Därför tog de bort ”fri lek” från rasten

Kristin Söderpalm och Elin Flod är engagerade i Väringaskolans projekt för trygga raster, eller pauser som de numera kallas. Foto: Oskar Omne

På Väringaskolan i Sigtuna slipper klasslärarna inleda lektionerna med att ta itu med de konflikter som har skett på rasten. Tack vare ett nära samarbete med fritids får de en bättre inblick i hur eleverna samspelar rent socialt, vilket också underlättar i samtal med föräldrar.

Numera säger personalen på Väringaskolan i Sigtuna inte rast. De säger paus. För några år sedan granskade de sina händelserapporter i syfte att se över tryggheten och kvaliteten på rasterna, under ledning av rektor Jeanette Lindberg.

Kristin Söderpalm, klass­lärare i årskurs sex, tror inte att de hade större problem än andra, men de kunde se att det fanns en möjlighet till utveckling.

Nu har de hittat en lösning, där resurspedagoger och klasslärare arbetar tätt tillsammans på skolgården. Kristin Söderpalm initierade det hela och drog i gång ett pilotprojekt med sin klass.

– Det hela går ut på att hålla ihop varje klass på rasten. Hela tiden. En klass kan exempelvis få vara på skolgården, en annan i skogen och en tredje på fotbollsplanen. Och så anordnas en aktivitet för varje klass, säger hon och förklarar varför de kallar det för paus.

– Vi tycker att rast är väldigt förknippat med ”fri lek”. Vi pausar helt enkelt det vi gör inne för att röra på oss, leka eller ta en ”walk and talk”.

Kristin Söderpalm

Ålder: 37 år.
Bor: Knivsta.
Utbildad: Lärare.
Fritidsintressen: Inredning, kultur och trädgård.
Favoritrastaktivitet: General och spion.

I dag arbetar alla så här. Pilotprojektet gav bra resultat och incidentrapporter minskade och ingen strosade runt själv på skolgården.

Bättre övergångar till lektionen

Det är alltid den personal som arbetar närmast eleverna som är med under pauserna. Kristin Söderpalm och hennes team brukar oftast ordna olika rörelseaktiviteter.

– Vissa kanske vill spela fotboll, andra basket och då försöker jag hålla i gång det samtidigt. Men ibland kan jag säga: ”I dag spelar alla fotboll, för det är roligt att göra saker tillsammans”, säger hon.

Elin Flod

Ålder: Jag brukar säga att jag är 23, men jag har fyllt 23 många gånger nu (är 39 år).
Bor: Bålsta.
Utbildning: Fritids­ledare, församlingspedagog, genusvetenskap, fritidspedagogik.
Fritidsintressen: Måla tavlor, göra smycken, umgås med vänner och familj, plocka svamp, promenera. Och plugga på universitetet!
Favoritrastaktivitet: Stafetter, bygga med naturmaterial i skogen (vindskydd, koja, trefötter och så vidare). Samt skapa konst med naturmaterial utomhus.

Om klassläraren inte är med på pausen brukar de gå ut några minuter innan lektionen börjar för att ta reda på hur det har gått så att det blir en bra övergång när lektionen börjar, berättar Elin Flod som är fritidspedagog i årskurs två.

– Det leder även till att läraren inte behöver inleda lektionen med att lösa eventuella konflikter. För hur det än är så är det oftast läraren som får mejl från vårdnadshavare vid eventuell konflikt eller frågor kring det sociala samspelet i klassen, och då behöver vi alla ha en inblick i vad som skett.

Schemat är utmaningen

Kristin Söderpalm kan se många fördelar med det här arbetssättet.

– Vi som lärare får en helt annan inblick i hur eleverna samspelar. I klassrummet ser man inte alltid de där små sakerna som kan uppstå mellan eleverna under pauserna. Och som kan vara jätteviktiga, säger hon.

Utmaningen är att få till ett schema som passar alla lärares behov.

– Det kan vara svårt och upplägget kan se helt olika ut i olika grupper. En lärare kanske inte vill vara ute efter lunchen medan en annan värnar om en paus på förmiddagen. Här måste man vara flexibel och kommunicera med varandra, säger Elin Flod.

Lärarnas sex bästa tips till skolor som vill testa upplägget

  1. Inled med att se över verksamheten. Gärna genom att granska kränkningsanmälningar och händelserapporter samt identifiera var det händer.
  2. Det underlättar om en person går i bräschen och håller i trådarna.
  3. Ha tålamod och var flexibel när schemat för pauserna ska läggas. Lyssna på varandras behov.
  4. Pausverksamheten kan se olika ut beroende på behov och klasstorlek. I Kristin Söderpalms team är de 2–4 personer på 34 elever i årskurs sex. I Elin Flods team fyra pedagoger på 34 elever i årskurs två.
  5. Det behöver inte alltid vara lika många pedagoger ute på skolgården och det spelar ingen roll om man är klasslärare eller lärare i fritidshem.
  6. Håll ut! Det kan ta lite tid innan arbetet sätter sig.
Just nu tycker mina elever om att bygga kojor. Så vi bygger kojor. Massor med kojor. Men de som inte vill får gärna göra något annat, fast inom samma område”, säger Elin Flod, till vänster. Här tillsammans med sina elever och Kristin Söderpalm, klasslärare i årskurs 6. Foto: Oskar Omne

LÄS ÄVEN

Paulas knep gör att ingen lämnas utanför på rasten

Körling: På rasten är han kung – i klassrummet ”dum i huvudet”

Hård kritik mot hyllat beteendespel

Israelsson: Ämneslärare på lågstadiet – då krävs det mer av eleverna