
Sara Granér vrider och vänder på bokstäver, begrepp och ordspråk – och därmed även på tillvaron.
Serietecknaren Sara Granér ser seriös ut, men hon tycker om att ordvitsa och att titta på världen med sina satir-glasögon. Foto: Fredrik Jalhed.
Porträtt Nyfikenheten och skevheten i samhället driver serietecknaren Sara Granér framåt. Hon, prisad och hyllad, har aldrig slutat att leka. Det finns alltid nya uttryck, nya material, nya ordvitsar, nya sätt att kasta sig mellan högt och lågt, nattsvart och larvigt.
Miljön är mycket göteborgsk. Utanför den höga och pampiga tegelbyggnaden, Sockerbruket i Majorna, syns älven, Älvsborgsbron, Hisingen och numera också Karlatornet. Sara Granér själv är dock inte särskilt göteborgsk även om hon numera håller till här på dagarna, på KKV, Konstnärernas kollektivverkstad. Och i sin egen ateljé runt hörnet. Hon pendlar sedan några år fram och tillbaka mellan Kungsbacka och Göteborg, efter att länge, länge ha varit en del av Malmös serietecknarscen och av seriekollektivet Dotterbolaget.
Sara Granér berättar ivrigt, på sin städade skånska, att hon just nu har tillgång till tuften, en maskin som används för att måla med garn, och att hon i den stora verkstaden även har möjlighet att både svetsa och arbeta med keramik.
– Åh! Det är som ett vuxenfritids. Jag vill bara vara i alla de här verkstäderna.
Jag bestämde mig för att leka skitmycket.
I mars fick hon stipendiet Löken! där 300 000 kronor delas ut till en medlem i Svenska tecknare. Det ger arbetsro och tid att arbeta med den grafiska roman hon håller på med.
– Det är första gången jag skriver en sammanhållen berättelse och ja, det kräver att jag får lugn och ro så att jag kan gå in i det ordentligt. Kanske kommer arbetsgången påminna om när jag gick andra året på Serieskolan i Malmö. Då gjorde jag min första bok, säger Sara Granér.
Annars har hon genom åren pusslat mycket, som hon uttrycker det: exempelvis gjort en bild för en tidning som sedan har ”hamnat” i en bok, innan teckningen har ställts ut tillsammans med andra bilder. Nu kommer hon att kunna arbeta mer fokuserat. Hennes enrutesteckningar och korta serier har synts i tidningar som Galago, Dagens nyheter, Ordfront och ETC. Titlarna på hennes böcker säger mycket om hennes humor, om den ordvitstäta satiren. Som ”Det är bara lite aids”, ”All I want for christmas is planekonomi” och ”Allas lika mellangärde”.
Sara Granér vrider och vänder på bokstäver, begrepp och ordspråk – och därmed även på tillvaron.
Sara Granér minns att hon som barn oroade sig över att bli tonåring och sedan vuxen, över att hon därmed skulle förlora leken. Känslan av meningslöshet sköljde över henne men som ett svar höll hon i stället ett inre peptalk.
– Jag försökte komma på vad man gör när man är tonåring. Typ lyssna på musik och prata. ”Vad är det för liv?”. Jag bestämde mig för att leka skitmycket för snart skulle det vara slut. Det har jag tänkt på – att jag slapp sluta med lekandet. I jättemånga år har min tillvaro varit som att gå på fritids. På ett fint sätt.
Snabbt lägger Sara Granér till att det också är ett svårt jobb. För att sedan poängtera att hon hade kunnat trösta sin barn-version med att hon alltid har lyckats hitta nya sätt att leka. Som nu, när hon jobbar med keramik.
– Det är som om det finns en inre dragning till att inte behärska material och ändå göra det. Man kan jämföra med barnets position i världen. Men jag är inte heller som vissa är, att man håller på med en grej för att sedan sluta och börja på något nytt. Jag gör ändå samma sak.
I höst är det dags för soloutställningen ”Räls oss ifrån ondo”, på Bildmuseet i Umeå. Foto: Fredrik Jalhed.
När Sara Granér började göra serier påminde det väldigt mycket om de ritlekar barn håller på med. Hon lekte berättelser med sina teckningar. Den känslan vill hon fortfarande värna om, det där primitiva narrativet. Hon slutade aldrig teckna, till skillnad från så många andra som börjar bli självkritiska någon gång på mellanstadiet eller får starka uppfattningar om rätt och fel, fint och fult. Där och då, konstaterar hon, fastslås det vilka som ”kan” eller ”inte kan” teckna.
Hon gick på något som hette Bildskolan en eftermiddag i veckan, en dåtida lundensisk motsvarighet till Kulturskolan. Då hittade hon inte riktigt rätt, visste inte exakt vad hon ville göra, men några år senare började hon göra dagboksanteckningar i tecknad form.
– Då lossnade det för mig. Man kunde göra berättelser. Det var som att texten gav mig bilden och sedan gav kanske serierna mig bilden igen. För nu är jag väldigt intresserad igen, av att bara göra bilder.
Först gjorde hon det bara för sig själv. Det blev en karikatyr här, en situation som hände där, som om hon skämtade med en kompis. Den tonen finns nog kvar, tror hon. Det lite tramsiga som gjordes som ett internt skämt i någons matteblock.
Efter gymnasiet sökte hon till Serieskolan på Kvarnby folkhögskola i Malmö.
– Det kändes tillgängligt för mig, nära – på något sätt. Då kände jag inte att en annan konstskola hade kunnat vara det för mig. Jag var inte där riktigt.
Sara Granér njuter av att ha tillgång till olika maskiner, olika verkstäder, på KKV i Göteborg, som här med tuften i högsta hugg. Foto: Fredrik Jalhed.
Sara Granér fick ett sammanhang på skolan, hon kände att hon hade hittat rätt och att det var viktigt att inte slarva bort det där. Hon startade tillsammans med några andra ett seriekollektiv där de gjorde gemensamma grejer. I samma veva, efter det första året på skolan, började hon med ett projekt som innebar att hon skulle göra en teckning om dagen. Hon hade en tanke i bakhuvudet, att det skulle räcka till en bok till slut.
Något år senare fortsatte hon, gick det andra året på Serieskolan och då hittade hon ännu mer rätt och kunde grotta ner sig i det sättet att jobba.
Bor: Anneberg i Kungsbacka kommun.
Ålder: 44 år.
Yrke: Serietecknare, konstnär, satiriker.
Familj: Sambo och bonusbarn.
Aktuell: Utställningen ”Räls oss ifrån ondo” på Bildmuseet i Umeå, 17 oktober 2025 till 5 april 2026.
I den storslagna och överväldigande lokalen, där två kvinnor jobbar koncentrerat samtidigt som vi pratar, förklarar Sara Granér att intresset för många olika saker har fört henne framåt, snarare än ett resultat av ett förbättrat självförtroende. Hon är så intresserad av så mycket, av så många olika ämnen, men också av olika material, färger och tekniker. Den där till synes spretiga nyfikenheten har gjort att hon har gjort dockteater, böcker, allt på en gång.
Hur väcks dina idéer, hur kommer de till?
– Ibland har jag aktivt försökt samla på den här känslan av att bli fascinerad av något. Det har jag märkt kan funka för mig. För nästa gång jag känner så kan jag lägga det på minnet och kanske använda det. Jag tänker att det är ganska bra att jämföra det med att leta efter svamp, att man måste ha en viss blick inställd.
Tillbaka till Serieskolan och folkhögskolans värld. Hon har varit gästföreläsare många gånger på olika folkhögskolor och hon beskriver Kvarnby folkhögskola som en plats där konsten blev tillgänglig för henne.
– Där kunde jag hitta konsten och där kunde jag vara med konsten. Så hade jag inte uttryckt det då, men det var det som hände. Det andra året gjorde jag ju min första bok och där byggde jag min grund. Jag lärde mig hur jag skulle jobba.
På ett stillsamt sätt lyser Sara Granér när hon pratar om Serieskolan, om det fria, om den ”konstiga spännvidden” mellan de olika deltagarna på skolan, om det hon så ofta har känt när hon senare har besökt folkhögskolor landet runt, att miljön är lugn och mänsklig, ett andningshål för folk.
Hon strålar även när hon pratar om sin kommande utställning ”Räls oss ifrån ondo”. En tågrelaterad utställning på Bildmuseet i Umeå, inspirerad av elfel, signalfel och personer i tågområdet. Skildrat med de ordvitsande satir- och samtidsglasögonen på.
Lika glad blir hon när hon pratar om den norrländske poeten och musikern Matti Alkberg vars tankar inspirerar henne mycket.
– Ja, namnet på hans turné, ”Alla är sämst”, är en så fin antites till vårt samhälle där man hela tiden ska säga att man är bäst. Så Mattis turnénamn är den viktigaste frågan i det jag ägnar mig åt: att vi i dag delar upp oss i vi och dem, vi är bra och ni är dåliga.
LÄS MER:
Krönika Vi vet att samhället behöver vård, trygghet och utbildning. Men vad vi alltför sällan pratar om är det som gör livet rikt: skapandet, skriver Anna-Karin Hallonsten, redaktör.
Reportage I ett decennium har vuxna med intellektuell funktionsnedsättning fått digitala färdigheter för att kunna ta större plats i samhället.
Krönika ”Folkhögskolan är en motkraft i dagens polariserade samhälle.”
Krönika Gym, nybakad kaka och folkhögskola är lika med demokrati, och sommarlov.
Nyhet Jörgen Stridh: Nu börjar vårt arbete med att undersöka om vi kan flytta till en annan folkhögskola.
Krönika Vad händer när ungdomar och pensionärer pluggar sida vid sida? På Bromma folkhögskola är det inte bara möjligt – det är vardag, berättar läraren Sara Silfverskiöld.
Så gjorde vi Om alla ska kunna vara en del av samhället krävs det krafttag, annars riskerar många personer med funktionsnedsättning att falla mellan stolarna.
Nyhet Markaryds folkhögskola har begärt sig själv i konkurs. Styrelsen såg ingen annan utväg.
Samhälle Riksdagspartierna ger svar på frågan om folkhögskolans betydelse och hur de vill bidra till att säkra skolformen.
Porträtt Musikern och fiolläraren Adrian Jones på Malugns folkhögskola hyllar njutningen och lusten. Och trögheten.
Nyhet Ambitionen med Åsa folkhögskolas debutfestival Åsadalen var att mötas bortom debatt. Alla röster fick komma till tals, från höger till vänster. Målet med den återkommande festivalen är en folkbildande fest där lokala politiker, deltagare och namnkunniga röster i samhällsdebatten deltar.
Nyhet Hellidens folkhögskola har brottats med ett underskott på 4,3 miljoner och Sommenbygdens folkhögskola har varit nära konkurs. Efter tuffa åtgärder har båda skolorna lyckats vända den negativa utvecklingen.
Ledare Vi lever i den politiska hållhakarnas tid. Med utgångspunkt i Norden har vi en demokratisk infrastruktur som blir än viktigare att stå upp för, skriver Tomas Rosengren, ordförande Sveriges Lärare Folkhögskolan.
Nyhet Signild Håkansson har varit en del av folkhögskolan i över 50 år och ser hur den fortfarande bygger på idéerna från 1868, att ge människor verktyg att växa och delta i samhället.
Nyhet För 350 år sedan avrättades 62 personer för häxeri. Nu hålls en minnesdag för att hedra både dåtidens och nutidens offer för ryktesspridning.
Debatt Musikutbildningen på Wiks folkhögskola onödig. Så uttrycker sig sverigedemokraten Jonathan Othén i en film i sociala medier. Musikerförbundet ger svar på tal.
Nyhet Efter bidragsfusk och ett återbetalningskrav på 6 miljoner kronor läggs Albins folkhögskola i Landskrona ner.
Reportage Att sätta studieomdömen är komplext. På Birkagårdens folkhögskola strävar lärarna efter en samlad bild av varje deltagares utveckling, med hjälp av diskussioner, konferenser och nära pedagogiska relationer.
Nyhet Fyra dagar efter påve Franciskus död invigde Sverige äldsta katolska folkhögskola, S:ta Birgittas, sina nya lokaler i Älvsjö.
Krönika Linda Häntak om känslan av att ha förlorat fighten mot livets alla mätstickor.
Forskning Nu har de tolv första studenterna vid forskarskolan tagit en licentiatexamen.
Budget Regeringen har återigen valt att bortse från Sveriges folkhögskolor. Det framgår i vårändringsbudgeten som presenterades den 15 april.
Så gjorde vi Det politiska engagemanget har ökat på Åsa folkhögskola sedan Morgan Hammarlund drog igång Demokratipatrullen.
Ledare "Krasst sett finns det ingen lärarlegitimation som har bäring i folkhögskolan." Det skriver Tomas Rosengren, ordförande för Sveriges Lärare Folkhögskola.
Forskning Folkhögskolan kan bidra till att öppna musiklivet för fler. För dagens musikvärld är extremt ojämlik, enligt forskarna.
Debatt Det är inte rimligt att folkhögskolor i välmående områden klarar sig medan skolor i förorter och glesbygden monteras ner. Det skriver Ellie Cijvat, Kinna Skoglund och Kristina Lugo Méndez.
Nedskärningar Personer med funktionsnedsättning är de som drabbas mest av dagens nedskärningar i folkhögskolan, på grund av kraftigt minskade stödresurser.
Politik Sverigedemokraterna visade upp sin bästa sida på Marieborgs folkhögskola förra veckan, men gav få svar.
Budget Folkbildningsrådet begär 277 miljoner kronor i permanent stöd för att kunna möta samhällets växande behov inom utbildning och arbetsmarknad.
Nyhet Allt fler folkhögskolor erbjuder kurser för socialpedagoger. Det berättar Charlie Sanrell, ordförande i branschorganisationen för utbildningarna.
Porträtt Nu syns Charlotta Björck både i Mello-cirkusens efterfestprogram och i dokumentären ”Jag ska bara gråta lite först”. Hon anser att två saker borde vara obligatoriska i livets utbildning: Att arbeta inom vården och att gå på folkhögskola.
Reportage På Sigtuna folkhögskola utbildas socialpedagoger som rustas för att kunna möta unga med psykisk ohälsa.
Ledare ”Vi glömmer lätt att demokratin är ett hantverk som kräver mer av dig i form av att förstå samhället som ett ’vi’ som vi ska få att fungera tillsammans”, skriver Tomas Rosengren.
Nedskärningar 67 procent av landets folkhögskolor har tvingats minska på antalet lärare och cirka hälften har lagt ner särskild kurs. Det visar Folkbildningens rapport "Nedskärningarnas konsekvenser".
Forskning Många folkhögskollärare efterfrågar fortbildning i specialpedagogik. Samtidigt använder man sig redan av framgångsrika specialpedagogiska arbetssätt, enligt forskaren Louise Malmström.
Reportage Hagabergs folkhögskola arbetar med flera jobbspår för deltagare som gått utan arbete en längre tid. En framgångsfaktor är samverkan med kommuner, Arbetsförmedlingen och näringslivet.– Vi stärker deltagarna och vi kan anpassa kurserna efter företagens behov, säger Reband Raza, lärare och projektledare för Vägen på skolan.
Nedskärningar Snart flyttas 20 deltagare från Biskopsgårdens folkhögskola till Nya varvet i Göteborg, och ersätts med SFI-elever. De berörda är kvinnor och första generationens invandrare.
Porträtt Folkhögskolläraren Johanna Bernhardson gör dokumentärfilm om sin pappa Kjell, och hans bröder Ronny, Kjell och Roy – Andersson.
Krönika Erik var den blygaste av de blyga när han kom till folkhögskolan. Emma var håglös utan självförtroende. Han blev elevkårens ordförande som alla frågade om hjälp, medan Emma beslöt sig för att ta sig ut i samhället. Läs folkhögskolläraren Kerstin Eldhs krönika.
Samarbete Tanzania är det enda land utanför Europa med folkhögskolor. Tidigare fick många stöd från svenska vänfolkhögskolor, men tiderna förändras, nu gäller samarbeten på lika villkor.
Beredskap Folkhögskolan behöver användas för att stärka civilförsvaret i dagens orostider. Det betonar Anna Ekström, ordförande för Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation (RIO).
Reportage Målen kan vara olika på kursen Livskonsten och söktrycket är högt. En deltagare har nyligen gått ut gymnasiet, en annan har nått pensionsålder.
Bidrag Nu startar FolkisUng där åtta folkhögskolor har valts ut för att stärka unga som varken arbetar eller studerar. Mycket handlar om att individanpassa för den här gruppen så att de hittar vägar vidare, berättar Gabrielle Melander, biträdande rektor vid Västerbergs folkhögskola.
Folkbildningsutredningen Sveriges Lärare har många synpunkter på Folkbildningsutredningens förslag, men är ändå relativt nöjda.
Så gjorde vi Intresset för beredskap vid kriser eller hot om krig har ökat markant. Folkhögskolläraren Hugo Malm är en av profilerna.
Folkbildningsutredningen Nu har RIO lämnat sitt remissvar till utbildningsdepartementet. Vissa synpunkter är omfattande. Exempelvis att utredningen använder begreppet folkbildning på ett slarvigt sätt.
Krönika ”Här har vi alltså en kille med intellektuell funktionsvariation som 50 år efter Frida Kahlos död gör det han kan för att lindra hennes smärta.”
Skolmiljö Skurups folkhögskolas internatbyggnaderna har stora upprustningsbehov: trappor som vittrat sönder, sprickor i väggar och fasader, och värmereglering som inte fungerar.
Annat På Nordiska folkhögskolan i Kungälv har man utformat en kurs för personer med utmattningssyndrom, upplevelser av social fobi eller annan psykisk ohälsa.
Samhällsutveckling Samhället blir starkare och viktigare när fler får höra till, skriver författaren Daniel Mathisen.