”Hur tänkte Internationella engelska skolan kring kjolmätningen?”

En av skolans många uppgifter är att förbereda ungdomar för ”what may come” så bra det går. Och det är ett förvirrat samhälle ungdomar ska ut och navigera i.

Å ena sidan kan man tänka att Internationella engelska skolan vill vara omtänksam som genom sitt kjolmätande säger till unga kvinnor: Ha inte kort kjol, för om du till exempel blir utsatt för övergrepp kan förövarens försvarsadvokat hävda att du får skylla dig själv.

Och tusen andra situationer där kvinnors klädsel provcerat och skuldfrågan som i en liten ask hamnat i knät på den som bär den korta kjolen, urringade tröjan, magtröjan, slöjan, burkan, bikinin, burkinin och så vidare.

Vill behålla gamla värderingar

Nu tror jag inte det är så Engelska skolan tänker, utan i bästa fall vill dom bara behålla de värderingar dom tycker funkade bättre i en svunnen tid.

Krångla inte brudar, klä på, knäpp igen och lär dig sitta med benen i kors så får du säkert det där jobbet som paralegal på en tjusig advokatbyrå, precis som i tv-serierna. Förresten, när du går på arbetsintervjun kan du knäppa upp en knapp i blusen. Eller två, beroende på byrån.

I sämsta fall vill Engelska skolan med statliga pengar kontrollera unga kvinnors frihet. Vilket lirar skitdåligt med Skolverkets grundläggande värden i läroplanen "...låta varje elev finna sin egen unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet…" Vilket också kan ses som ett sätt att kasta lamm till vargar.

Skapas inte med förbud

Samtal med ungdomar om vem som får/kommer undan med att bryta mot till exempel klädkoder och i vilka sammanhang är en bra början för att någon själv ska kunna göra valet.

Och allra viktigast, bli medveten om ATT man har ett val. Det skapar man inte genom förbud och kjolmätning.

Förändring (till det bättre) har också vid många gånger börjat när någon vågat gå mot strömmen först. Emmeline Pankhurst hade långa kjolar, Pussy Riot korta dito. Var Galileo Galilei stod i kjolfrågan är oklart och ett progressivt förhållningssätt hade säkert inte förbättrat hans redan ansträngda relation till kyrkan. Men det hade varit kul och personer som finner sin egen unika egenart brukar nå längre än den som bara lärt sig följa regler.

Karin Lokrantz, mentor för Estetiska programmet, studie- och yrkesvägledare

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.