Här ger dansen mer än bara glädje

Det är ett gäng storögda två- och treåringar som kliver igenom den blå rockringen in i avdelningen Skogstrollets största rum som omvandlats till dansrum. På golvet ligger ett stort glansigt tygstycke som skimrar i rostrött och guld. Den vanliga inredningen i rummet har skjutits åt sidan och allt synligt lekmaterial har täckts över med vitt tyg.

– Vi har märkt att det annars är lätt att barnen, särskilt de yngsta, blir distraherade under dansen, säger förskolläraren Liselotte Andersson.

I stället dras blickarna till den stora, bruna kofferten som står uppfälld vid sidan om det glansiga tygstycket. I den finns färggranna sjalar, laminerade djurbilder och en hel del annan spännande dansrekvisita. Rockringen som barnen kliver igenom på väg in i rummet förflyttar dem in i dansens värld och bidrar till att skapa en känsla av magi.

Dansar som djur

Dramatisk instrumentalmusik strömmar ut från en bärbar högtalare medan barn och pedagoger sätter sig runt det stora tygstycket och sträcker ut det i luften mellan sig. Snart böljar det upp och ner i stora vågrörelser i takt med musiken. På tyget ligger en liten boll som far fram och tillbaka. Ibland faller bollen av tyget och måste plockas upp igen av ivriga händer. Efter en stund tystar förskolläraren Marta Nilsson musiken och plockar fram djurbilderna ur kofferten.

– Nu ska vi dansa som … ser ni vilket djur det är på bilderna? frågar hon och håller upp den första bilden så barnen kan se.

Svaret kommer i kör.

– Maskar!

– Och hur dansar maskar? frågar Marta Nilsson.

Barnen svarar genom att lägga sig ner på golvet. Snart är rummet fullt av stora och små maskar som ålar omkring på golvet till ljudet av flöjtmusik. Efter en stund byter maskarna skepnad och blir till krypande sniglar som i sin tur omvandlas till fåglar som flyger runt i rummet med svepande armrörelser.

– Nu flyger vi snabbt med snabba vingar … och nu flyger vi långsamt med stora rörelser, säger Marta Nilsson och visar hur hon menar.

Till sist fylls rummet av grodor som hoppar i takt med musiken.

– De yngre barnen har just haft ett projekt om maskar och snäckor så vi försöker koppla delar av dansstunden till deras projekt, förklarar Marta Nilsson efteråt valet av dansrörelser.

Dans en outforskad pedagogisk möjlighet

Hon och Liselotte Andersson hade olika skäl till att anmäla sitt intresse när förfrågan kom från Högskolan i Halmstad om att delta i ett praktiknära forskningsprojekt om dans. Marta Nilsson, som inte har så stor danserfarenhet, ville lära sig mer så att hon skulle kunna utmana barnen att utveckla sina rörelser och sitt uttryckssätt i dansen. För Liselotte Andersson, som har hållit på mycket med dans och haft egna dansklasser på fritiden, handlade det mer om att vilja vara med och sprida kunskap om dans bland kollegorna.

Enligt forskningsledaren Märta Pastorek Gripson, universitetslektor i estetik och innovation vid Högskolan i Halmstad och hennes medforskare Tina Kullenberg, vid Högskolan i Kristianstad, är dans ett område som har stor potential inom utbildning av barn men som traditionellt har behandlats styvmoderligt i förskolan jämfört med andra estetiska uttrycksformer som till exempel bild och musik. 

– Många förskollärare sätter gärna på musik och låter barnen dansa fritt men de har ingen tanke på vad som är syftet med dansen utöver dansglädje, säger hon.

Under forskningsprojektet har deltagarna därför fått fördjupa sig i vilket innehåll som kan finnas i förskolans dansundervisning. Fokus i projektet har varit förskollärares reflektioner över sin egen utveckling vad gäller förmågan att bedriva dansundervisning med barnen på sin förskola.

Från ”fuldans” till planerade danspass

Liksom många andra förskollärare ägnade Marta Nilsson och Liselotte Andersson sig tidigare mest åt dansglädje, eller ”fuldans” som Marta Nilsson kallar det, när de dansade med barnen. Numera håller de tillsammans välplanerade dansstunder för barnen på Morkullans förskola i åldersblandade grupper en gång varje eller varannan vecka. Dessutom kör de var för sig genomtänkta danspass med barnen på de egna avdelningarna minst två gånger i veckan.

– När vi planerar våra dansprogram utgår vi från dansens byggstenar: kropp, kraft, tid och rum. Vi använder oss också av olika begrepp som långsamt, snabbt, starkt och svagt, säger Marta Nilsson.

– Vi har alltid en tydlig början och ett tydligt slut. Innehållet är väl förberett så att det inte tar för lång tid mellan låtarna för då tappar barnen lätt fokus. Vi har också alltid med oss vår dansväska, fortsätter Liselotte Andersson och syftar på den bruna kofferten med dansrekvisita.

Möjligheten att använda rekvisita som en resurs under dansstunderna för att få barnen att ta i och ta ut sina rörelser är något som de har lärt sig under forskningsprojektet. I dag är det till exempel dags för de färgglada sjalarna att komma fram när groddansen tagit slut.

– Varsågod Juni, varsågod Stella, säger Liselotte Andersson och sträcker fram två sjalar i blått, rött eller gult till vart och ett av barnen.

– Rekvisitan har stor betydelse. En sjal som man håller i handen blir som en förlängning av kroppen. Det känns också tryggt för många att hålla i något medan man dansar, förklarar hon.

Mindre mello och Disney

När musiken har kommit i gång igen uppmanar hon och Marta Nilsson barnen att med en sjal i vardera handen ömsom röra sig långsamt och mjukt, ömsom snabbt och hårt till musiken.

Tidigare satte de oftast på sådan musik som barnen kände igen och gillade, till exempel låtar från Melodifestivalen eller olika Disney-filmer. Men nu är det nästan bara instrumentalmusik från så många olika genrer som möjligt som gäller. Musiken används för att vägleda dansen, skapa variation och vidga rörelserepertoaren.

– I en av danserna som vi har kommit på själva låter vi barnen välja vad de vill röra sig som till musiken. Det kan till exempel vara som en elvisp, en penna eller en robotgräsklippare, berättar Liselotte Andersson.

Sätter fart på språket

Att dans är ett starkt uttryckssätt som alla barn kan delta i – även de som ännu inte har ett verbalt språk eller pratar svenska så bra – är något som de har sett flera exempel på sedan de började undervisa barnen i dans i stället för att bara ”fuldansa” tillsammans med dem. Dansundervisningen har inte bara fått vissa ­tidigare tysta barn att blomstra under själva dansen, dansen har även satt fart på deras verbala språkutveckling. Självförtroendet, kroppsmedvetenheten och kreativiteten har också ökat hos många barn.

– Vi kan inte längre se de könsskillnader som vi tidigare såg när vi dansade. Förr tog flickorna mycket plats när vi dansade medan pojkarna hade dåligt självförtroende. Så är det inte alls längre, säger Liselotte Andersson.

Hon och Marta Nilsson har dock inte övergivit fuldansen helt. Det händer fortfarande ofta att de bara sätter på någon av barnens favoritsånger och dansar loss tillsammans med dem ute på gården.

– Men vi försöker höja nivån lite även under fuldansen. Det behövs inte så mycket. Det räcker med att ställa några frågor, be barnen lyssna till musiken och utmana dem genom att använda några olika begrepp som långsamt eller snabbt, säger Liselotte Andersson.

LÄS OCKSÅ:

Här får förskollärare universitetskurs i dans

Dans är livsviktigt – men improvisera inte, styr upp!

Vad har hänt med dansen på förskollärar-utbildningen?

Ge tid för sång- och danslekar – viktigare än man kanske tro

Lyssna på Förskolan här: