Debatt: Alldeles för många elever får lyssna istället för att läsa

Det är lätt att enas om allvaret i det rådande läget för läsning i den svenska skolan. Alltför många läser alltför lite. I en debattartikel i SvD 3/5 2025 kritiserar tretton debattörer den ensidiga kritiken mot ”att läsa med öronen”, med argumentet att det är en förenkling att kritisera lyssningens utbredning i skolan.

Vi i Expertrådet för läsning menar att det som under en längre tid har pågått i skolan är ett åsidosättande av läsning, till förmån för lyssning. Självfallet ska elever med funktionsvariationer ha möjlighet att i fortsättningen få lyssna på text, men det bör inte vara en lösning för flertalet. Vi är övertygade om att alldeles för många elever nekas möjligheten att öva sin egen läsning när lyssnande ersätter läsningen.

”Underbetyg till skolan”

Det går säkert som debattörerna påpekar att hitta goda exempel på elever som tagit sig in i litteraturen tack vare att de initialt fått lyssna på texter, men det är inte mycket som visar att de blir läsare efter skolan: den senaste undersökningen från Bokbarometern (april 2025) visar att svenskar i åldern 18–29 år läser mer sällan än någonsin tidigare. 

Det här är ett underbetyg till en skola som vill skapa generationer av livslånga läsare. Genom läsningen lär vi oss också att tänka, och skriften är djupt förankrad i läsförmågan. Att läsa handlar inte – till skillnad mot vad debattörerna menar – enbart om att förstå en text kognitivt. Att läsa handlar också om att upptäcka mer om både sig själv och sin omvärld.

”Tålamodsprövande och tidskrävande”

Att lyssna är ett utmärkt komplement för alla elever, genom att uppmärksamma hur ord betonas och det går att pausa för att diskutera ords betydelser. Men målet i skolan måste vara att ge eleverna chansen att utveckla sin egen läsning, utifrån sina förutsättningar. Debattörerna menar att ”språktunga texter” på de högre stadierna diskriminerar elever som behöver stöd, men det är också en diskriminering att inte låta elever utveckla sina färdigheter som läsare, när lyssnande i för hög utsträckning ersätter läsning.

Att läsa är en tålamodsprövande och tidskrävande syssla. Men det är ett nödvändigt arbete om vi vill fostra generationer och låta dem upptäcka all den glädje och engagemang som litteraturen ger oss. För det som i slutändan ger resultat är den dagliga läsning som genererar intressanta samtal. Vi kan inte svika eleverna och ge upp inför utmaningarna.

Vi har varit ett läsande land; varför ska vi nöja oss med mindre än att sträva för att bli det igen?

Expertrådet för läsning, instiftat av Lärarstiftelsen och Sveriges Lärare:

Jenny Edvardson, doktorand, Högskolan i Kristianstad

Björn Kohlström, gymnasielärare, Jönköping

Anki Källman, lågstadielärare, Mullsjö

Elisabeth Linnér Fogby, förskollärare, Kalmar

Jessica Mellgren, lärare 1–6, Haninge

Anna Månsson Nylund, lärare 1–7, Göteborg

Anna Persson, högstadielärare, Stockholm

Michael Tengberg, professor, Karlstads universitet

• Detta är en debattartikel. Det är skribenterna som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Ämnesläraren