Ida Lindell: ”Vi är Sveriges mest utbildade kundtjänst”
Krönika Ida Lindell om en tilltagande svårighet att prioritera syv-yrkets huvuduppdrag – och om ”flera saker vi kan göra för att flytta fokus från ’kundtjänst’ till ’vägledning’”.
LÄS MER Ida Lindell: ”Är vägledningen levande eller död? Öppna lådan!”
Jag har återigen dykt ner i de digitala vägledningsforumen och slås gång på gång av insikten om att studie- och yrkesvägledare gör så mycket mer och så mycket annat än vad som omfattas av kärnuppdraget.
Som syv är man van vid att svara på frågor av alla de slag, men när huvuduppgiften blir att söka svar och att hantera missnöje, då funderar jag på om inte vi är Sveriges mest utbildade kundtjänst.
Jag är såklart lite ironisk. Med en gedigen akademisk utbildning och kunskap om allt från karriärutveckling till pedagogik och motivation skulle man kunna tänka sig att vår tid ägnades åt att verkligen arbeta med det komplexa: att hjälpa individer navigera i en alltmer snabbrörlig arbetsmarknad, att stötta ungdomar i att finna sitt driv. Men utifrån vägledningsforumen får jag inte den uppfattningen.
När systemet inte är tillräckligt transparent eller lättåtkomligt blir syv:en den som kliver in och förtydligar.
Hur har det blivit så? En del av svaret kanske ligger i systemet vi verkar inom. Skolan är fylld av deadlines, regelverk och krav för elever och föräldrar att förhålla sig till. Det är naturligt att frågor uppstår och att någon måste besvara dem. När systemet inte är tillräckligt transparent eller lättåtkomligt blir syv:en den som kliver in och förtydligar.
Därtill finns förväntningar från omgivningen. Det är enklare att ställa en snabb fråga till en väg-ledare än att söka upp information själv. Och det är inte svårt att förstå varför. Information om gymnasieval och högskolestudier är inte alltid intuitivt tajmad eller pedagogiskt presenterad. Men i takt med att vägledare får rollen som ”besvarare av frågor” försvinner något av vår djupare funktion.
Utöver de faktabaserade frågorna förväntas vi hantera en mängd andra situationer utan direkt koppling till vårt uppdrag.
Det kan handla om att möta arga och missnöjda föräldrar som ifrågasätter skolans beslut eller riktlinjer, lärare som är frustrerade över att deras elever inte når uppsatta mål eller elever som söker svar om betygsättning eller konflikter och inte vet vem de ska vända sig till. Dessa situationer kräver empati, tålamod och ibland en diplomatisk förmåga som går långt utöver vår kärnroll som vägledare.
Det bidrar till att det blir ännu svårare att ge vägledning den prioritet som den förtjänar.
Är det då förgäves? Absolut inte. Jag tror att det finns flera saker vi kan göra för att flytta fokus från ”kundtjänst” till ”vägledning”.
För det första behöver det tydligt förmedlas vad vårt uppdrag innebär och vad elever och föräldrar (och kollegor?) kan förvänta sig av oss. I samråd med skolledningen kan vi sätta tydliga riktlinjer för hur mycket tid som ska ägnas åt enskild vägledning och hur mycket som går till administrativa uppgifter.
Vägledning är ett hantverk som kräver tid, engagemang och fokus. Det är dags att vi som profession ser vår egen roll och arbetar aktivt för att få utrymme att vara just det vi är utbildade till.
LÄS ÄVEN
Ida Lindell: ”Mer AI inom SYV – ja tack!”
Ida Lindell: ”Låt oss se matematiskt på vägledning till gymnasieval”
