"Barns rättigheter måste lyftas i stadsplaneringen"

Det sämsta ur lekperspektiv är en platt, öppen yta på skolgården, säger Lena Jungmark, landskapsarkitekt.
Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Fritidspedagogik

Landskapsarkitekten Lena Jungmark har skrivit boken ”Barn Plats Lek Stad – strategier för barnvänlig stadsplanering”. Hon har flera förslag på hur barns rätt till lek ska tas tillvara i stadsplaneringen.

Lena Jungmark är nationell koordinator för barns och ungas utemiljö på Tankesmedjan Movium vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

– Boken är en beskrivning av nuläget när det gäller barns ställning i stadsplaneringen. Barns position som medborgare måste stärkas och deras behov av utrymme för att leka och springa och lära känna sin stad måste lyftas på agendan. De lekvänliga ytorna minskar och när man förtätar grönområden så blir de kvarvarande ytorna mer och mer designade. Man lämnar inte kvar de lite ruffiga ställena där det bor en igelkott eller där man kan bygga en koja.

Det bör också finnas ett barnråd i alla kommuner som bevakar barns intresse i planprocesserna.

Vad kan man göra åt det? 

– Vi har elva förslag i boken, bland annat att de som planerar stadsmiljö, parker och skolgårdar sätter sig in i barnperspektivet och att de prioriterar barns lek i den fysiska planeringen. Områden med träd och buskar där barn och unga vistas behöver identifieras och skyddas, och man behöver skapa kostnadsfria upplevelser i alla kvarter. Det bör också finnas ett barnråd i alla kommuner som bevakar barns intresse i planprocesserna.

Gör Barnkonventionen någon skillnad i stadsplaneringen? 

– Den hjälper genom att lyfta upp barnperspektivet på agendan, men det är svårt att säga om det håller rättsligt att ställa barns rätt mot ett annat planeringsintresse. ”Barns bästa” kan också tolkas på olika sätt och användas för motsatta argument. 

Hur ska en bra skolgård se ut? 

– Det sämsta är en platt, öppen yta. Det ska finnas olika rum och ytor så att barn kan springa och få upp farten, samt små platser där man kan dra sig tillbaka själv eller med en kompis. Och gröna miljöer och växtlighet där barn kan leka och få kontakt med djur, natur, stenar, pinnar och gegga. Gärna med höjdskillnader och möjlighet att klättra och klänga. Forskning visar att barn har lättare att leka över köns- och åldersgränser i gröna miljöer. De är friare och har lättare att hitta roller för alla, jämfört med designade platser. Det gynnar deras sociala utveckling. Om skolgården har en bra, varierande miljö så leker barn ofta upp till femman, sexan.

Tips! Boken finns att ladda ner gratis på movium.slu.se

LÄS ÄVEN

Grönska på skolgården är viktigt för leken

De fixade till skolgården med små medel

Svenska skolgårdar krymper

Förslaget: Ställ krav på skolgårdsyta