Tvillingar – och kollegor på fritidshemmet

Det är lunchrast på Utsäljeskolan i Huddinge och barnen jagar varandra på den snöslaskiga skolgården, som är en platt fyrkant omgärdad av grå baracker. Anton och Eva-Lie Johansson lyser upp i det gråa med sina neonfärgade västar och hälsar glatt medan nyfikna elever samlas runt oss och fotografen. 

Tvillingarna visar in oss i byggnaden och berättar att den gamla Utsäljeskolan har rivits då den inte rymde det växande elevantalet. Medan den nya skolan byggs går de nära 600 eleverna i tillfälliga paviljonger. Vi går genom vita, ljuddämpade korridorer och slår oss ner i ett litet mötesrum. 

Har redan lång erfarenhet

Trots att syskonen är 28 år har de redan tio års erfarenhet av att arbeta på fritidshem. Och Utsäljeskolan är den tredje skolan där de jobbar ihop.  

– När jag började här frågade min chef om jag inte kunde klona mig. ”Jo, jag har en tvillingbror”, sa jag. På den vägen är det, säger Eva-Lie och skrattar. 

Eva-Lie Johansson är lärare i fritidshem men undervisar även i bild. Hennes bror är rastpedagog med ansvar för rastverksamheten och arbetar mest utomhus. De berättar att deras barndom präglades av fritidshemmet på flera sätt. 

– Vi är uppväxta där så att säga. Vi fick följa med till mammas fritids på loven och på lägerskola från det att vi var tre, fyra år. Eleverna hjälpte till att ta hand om oss i början, sedan när vi blev äldre hjälpte vi till att ta hand om de yngre barnen i stället, säger Anton Johansson.

Syskonen gick även på sitt eget fritidshem ända fram till årskurs sex. Därifrån har de positiva erfarenheter: Fritidshemmet var ett ställe att leka och upptäcka saker på. Ännu mer spännande var det att följa med till mammans fritidshem där de fick vara med i hennes pedagogiska arbete.

– Jag tror att det är därför jag fortfarande har ­med mig barnperspektivet på verksamheten, säger Eva-Lie Johansson. 

Började jobba på mammans arbetsplats

När de var tonåringar jobbade de som fönsterputsare på mammans skola och fick sedan vikariat som barnskötare och resurspedagog på fritidshemmet. Hemma vid matbordet kretsade samtalen ofta runt skolan och pedagogiska dilemman. 

– Till vår pappas stora förtret, han är mekaniker och hängde inte med i skolsnacket, säger Anton Johansson och skrattar. Vi är fjärde generationen som jobbar inom skola på vår mammas sida, morfar var rektor.

På gymnasiet utbildade sig han sig ändå till elektriker och hans syster riktade in sig på konst och media. Men intresset för att arbeta med människor och barns sociala utveckling tog överhanden och fick dem båda att söka sig till lärarutbildningen mot fritidshem på Södertörns högskola. En erfarenhetsbaserad utbildning där de kunde tillgodoräkna sig sina år i yrket.

– Vi är mest intresserade av att jobba med den sociala sfären, känslor, normer och värderingar. Och lärandet som sker i stunden. Det är nog något vi fått från vår mamma.

Olika inriktningar

Anton Johansson jobbar med rastverksamheten och är engagerad i ”Rörelsesatsning i skolan”, ett samarbete med Riksidrottsförbundet och olika idrottsföreningar.

    – Vi har olika spetskompetenser, jag är mer för det kreativa med bild och skapande, Anton jobbar mer mot idrott och hälsa. Jag gillar att upptäcka och skapa något nytt av elevernas idéer på fritidshemmet. Nu har jag en grupp som är intresserade av historia och de får bygga miniatyrmodeller av olika tidsepoker på fritidshemmet, berättar Eva-Lie Johansson.

Under höstterminen fick hon för första gången under sina tio år på fritidshem tillgång till egna lokaler. 

– Det säger väl en del om hur vår arbetsmiljö brukar se ut, säger hon men tillägger att både kollegor och rektor på Utsäljeskolan ”slåss för” fritidshemmet. 

– Vi har en väldigt öppen kommunikation och en rektor med kompetens av arbete i fritidshemmet. Det är unikt för den här skolan jämfört med där vi arbetat tidigare. 

Höjd status, men minskad frihet

Hur ser de då på skillnaderna mellan dagens fritidshem och hur det var när de växte upp? 

Fritidspedagogen förr hade mer frihet, men lägre status, säger de. Lärarutbildningen gav högre status. 

– Vi jobbar mycket med inkludering och det interkulturella perspektivet, som utbildningen på Södertörn är inriktad på. Om vi jämför med vår mor som har den gamla utbildningen så jobbar vi mer skolifierat, med mer åldersmässigt homogena grupper. Vi har lite skillnad i pedagogik, säger Anton Johansson. 

Eva-Lie Johansson: 

– Det var bättre förr på så vis att fritidshemmet hade egna lokaler som liknade hemmiljön. Vi hade lägerskola med övernattning, då både lärare och fritidspedagoger var med, och lärde oss att göra upp eld och sådant. Det finns det inte pengar till i dag. 

Vilka skillnader ser ni i pedagogiken?

– Vi tycker exempelvis att man ska prata om könsidentitet mycket tidigare än vad vår mor tycker. Och frågor om samförstånd, ”stopp min kropp” och existentiella funderingar. Hon menar att det är bättre att vänta tills barnen är äldre, säger Anton Johansson. 

När familjen träffas nuförtiden är det fortfarande skolfrågor som diskuteras, men ämnena har förändrats. Från att tidigare ha kretsat runt tips och trix i yrket handlar samtalen numera om politik, fackliga frågor och skolans utveckling. 

– Vi pratar mycket om effektiviseringen av skolan. Att man försöker få in fler roller i befintliga yrken, exempelvis att vi lärare i fritidshem även undervisar i praktisk-estetiska ämnen. Arbetsgivarna försöker få in så mycket som möjligt i fritidspedagogen, säger Eva-Lie Johansson. 

Men de tror på yrket som ett framtidsyrke, säger Anton Johansson.

– Det är många negativa röster i dag om att samhället är kallare och råare och att det behövs insatser i skolan. Där kommer vi, som jobbar med emotionella och empatiska förmågor, in.

LÄS ÄVEN

"Vi bör synliggöra fritidshemmets betydelse!"

Lärare i fritidshem undervisar genom lek

Fyra av tio valde bort fritidshemmet efter examen

Sundh: Jag älskar barn som gör tvärtom