Rosengren: ”Hej valåret 2026, vad har du att komma med?”
Krönika Att få undervisa på folkhögskola är en ynnest – för både lärare och deltagare. Ändå har en utbildningsform som gång på gång visar goda resultat svårt att tränga igenom i den politiska debatten. Varför talar folkhögskolan för så döva öron? skriver Tomas Rosengren.
Jag rullar med bilen uppför allén upp mot vackra Strömbäcks folkhögskola. Det har jag gjort i drygt 20 år nu även om det inte blivit varje dag de senaste åren då jag ofta är på annat håll i mitt fackliga uppdrag. Under den gångna hösten har jag dock stötvis fått göra lite fler inhopp i rollen som husvikarie. När undervisningen kommit i mer intensiva perioder, och i spridda ämnen, känner jag att jag lever upp. Att få undervisa på folkhögskola är en ynnest, men jag vet också att de flesta som deltar i kurser på folkhögskolor ser det som en ynnest och möjlighet att hitta vidare i livet. I klassrummet och resten av skolmiljön på en folkhögskola är du inte ständigt under lupp och måttstock och det får många människor, oavsett bakgrund, att sänka garden något och det är, som jag ser det, en av våra stora framgångsfaktorer. Det är ju inte så att vi inte ser våra deltagares utveckling, men vi bedömer dem med betydligt mjukare verktyg, i samtal mer än med hårda papper.
Varför talar vi för så döva politiska öron?
Undersökning efter undersökning visar på hur väl deltagare från folkhögskola klarar sig efter studierna, men frågan kvarstår; varför talar vi för så döva politiska öron? Jag tror att i den tävling som just nu pågår i politiken kring vem som kan vara mest tydlig vad gäller resultat, åtgärder och konsekvenser passar folkhögskolan dåligt. Detta samtidigt som alla är vansinnigt överens om utbildningsformens förträfflighet. Vi ser inga nämnvärda satsningar i något budgetförslag ens från oppositionen. Sveriges Lärare samlar nu kraft tillsammans med övriga intresseorganisationer inom folkhögskolesfären för att folkhögskolan under våren ska synliggöras med målet att bli en faktor i valrörelsens diskussion kring utbildning, beredskap och demokratisk bildning. Som det nu ser ut i debatten längs hela partiskalan har alla fallit i mätfällan. Folkhögskolan har ingen politisk färg, den är ett alternativ i utbildningssystemet och vårt uppdrag är att visa på vägar in i samhället och ut i livet, oavsett vilken kurs du går.
Utanför samhällsgemenskapen
Det skulle vara synd om vi kommer dit att alla mätningar visar att våra högre kulturutbildningar saknar studentunderlag, att hemmasittandet ökar och att möjligheterna att ta igen ett missat gymnasium på alternativt sätt lämnar unga människor utanför samhällsgemenskapen. Kanske är det dags att vi börjar spela allmänbildningsspelet Jeopardy igen, ni minns där Magnus Härenstam gav svaren och de tävlande ställde frågorna. Svaret är: En utbildningsform med fokus på personlig utveckling och samhällsengagemang, där utbildningen inte styrs av centrala läroplaner utan bygger på de studerandes behov och erfarenheter. Vad är folkhögskola?
- Tomas Rosengren är ordförande för Sveriges Lärare folkhögskola.
LÄS MER:
