och om de obehöriga som skulle kunna rycka in slåss rektorerna både mot industrin och mot vård och omsorg.

– Det påverkar personalen att det är svårt att få vikarier. De gånger det blir kort om folk kan de inte ta hand om alla barn på ett säkert sätt. Och nu är det förkylningstider, säger Anne-Maj Stålnacke.

Stök, hot och våld ett växande problem

På Nya Raketskolan inne i staden har mellanstadiets rektor slutat, och tjänsten delas i  skrivande stund av rektor för låg- respektive högstadiet. Skolan blev rikskänd när huvudskyddsombudet Carina Lidberg genomförde skyddsstopp på mellanstadiet.

I uppehållsrummet ropar en lärarvikarie till en grupp småkillar att lämna tillbaka  pingisbordet till tjejerna – fritidsledaren som hade ansvar för mellanstadiet är sjukskriven. 

Stök, hot och våld har blivit ett växande problem under krisen.

I klass fyra till sex undervisar fyra behöriga lärare 212 barn. Om man räknar som lärarna själva. Enligt kommunen är antalet elva, men då räknas även lärare som inte är knutna till arbetslagen i mellanstadiet, lärare som undervisar i ämnen som slöjd, musik och hemkunskap.

Läraren Carola Niva är på väg mellan lektioner:

– Vi har påtalat det här i fle a år. Och det gäller inte bara Kiruna, det handlar om hela riket.  Jag behöver fler kollegor. Jag behöver få jobba i team. Vi måste skapa en långsiktig kultur. Vi måste få lugn och arbetsro.

Hon undervisar i svenska som andraspråk och utgör en fjärdedel av den behöriga lärarkåren. På skolan håller obehöriga vikarier lektion för stora elevgrupper, ibland så många som 45.

Byggnaden formar en raket, och ligger på Forskarvägen. En flirt med Rymdindustrin i staden.

Skolchefen: Det handlar om förutsättningar

Ett par minuter med bil därifrån sitter Mats Taaveniku, socialdemokrat och  kommunstyrelsens nya ordförande. Han hoppade in efter maktskiftet i stadshuset Kristallen som invigdes 2018.

Gåvan från LKAB ser ut som en present och insidan gnistrar av guld. 600 miljoner kostade byggnaden som ska samla Kirunaborna på den nya sidan av staden. Det gamla stadshuset ligger i vägen för malmbrytningen.

Mats Taaveniku är med på att skolan kräver krafttag; Kiruna ska bli bäst på skola i Sverige före 2027.

– Det konkreta förslag vi har är att lyssna på professionen. Vi politiker ska inte toppstyra eller komma med färdiga lösningar, utan vi måste lita på att lärare, rektorer, vår skolchef och förvaltningen kommer med förslag till oss i politiken för att bli bästa skolkommunen, säger Mats Taaveniku.

Exakt var det har gått fel kan skolchefen Viktoria Björklund svara på.

– Vi har arbetsplatser som fungerar sämre, det brukar handla om frågor som ledarskap, systematiskt kvalitetsarbete, kontinuitet i ledarskapet: När vi börjar hamna i onda spiraler går det fort att inte ha ett grepp om arbetsmiljöfrågorna. Då rasar man ganska fort och vägen är lång upp igen, säger hon.

Men det dåliga ledarskapet skyller hon inte på rektorerna.

– Vi behöver vara duktiga i vår kommun på att introducera chefer. Att ha förväntningar som är rimliga och att ge dem stöd. Det tror jag inte vi har varit bra på. Vi har ont om stödfunktioner. Det är inte rektorernas fel, det handlar inte om personer utan om förutsättningar.

Batterifabriken lockar med nya jobb

Nästan 50 mil söderut brottas lärare i Skellefteå med samma problem som kollegorna i Kiruna.

Northvolts batterifabrik ska enligt plan vara helt färdigbyggd 2025, och det uppstår hela tiden nya tjänster att tillsätta.

Thomas Ekholm är medlem i styrelsen för Sveriges Lärare på orten. Han är rädd för att kollegorna ska resonera som Ann-Charlotte Lund Edeblom i Kiruna.

– Det är en överhängande risk att lärare slutar för att gå till industrin och vi är väldigt oroliga för att inte få behålla personal, säger han.

Under den närmaste framtiden behöver kommunen 200 förskollärare och 100  grundskollärare – årligen.

– Hur gör man då? På förskolorna ser det jättehemskt ut och behovet där är allra störst. Det är arbetsbelastningen som är problemet, eftersom vi inte får tag på personal. Vi har en vikariepool men den blev tom redan de första veckorna på terminen. Det går att elda ljuset i båda ändar, men till slut försvinner det, säger Thomas Ekholm.

Jag har svårt att se en annan lösning än statlig styrning.

Kravet från Sveriges Lärare är 3 000 kronor mer i månaden för lärare som stannar kvar.

Att rekrytera nya verkar hopplöst. Skellefteå saknar lärarutbildning, och de som studerar i Umeå och Luleå sugs snabbt upp av skolorna där.

Samma koncern, batterijätten Northvolt, etablerar sig nu i västgötska Mariestad. Här krävs fler lärare, nya skolor, och det får Sveriges Lärare i grannkommunen att bli nervöst.

– Det är läge att fundera på hur de ska få lärare att stanna i Skövde. Många av våra skolor har en underhållsskuld när det gäller fastigheternas beskaffenhet, vi är trångbodda, vi har en hög arbetsbelastning, obalans mellan krav och resurser, hög personalomsättning och redan i dag svårt att rekrytera chefer, behöriga lärare, specialpedagoger, folk till fritidshem och förskolor.

– Om man dessutom bygger nytt och utökar sin kapacitet i grannkommunerna hamnar vi i en ny konkurrenssituation som vi måste vara förberedda på. Det har vi sett förut med löneturismen, säger Magnus Sannö, Sveriges Lärare i Skövde.

Den nationella skolbudgeten håller inte

Liberalernas förslag på ett statligt övertagande av skolan har smält ner till en utredning om standardiserad skolpeng. Den nationella skolbudgeten innehåller inte de medel som Sveriges Lärare menar krävs.

– Vi behöver andra lockbeten: reglerad undervisningstid, reglerad planeringstid, fysisk  arbetsmiljö samt tid till återhämtning och reflektion. Jag har svårt att se en annan lösning än statlig styrning så man jobbar på samma villkor i hela Sverige. Det spelar ju ingen roll om du är i Kiruna eller Ystad egentligen, säger Magnus Sannö.

Och själva industrin har inget ansvar. Vi är tillbaka i Kiruna, där en stor del av makten tillfaller gruvan.

Kommunpolitikern Mats Taaveniku:

– Industrins ansvar är att se till att lyckas med sin kompetensförsörjning för att de ska kunna leverera till sina kunder. Vi ska vara 2 500 fler till 203 , och industrin går i spetsen för de gröna omställningarna. Om de ska lyckas måste vi ha en kompetensförsörjning som fungerar. Och det börjar i förskolan, säger han.

LKAB-chefen: Skolan måste fungera för alla medborgare

LKAB har 200 olika yrkesroller på plats, från hantverkare till ingenjörer, forskare och administratörer. De är beroende av att förskola och skola fungerar. I dag kan skolor söka medel ur LKAB Akademi för utvecklingsprojekt. Företaget har avsatt 200 miljoner kronor till en forskningsstiftelse. Det finn LKAB-inriktade linjer att söka på gymnasiet, med krav på godkänt i alla ämnen.

– Men vi kan inte ta på oss det som är samhällsansvar. Vi har inga planer på att starta LKAB-förskolor eller LKAB-sjukhus där bara våra medarbetare skulle få service. Det här är en service som måste fungera för alla medborgare i samhället. Ibland i debatten blir det märkligt att nästan anklaga LKAB för att vi har medarbetare som har goda villkor, säger kommunikationschefen Anders Lindberg.

När Ann-Charlotte Lund Edeblom behöver skyddsmasker till sin personal på LKAB kan hon lugnt välja de bästa. De som också är dyrast.

– Jag tänker att jobbet i klassrummet – det är nog ett av de roligaste man kan ha. Men jag kommer nog aldrig att komma tillbaka till skolan. Inte när det ser ut som det gör nu. Jag tror på små skolor, tvålärarsystem, ordentliga kringfunktioner. När man plockat bort allt sådant ramlar det i famnen på lärarna och ökar arbetsbelastningen ytterligare, säger hon.

Det hon saknar mest är eleverna. Och när saknaden blir för stor – då hälsar hon på.