Daglig pulsträning ökade elevernas koncentration

Idun i årskurs fem flyger fram. Foto: Adam Nouno
Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Fritidspedagogik

På Hagenskolan får eleverna röra sig varje dag. Det hjälper dem att koncentrera sig på lektionerna och bidrar till att det blir färre konflikter, enligt lärarna.

Konditionskrävande hinderbanor, bollekar och stationsträning. Mellanstadieeleverna inleder skoldagen med en halvtimmes pulspass tre gånger i veckan. De två andra dagarna har de lektioner i idrott och hälsa. Skolan i Habo har haft daglig fysisk aktivitet på schemat i fem år och är en av åtta skolor i Jönköpings län som deltagit i forskningsprojektet ”Puls för lärande och hälsa”.

Lärarna Christina Jönsson, Andreas Wallmyr och Staffan Åkerlund turas om att hålla i passen, och är alltid två som leder cirka 50 elever i en årskurs. De säger att träningen påverkat såväl studiero som elevernas välmående. 

– När vi satte i gång hade vi en grupp väldigt livliga elever och vi märkte tydligt att det var lugnt i klassrummet efter pulspasset. Nu har våra elever haft det här i hela mellanstadiet, så det är svårt att säga hur de skulle ha varit annars, säger Christina Jönsson, som är utbildad idrottslärare men undervisar i svenska och SVA. 

I och med att pulspassen ofta bygger på samarbete har eleverna fått nya vänner och arbetsklimatet förbättrats, berättar de tre lärarna.

Eleverna som intervjuats i forskningsprojektet talar om liknande erfarenheter. Framför allt de som inte tränar på fritiden upplevde att de mådde bättre och hade fått bättre motivation och koncent­rationsförmåga.  

Men ett antal hinder för träningen identifierades i projektet, exempelvis elevernas olika fysiska förmågor och att en del elever inte ville delta eller var obekväma med att byta om inför andra.

Lärarna på Hagenskolan tror att deras fokus på rörelseglädje och varierade pass har gjort att det fungerar bra bland deras elever. Närvaron är nästan hundra procent.

– Vi vill komma åt de elever som inte rör sig på fritiden och har därför satsat på att det ska vara roligt och finnas något för alla i våra pass. Sen är det väl alltid tre, fyra elever som inte tycker att det är roligt. Men skulle någon ha glömt ombyte så säger vi att de ska köra ändå, säger Christina Jönsson. 

Övningar som kommer i gång snabbt och att eleverna slipper stå i kö är hemligheten, enligt idrottsläraren Staffan Åkerlund. 

– Vårt mål är att göra det så enkelt som möjligt och att eleverna ska vara aktiva så mycket som möjligt under passet, säger han. 

Svårare på högstadiet

Det är svårare att motivera högstadieelever, tror lärarna, och berättar om en högstadieskola i närheten som övergav pulspassen när eleverna uteblev och i stället utökade antalet idrottstimmar från två till tre i veckan. 

Hagenskolan har tagit fem minuter från idrottsämnet och tid från ”skolans val” för att få plats med pulspassen i schemat. Eleverna har fått lite längre skoldagar, eftersom omklädningen tar tid. När årskurs sex hade nationella prov lades pulspass in före när det var möjligt, för att eleverna skulle vara skärpta under proven. Men det är omöjligt att säga om den fysiska aktiviteten leder till bättre skolresultat, säger Andreas Wallmyr, som även undervisar i matematik och NO.

– Men vi märker att eleverna kan vara mer koncentrerade i teoretiska ämnen när de rört på sig.