Debatt: Oacceptabelt att fritidshemmen blir sämre på sommarlovet

När läsåret avslutas väntar årets längsta ledighet för skolbarnen. Det är en period då mycket kan hända, på gott och ont. För vissa barn innebär sommaren äventyr, resor och stimulerande aktiviteter. För andra handlar den om stillasittande, ensamhet och låg stimulans. I detta landskap spelar fritidshemmen en avgörande roll. Sommarlovets fritidshemsverksamhet är inte bara barnpassning – den är en integrerad del av skolans helhetsuppdrag. Ändå tenderar dess betydelse att underskattas.

Vi vet att fritidshemmet enligt läroplanen (Lgr22) ska stimulera elevernas utveckling och lärande samt erbjuda en meningsfull fritid och rekreation. Dessutom ska det både komplettera skolans undervisning och kompensera för elevers olika livsvillkor. Just under sommarlovet, när undervisningen pausas, har fritidshemmet ett unikt tillfälle att fullt ut uppfylla båda dessa uppdrag. Det är en chans att möta barns behov på djupet och erbjuda upplevelser som främjar hälsa, glädje, lärande och social gemenskap, men också ge stöd till de barn som annars riskerar att halka efter.

Läroplanens mål gäller även under loven

Detta är inte ett valfritt mål, utan en skyldighet. I kapitel 4 i Lgr22 betonas att fritidshemmet ska komplettera skolans undervisning, samt främja allsidiga kontakter och social gemenskap. Skolan har ansvar för att utbildningen följer de nationella målen – även under lov. Den kompensatoriska funktionen, att minska skillnader i barns livsvillkor, är en central del av hela utbildningssystemets uppdrag.

Ändå ser verkligheten ofta annorlunda ut. Under sommaren går många fritidshem på sparlåga. Personalstyrkan är reducerad, vikarier sätts in med kort varsel och utan tillräcklig introduktion, och planeringstid saknas. Aktiviteter blir ofta spontana snarare än pedagogiskt förankrade. Korridorsamtal och ad hoc-lösningar ersätter struktur och pedagogik. Måltiderna är ibland undermåliga – enkla, näringsfattiga och oengagerade – vilket direkt påverkar barnens energi, humör och upplevelse av omsorg. Den pedagogiska lunchen då vuxna äter och samtalar med barnen uteblir ofta under loven, då personal väljer att äta på egen hand på rasten.

Detta är särskilt olyckligt med tanke på att forskning visar att mellan 40–75 % av barns dagliga näringsintag kommer från skolan. En god måltid är mer än maten på tallriken – den är också en social, emotionell och pedagogisk resurs.

Lovfritids är inte drop-in

Barns inflytande är ytterligare en dimension som riskerar att gå förlorad under loven. Varför används inte det fritidsråd, matråd och elevråd som nyckelverktyg för att göra barn delaktiga i planering av både aktiviteter och måltider? Under en period som sträcker sig över åtta veckor måste det finnas strukturer för att ge barnen en röst – inte minst för att höja deras motivation, ansvarstagande och trivsel.

Till detta kommer även en utmaning i vårdnadshavarnas förhållningssätt. Sommarlovets verksamhet bemöts ibland som en slags drop-in-lösning. Vissa barn kommer efter kl. 10 eller lämnar redan innan lunch, vilket skapar praktiska hinder för att genomföra planerade aktiviteter. Visst är fritidshemmet frivilligt, men om vårdnadshavare väljer att nyttja platsen bör det också följa en respekt för verksamhetens struktur och planering. Jag påstår inte att alla vårdnadshavare har bristande respekt för lovverksamheten, men vi som skola har ett ansvar att tydligt kommunicera vikten av samarbete, gemensamma ramar och ömsesidiga förväntningar.

Tid till planering krävs

Vi behöver ha ett systematiskt arbetssätt även under lovverksamheten och då krävs att personalen ges tid till planering och reflektion, att sommaren organiseras i god tid och att vikarier introduceras ordentligt. När personalen är trygg i sitt uppdrag, har pedagogiska mål att utgå ifrån och stöd från skolledningen, ökar kvaliteten markant. Det gäller även att säkerställa god bemanning, kompetens och tillgång till handledning eller fortbildning.

Men erfarenheten visar att det går att skapa en lovverksamhet med hög kvalitet – om rätt förutsättningar finns. Nyckeln är långsiktig planering, en tydlig pedagogisk grund och rätt resurser. Det handlar inte om att pressa in fler aktiviteter – utan om att forma innehåll där vila och återhämtning går hand i hand med kreativitet och lärande.

Skolledningen har här ett avgörande ansvar för att se till att:

• fritidshemmet även under sommaren genomsyras av läroplanens mål och värden.
• planeringstid för pedagogisk personal prioriteras.
• bemanningen motsvarar verksamhetens behov.
• måltider håller god kvalitet och ses som en del av det pedagogiska arbetet.

En del av skolans demokratiska uppdrag

Att satsa på sommarlovets fritidsverksamhet är inte ett lyxprojekt. Det är ett ansvar, en möjlighet och en investering. Det kompletterande och kompensatoriska uppdraget försvinner inte i juni – tvärtom blir det ännu viktigare. Vi måste ta sommarlovet på allvar. Det är då vi visar att alla barn, oavsett bakgrund, har rätt till en meningsfull, trygg och utvecklande vardag – året om.

Ett starkt fritidshem under loven är inte bara ett skyddsnät. Det är en förlängning av skolans demokratiska och jämlikhetsfrämjande uppdrag. Det är där vi lägger grunden för framtidens medborgare.

Purna Thapa är lärare i fritidshem och arbetslagsledare i Stockholm. 

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Fritidspedagogik.

LÄS ÄVEN:

”Lägg inte hela ansvaret för rasten på fritidspersonalen”

Läraren i fritidshem: ”Finns inga lärartjänster”

Gustav Sundh får fint pris: ”Vi lärare i fritidshem står i frontlinjen”

Så tar fritidsläraren vara på elevernas skrivlust