”Dagens fakta kan inte vara fel i morgon”

Foto: Kristina Sahlén

Arg och upprörd lämnade Åsa Wikforss lärarutbildningen 1986 eftersom hon tyckte att ämneskunskaper nedvärderades. I stället läste hon vidare och blev professor i teoretisk filosofi. I den rollen har hon fortsatt diskutera vad som är sanning, fakta och kunskap.

I förordet till sin bok Alternativa fakta skriver hon att hon aldrig kunnat föreställa sig att samhällsdebatten skulle komma att handla så mycket om just dessa frågor.

På vilket sätt är sanningen hotad?

— Vi befinner oss i en situation där det finns många alternativa källor. Och när vi människor har obegränsat med val tenderar vi att försöka bekräfta vår egen världsbild eller att låta våra känslor styra. Den som saknar förtroende för etablerade medier får plötsligt en alternativ berättelse att tro på vilket gör att misstron mot medier och etablissemang förstärks ytterligare.

Att uppmuntra ­människor till att tänka själva utan att samtidigt ta till sig kunskap är livsfarligt.

Du återkommer ofta till Donald Trump. Hur mycket har han bidragit till den här situationen?

— Trump är ett fantastiskt exempel. Han är en person som inte bryr sig om sanningen och som inte respekterar kunskap. När han tillsätter en miljöansvarig kan den personen ingenting om miljö. Han är också extremt skicklig på att driva och utnyttja polarisering.

Är det farligare att vara felinformerad än oinformerad?

— Ja. Därför att våra övertygelser driver våra handlingar. Vi kan ta vaccin som exempel. All evidens visar att det inte är farligt. Om jag inte vet så mycket om vaccin och inte har en uppfattning om i fall det är farligt eller inte är det ändå troligt att jag går och vaccinerar mina barn. Om jag däremot går ut på nätet och läser att det är farligt med vaccin och själv bildar den åsikten kommer jag inte att vaccinera dem.

— Nätet kan också ge oss illusionen att vi vet mer än vi gör. I forskningen ser man att Dunning Kruger-effekten slår igenom starkt, nämligen att vi överskattar vår kompetens på områden vi inte kan så mycket om.

Vissa saker som är fakta i dag kan ju i framtiden visa sig vara fel. Hur ska man förhålla sig till det?

— Nej, det som är fakta i dag kan inte visa sig vara fel. Däremot kan våra teorier om vad som är fakta visa sig vara fel. Vi måste basera våra teorier på bästa möjliga evidens men det kan ändå hända att vi har fel. Det betyder inte att det som är sant nu är falskt i morgon utan bara att vi bör vara ödmjuka och öppna för seriösa invändningar.

— Det som blir problematiskt är när folk beskriver det som att jorden faktiskt var platt förr eftersom folk trodde att den var platt. Men det var en teori som var falsk. Är man inte tydlig med det får man det här relativistiska intrycket av att fakta, kunskap och sanning varierar. Sådana postmoderna tendenser har funnits de senaste 10 till 20 åren, även i skolan där ledande pedagoger talat om kunskap på det här sättet.

Du läste ett år på lärarhögskolan och blev färdig gymnasielärare i svenska och filosofi. Men du började aldrig jobba som lärare?

— Nej, för jag blev arg och upprörd på lärarhögskolan. Jag kände att ämneskompetens inte värderades. Det ansågs vara ett problem att jag läst mycket i mitt ämne. Det fanns en idé, och den lever kvar hos vissa pedagoger, att det är svårare att förstå elevens perspektiv om man kan mycket, vilket all forskning visar är helt fel. Lustigt nog fick jag också kritik för att jag så uppenbart tyckte det var roligt att stå och prata inför folk.

Du skriver att du får yrsel av att läsa läroplanen, varför?

— Yrseln kommer när de här pedagogerna skriver om filosofiska frågor. Det står saker som att kunskap då inte är kunskap nu. Det är så rörigt att det inte går att reda ut. Det är filosofiskt helt inkoherent.

Vad kan följden bli?

— Det som blev följden var att man nedvärderade betydelsen av ämnesinnehåll och faktakunskaper. Mer fokus lades på generella förmågor, som kritiskt tänkande, som man tänkte var frikopplade från fakta. Men att uppmuntra människor till att tänka själva utan att samtidigt ta till sig kunskap är livsfarligt. Det är vad konspirationsteoretiker gör. De tänker själva så in i sjutton!

Du menar att faktakunskaper är helt avgörande för att kunna vara kreativ och tänka kritiskt. Varför?

— Rent filosofiskt kan man säga att kritiskt tänkande är att värdera hur goda skäl man har att tro någonting. Och det kan man nästan aldrig avgöra om man inte har kunskap i ämnet. Sedan finns det två problem med att säga att man kan googla i stället för att lära sig saker utantill. För det första kan du inte googla utan kunskap. För det andra är vårt arbetsminne, det aktiva tänkandet, väldigt begränsat men det fungerar bättre ju mer kunskap som lagrats i långtidsminnet. Det är då man kan tänka kritiskt.

Om du hade makt över skolpolitiken, vad skulle du ändra på först?

— Lärarutbildningen. Stärka ämneskompetensen och ta in modern psykologi. Inlärning är psykologi. Att i det läget hänvisa till psykologer från 20-talet som Vygotskij och Piaget är helt absurt.

Många av skolans skarpaste kritiker befinner sig utanför skolans värld. Finns det inte en risk att kritiken blir orättvis?

— Det är därför jag är väldigt försiktig med att uttala mig om vad lärare faktiskt gör, där finns mest anekdotisk evidens, och i stället uttala mig om styrdokument och vad ledande pedagoger skriver.

Hur har lärare reagerat?

— Många är tacksamma för att jag ger redskap för att förstå vad som är fel med vissa resonemang. Det är svårt när tunga pedagogiska forskare uttalar sig från ett filosofiskt perspektiv om man själv inte läst filosofi. Då tänker man lätt att vad vet jag om kunskap, sanning och fakta. Det krävs en filosof för att ge sig på det.