Många av dagens föräldrar är som förvuxna tonåringar

Är det någon, som har läst Catrin Johanssons debattartikel, som undrar varför vi har lärarbrist idag?  Vem vill på sitt jobb bli trampad på, förbisedd, hånad, hotad och trakasserad och gå hem efter varje arbetsdag med känslan av att aldrig mer vilja återvända?

Hur kan föräldrar, som blir uppringda av en lärare på grund av sitt barns dåliga uppförande, ta detta med en klackspark och skylla på skolan eller på andra ungar, när det så uppenbart är det egna barnet det gäller?

Illustration: Colourbox

Många av dagens föräldrar tycks inte ha den minsta hum om vad som ingår i föräldrarollen och vilka det är som ska bibringa det uppväxande släktet en god uppfostran, lära dem vad som är mitt och ditt, vad som är rätt och fel och framför allt att visa respekt för andra människor och iaktta ett artigt och vänligt bemötande.

Dessa föräldrar är som förvuxna tonåringar, som vill vara kompisar med sina barn och inte förstår att barn behöver goda förebilder, tillrättavisningar när de gör fel och en vuxens vägledning genom livets labyrinter.

När barn får växa upp utan allt detta, så får vi den skola och det samhälle som vi har idag, med en bestående lärarbrist som grädde på moset.  Och vems är felet?

Utan tvivel föräldrarnas.

Birgit Hellwig, mor till fyra barn, Ystad

Vi måste ta ansvar för våra barns beteende

Att barn bråkar, retar och mobbar andra barn har hänt i alla tider och kommer att hända oavsett fina mål om nolltolerans. Men det får aldrig accepteras och måste ständigt bekämpas.

När jag läser inlägget från den frustrerade läraren som beskriver trakasserier från barn och föräldrar är det riktigt tråkigt och upprörande läsning om hur det kan se ut. Det känns uppgivet och maktlöst. Så ska det inte vara!

Vi har en skolplikt i Sverige och allt som sker på skolan sker under skolans ansvar. Men man får aldrig ta bort föräldrars ansvar för hur deras barn beter sig.

Vart finns verktygen och arbetsprocessen att hantera dessa situationer i skolan? Och om de finns, används de av skolledningen?

1. Barn som beter sig illa måste tillrättavisas

2. Fortsätter det dåliga beteendet ska föräldrarna informeras

3. Fortsätter beteendet så måste en målsman befinna sig på skolan för att ta ansvar och hantera sitt barns beteende.

4. Vägrar målsman dyka upp så stängs barnet av från skolan tills målsman befinner sig på skolan tillsammans med sitt barn.

Vet ej om denna process finns eller krockar mot någon lag? Gör den det så finns det fog för att se över lagarna.

Det finns självklart situationer med barn till missbrukare som är svåra att hantera och kräver extra genomtanke. Men det måste finnas en fungerande process att hantera trakasserier och mobbning på skolan. Först då kan en nollvision nås.

Anders Matti, pappa till två barn, Hedemora

Stressen i samhället späder på konflikten

Jag är beteendevetare med fokus på organisations- och arbetslivsvetenskap och berörs mycket starkt av den ökande konflikten mellan skolpersonal och föräldrar.

Vi lever i ett samhälle där alla förväntas åstadkomma resultat vilket ger en kronisk stress. Det gäller såväl skolpersonal som föräldrar. Stressen gör att man inte kan se klart och konstruktivt på situationen. Det är ett fysiologiskt faktum.

Ska barnens och personalens gemensamma arbetsplats ge plats för utveckling och individanpassad skolgång måste det bli med små grupper och mer personal där det finns utrymme för lugna samtal och aktiviteter med fokus på elevernas mognad. Dagens organisation sår splittring vilket kostar kolossalt mycket pengar i sjukkostnader och kompetensdränering förutom lidande.

Akut måste naturligtvis konflikterna mellan personal och föräldrar adresseras och det bör ske genom ökad samverkan. Som förälder är det stressande att inte veta hur det går för ens barn, som ibland har problem med skolgången då organisationen inte är anpassad efter barnens behov mer än på papperet. Barnen och personalen behöver skapa ett gemensamt Vi tillsammans med föräldrarna.

Henrik Lund, beteendevetare och trebarnsförälder