”Orättvisa ligger alltid i luften”

Många deltagare har blivit matade med att de är ganska värdelösa.” Så uttryckte sig folkhögskol-läraren Anna-Lena Öhman på Dalslands folkhögskola i en intervju i förra numret av tidningen Folkhögskolan. Hon beskrev hur många av deltagarna befinner sig i ett samhällsmässigt underläge – kanske har de inte blivit lyssnade på, kanske har de blivit behandlade på ett sätt som inte känts rättvist. Men vad innebär egentligen rättvisa och orättvisa, och enligt vem? Att begreppen går att vrida och vända på råder det ingen tvekan om. En person som gör just det är filosofen Miranda Fricker, professor vid City university of New York. Hon har myntat begreppen ”kunskapsmässig orättvisa” och ”tolkningsorättvisa” – två former av orättvisa som kan drabba grupper som i olika avseenden är missgynnade i samhället. Själv nämner hon minoriteter och kvinnor som exempel.

Ordets kraft

Begreppet kunskapsmässig orättvisa handlar om hur vissa grupper systematiskt nekas trovärdighet och inte ses som kunniga. Exempelvis i kontakten med myndigheter, samhällsinstanser eller som brottsoffer. 

– Kunskapsmässig orättvisa finns alltid i luften mellan talare och lyssnare och ibland får det en väldigt negativ effekt. Ett exempel kan vara när något en person säger inte tas på allvar och personen inte får den respekt den borde när den berättar om sina erfarenheter eller ger ett vittnesmål. I en sådan situation reduceras trovärdigheten på grund av fördomar, säger Miranda Fricker i ett avsnitt av programmet Gender talks, med titeln ”Miranda Fricker testimony and the power of words”. 

Det andra begreppet, tolkningsorättvisa, handlar om när någon, eller en grupp, inte besitter rätt termer eller ord för att uttrycka sina erfarenheter på det sätt som krävs i ett visst sammanhang. 

– Då har du en nackdel när du kommunicerar din egen erfarenhet med människor som inte delar dina erfarenheter, vilket kan skapa ett underläge, säger Miranda Fricker i samma program.

En annan forskare som ägnar sig åt rättvisebegreppet är Kajsa Hansson, forskare inom nationalekonomi vid Göteborgs universitet. Hon belyser riskerna med ett samhälle som allt tydligare delas upp i vinnare och förlorare. Exempelvis utifrån frågan om hur människor anser att jordens resurser ska fördelas mellan rika och fattiga.

– Här kan man se starka samband. Tycker man att samhället är rättvist så korrelerar det starkare med att man inte vill fördela resurserna. Men om jag tycker det är orättvist och att det till stor del handlar om tur när man lyckas, så tenderar man att vilja fördela resurserna mer mellan olika grupper i samhället, säger hon och konstaterar att det kan tyckas motsägelsefullt.

– Utifrån ett rättviseperspektiv, och hur många människor uppfattar rättvisa, så är det ju att man ska ha samma förutsättningar. 

Lärarens fel

I en av hennes studier fokuserade hon och kollegorna Emil Persson, Gustav Tinghög och Shai Davidai på människans uppfattning av rättvisa genom att konstruera en tävling där de tävlande fick lika svåra uppgifter. Hälften av deltagarna fick tydlig information om att tävlingen var rättvis – att lika många frågor var lätta och svåra – de andra fick inte den informationen. 

– Om man misslyckas, och inte vet om att förutsättningarna var lika för alla eller inte, så visar vår studie att man tenderar att överskatta orättvisan. I det här fallet antalet svåra uppgifter. Det betyder att man i den här kontexten tycker att det är en orättvis tävling, vilket är ett ganska viktigt fynd i skolvärlden, säger hon och förklarar:

– Elever som misslyckas på ett prov eller en tenta hittar till exempel lätt förklaringar som ligger utanför elevens egen kontroll; att det var lärarens fel, att det inte kom frågor på de delar som man faktiskt kan, vilket kan leda till frustration, bitterhet och en känsla av orättvisa, säger hon.

Efter tävlingen fick förlorarna i de olika grupperna chans att ta tävlingsvinster från vinnaren. 

– De som förlorade och ansåg att tävlingen var orättvis blev mycket mer benägna att ta från andras pris jämfört med de som hade fått information om att det var en rättvis tävling. 

Den här studien, berättar hon, visar att en erfarenhet av ett misslyckande eller framgång kan påverka vad du tycker är moraliskt rätt att göra. Och att vår tolkning av verkligheten kan få oss att agera själviskt. 

– I grunden handlar det om vårt behov av att rättfärdiga oss själva och våra beslut. Människan vill gärna tro att vi styrs av en moralisk kompass, men det handlar lika mycket om att bekräfta vår egen bild av oss själva som moraliska, inför både oss själva och andra.

Duktig och kompetent

Kajsa Hansson förklarar att det inom psykologin, rent generellt, är konstaterat att om man lyckas med någonting så tenderar man att tycka att man gör det för att man är duktig och kompetent. Medan den som misslyckas tenderar att skylla ifrån sig. 

– Det kan verka som om det bara handlar om att vara en dålig förlorare, men om människor uppfattar sina förluster som resultatet av orättvisa processer kan det få stora konsekvenser. Men om vi har mer transparens och information kring hur processer ser ut så slipper vi ha de här helt olika uppfattningarna. Då minskar själviskt beteende i situationer som människor upplever som orättvisa. 

Rättviseuppfattning

Hon framhåller också att den som har en stark samhällsställning och högt självförtroende tenderar att låta både framgångar och motgångar påverka sin rättviseuppfattning i större utsträckning än den som inte har det.

– Vid framgång är du i större utsträckning benägen att se resultatet som din egen förtjänst, jämfört med om ditt självförtroende är lågt. 

På ett mer generellt plan tenderar däremot personer med högt själv-förtroende att anstränga sig mer än den som förlorar.

– Den som förlorar och ser det som en konsekvens av orättvisa tenderar att känna att det var väntat, och börjar anstränga sig mindre. Det blir en slags självförstärkande effekt, vilket är den mörka sidan av meritokratin. 

LÄS ÄVEN:

Eldsjälen som drivkraft – och som dilemma