Debatt: 70 år gammal artikel mer aktuell än någonsin
”Våra hjärnor är formade för en helt annan miljö än dagens digitala verklighet”, skriver Erik Cardelus.
Debatt I mars fyller en pedagogisk milstolpe 70 år, en vetenskaplig artikel som känns påfallande ung och underhållande. Artikeln har också fått förnyad aktualitet idag, då störtfloden av digital information hotar tankeskärpan hos oss alla, skriver Erik Cardelus.
Den välkända artikeln heter ”The Magical Number Seven”, skriven av Harvard-psykologen George A. Miller. Varför är siffran sju så viktig för oss som arbetar med utbildning? Millers numera klassiska artikel från 1956 visar att vårt arbetsminne – korttidsminne – är mycket begränsat. Vi klarar sällan att hålla fler än sju informationsenheter i huvudet samtidigt, plus minus två. För undervisningen innebär detta en avgörande insikt: lärande handlar inte om att tillföra mer och mer information, utan om att strukturera den bättre.
Men hur gör vi detta? Människan äger ett trångt arbetsminne, men samtidigt förmågan att hålla långa och komplicerade utläggningar och operationer i samspel med andra, ofta i krävande omgivningar, som klassrum och kliniker.
Siffran sju diskuteras
Lösningen blir att göra de spridda informationsbitarna till större meningsfulla helheter, så kallade chunks. Därmed kan man själv – lärare eller inte – hålla den omfattande informationen tillgänglig, avlasta minnet och göra en mer strukturerad presentation som får omgivningen att lättare förstå. En lång krävande sifferserie som 178919391989 kan med denna logik grupperas ihop till tre meningsfulla enheter: kodas, lagras och sedan framplockas ur minnet som 1789 – 1939 – 1989, alltså: ”franska revolutionen” + ”början på andra världskriget” + ”Berlinmurens fall”. Bortsett från historia, kan minneskoden självklart bli annat som husnummer, favoritlagets titlar eller postnummer. Minnet hjälps av personligt relevanta associationer.
Naturligtvis är det inget nytt. Vi gör det hela tiden genom att skapa mönster, ramsor och begreppsmodeller, en sorts minneskryckor. Kompetenta lärare är experter på det, planerat och i farten, logiskt och lättsamt. Ändå var det Miller som satte den ”magiska” siffran sju på pränt.
Så sjuttio år senare är detta självklart. Samtidigt råder det ingen brist på forskning som både bekräftar och ifrågasätter den exakta siffran sju. Gäller den alltid? Påverkar även andra faktorer? Vetenskapen är, som bekant, en ständigt pågående kamp med att falsifiera och verifiera tidigare forskningsresultat, en konstant utvecklingsrörelse där nya forskare försöker ha sista ordet.
Ändå har Millers grundpoäng stärkts i takt med skolans och samhällets digitalisering, en process där ohejdad teknikoptimism och multitaskingsyra trängde ut basala insikter om hjärnans begränsningar. Vem minns inte när arbetsannonser och arbetsbeskrivningar fylldes av fraser som ”att hålla många bollar i luften samtidigt”? Numera förekommer de många bollarna mest på fotbollsträningar och jongleringsshower.
Överbelastning hämmar lärande
Millers artikel pekar vidare mot den numera välkända ”Cognitive Load Theory”, lanserad av John Sweller 1988. Teorin, som utgör en bärande bjälke i kognitionsvetenskap och learning science, bygger på samma grundantagande: arbetsminnet är trångt och överbelastning hämmar lärande. För lärare innebär det att minska onödig kognitiv belastning och hjälpa elever att fokusera på det väsentliga. Våra hjärnor är formade för en helt annan miljö än dagens digitala verklighet, något som tech-företag skickligt utnyttjat för att hålla kvar oss på webben och scrollandet, att skapa en klibbighet (stickyness) i flödena. Sannolikt är det kunskapssamhället största utmaning just nu: att hantera hjärnrötan som orsakas av att vistas för länge i meningslösa flöden.
Läser man ”The Magical Number Seven” i dag slås man av textens form, som kontrasterar mot dagens ofta ganska illa skrivna, tuggiga och monotont malande forskningstexter. Artikeln är i stället kort, tillgänglig och har självdistans, vilket framgår redan i den berömda inledningen: ”My problem is that I have been persecuted by an integer…” På några få sidor lyckas Miller göra något som många forskare misslyckas med idag: att nå fram och nå ut – att vara relevant. Så även här finns en lärdom – att tydlighet, struktur och respekt för mottagarens uppmärksamhet är lika viktiga i forskning som i undervisning.
Miller såg alltid psykologins uppgift som samhällelig, inte intern. Kunskap skulle bidra och delas, inte isoleras och bygga tribuner åt forskare i seminarierum. Det är därför hans tankar fortfarande lever i klassrum världen över. För oss som arbetar inom utbildning, mitt i spänningsfältet mellan teknik, lärande och mänskliga begränsningar, är hans 70 år gamla artikel mer aktuell än någonsin.
Erik Cardelus är fil. dr i språkdidaktik, knuten till Handelshögskolan i Stockholm, och legitimerad gymnasielärare i svenska, historia och moderna språk.
Referenser
Miller, .G.A. (1956) The Magical number seven, plus and minus two. Some limits in on our capacity for processing Information. Psychological Review, 63, 81-97.
Sweller, J. (1988). Cognitive load during problem solving: Effects on learning. Cognitive Science, 12(2), 257–285.
LÄS ÄVEN
Debatt: Ingen slump att hjärnrötan brer ut sig i skolan
Debatt: Forskare blåser upp etablerad kunskap som ”nyheter”
