Olskog om orättvisa skolan: ”En sorglig berättelse”

Enligt skollagen ska skolan vara såväl likvärdig som kompensatorisk.

– Det betyder att alla elever, oavsett var de bor eller vilken bakgrund de har, ska få en utbildning av hög kvalitet och att skolan ska ge dem det stöd som de behöver. Dessvärre ser verkligheten annorlunda ut. Likvärdigheten har dessutom försämrats över tid.

– Utvecklingen går helt enkelt åt fel håll. Det här är en ganska så sorglig berättelse.

”Pedagogisk segregation”

En sorglig berättelse som enligt Anna Olskog drabbat och drabbar många elever, men även många lärare och andra som arbetar i skolan.

– Vårt uppdrag blir allt svårare att utföra i takt med att förutsättningarna försämras. Elever som är i behov av stöd får inte det. Där behoven är som störst borde också lärartätheten vara som störst. Det är inte alltid fallet. Skillnaderna mellan skolor och huvudmän ökar. Vi har fått en pedagogisk segregation.

Vad beror detta på?

– Den främsta orsaken är resursbristen. Men problemen förstärks av skolans olika systemfel, varav finansieringen är en. Skolpengen tar till exempel inte i tillräckligt hög grad hänsyn till elevernas varierande behov. Det gör att skolor med en stor andel elever som är i behov av stöd inte har resurser att upprätthålla en likvärdig undervisning. Även den fria etableringsrätten när det gäller friskolor försvårar.

– Marknadslogiken, som bland annat gör att skolors resurser avgörs av dess attraktionskraft och inte behov, försvårar vårt kompensatoriska uppdrag. Dagens skolpengssystem gynnar fristående aktörer och försvårar för kommunala skolor med tuffa uppdrag.

Vilken betydelse har kötider och det nuvarande skolvalssystemet för segregationen?

– Vi vill ha ett reformerat skolvalssystem utan köer, men även att vinstdrivna aktörer försvinner. Vinstintresset har skapat både pedagogisk och social segregation.

”Nationella regleringar”

Inte minst lärare som arbetar i socialt utsatta områden vittnar om en hög arbetsbelastning.

– Bristande förutsättningar hotar både undervisningens kvalitet och lärarnas arbetsvillkor. Därför behövs det nationella regleringar kring gruppstorlekar, undervisningstid och tid för planering och efterarbete av undervisningen. Vi fortsätter att driva på frågan för att detta ska ske.

Skolsegregation och bristande likvärdighet har diskuterats i decennier. Finns det en verklig politisk vilja att genomföra reella förändringar?

– Jag tror att det finns en vilja i opinionen. Enligt SOM-institutets mätningar finns det dessutom bland svenska folket en majoritet för att staten ska ta ett större ansvar för skolan. 

– Jag önskar att jag även kunde säga att det finns en politisk vilja till förändring och att jag tror att något kommer att hända inom kort. 

Tror du det?

– Det har skett en del förflyttningar i rätt riktning, utredningar har lagt förslag som skulle förbättra för elever och lärare och en del reformer börjar se dagens ljus. Men det är långt ifrån fattade beslut. 

– Jag vill att det görs breda politiska överenskommelser kring långsiktiga förbättringar av skolan. Den är för viktig för kortsiktiga politiska poänger och kan inte styras i fyraårscykler.

”Det måste till ett systemskifte”

Vilken är den enskilt viktigaste reformen?

– Förutom det jag sagt tidigare om regleringar är ett statligt huvudmannaskap viktigast. Dagens kommunala finansiering skapar för stora skillnader, både i resurser och ambitioner. En likvärdig skola kräver statligt ansvar och en finansiering som tar hänsyn till socioekonomiska faktorer. Det måste till ett systemskifte.