Hela skolan är elevhälsa

LÄS MER Så bygger rastverksamhet skolhälsa

Skolan utgör en enorm hälsofaktor – kanske rentav den viktigaste som finns. En fullständig och fungerande skolgång ökar chanserna markant för ett långt och hälsosamt liv. Desto viktigare då att satsa på att varje enskild elev lyckas i skolan. Med rätt insatser finns möjligheten.

Pandemin blev en ögonöppnare på många sätt – inte minst visade den vikten av att hålla skolorna öppna så länge som möjligt. Det är numera väldokumenterat att i de länder där man helt stängde skolorna har barn större problem i dag, både med hälsan och med skolarbetet.

– Väldigt många barn har lärarna att tacka för att de både mår bättre och har en bättre framtid än de annars skulle ha, sa tidigare statsepidemiologen Anders Tegnell när han blickade tillbaka på pandemin i Vi Lärare tidigare i år.

Det är ingen liten fråga det handlar om. Bara att ta sig igenom grundskolan ökar väsentligt chanserna till ett bra liv. Studier har visat att en utebliven skolgång ur hälsoperspektiv kan jämföras med att vara storrökare. Mara Westling Allodi, professor i specialpedagogik, har i decennier -studerat orsakerna bakom att vissa elever har det tuffare än andra i skolan.

Vad betyder det för en elev att få en fungerande och harmonisk tid i skolan?

– Det betyder enormt mycket. Jag har gått igenom relevant litteratur på området och det står alldeles klart att en bra skolgång minskar risken för utanförskap och arbetslöshet. En bra skolgång har också långtgående effekter på hälsan, och inte bara den psykiska hälsan. En lyckad skoltid blir helt enkelt en skyddande faktor, särskilt för elever med andra riskfaktorer.

Eleverna blir ständigt bedömda, så var det inte förr. En hög andel blir underkända, det är orimligt.

Det står ju också i skollagen: Skolan ska inte bara syssla med utbildning, den ska även ”förebygga ohälsa”. Ändå har elevers psykiska ohälsa ökat i decennier, och därmed har många barn och unga vuxna i dag inte fått denna skyddande faktor.

– En möjlig förklaring är den ökade fixeringen vid betyg och bedömningar, säger forskaren Björn Högberg vid Umeå universitet.

Färska data styrker hans tes. I sitt fyraåriga forskningsprojekt har han och forskarkollegorna granskat registerdata och gått igenom elevenkäter sedan 1990-talet. Viss forskning återstår men de kan redan slå fast att sambandet mellan låga betyg och psykisk ohälsa blivit starkare med tiden. Självfallet är även det omvända vanligt, att psykisk ohälsa leder till sämre betyg, men det sambandet tycks inte ha blivit vanligare med tiden.

Björn Högberg menar att det ”finns skäl att tro” att det är förändringar inom skolsystemet som skyndat på den här utvecklingen mot ökad psykisk ohälsa, en utveckling som inleddes med nedskärningarna redan på 1990-talet.

Det är mot den bakgrunden som mycket arbete har lagts ner för att utröna orsakerna till att vissa elever har svårt i skolan – och rentav mår dåligt av att vara där. Mara Westling Allodi håller med Björn Högberg om de ökade prestationskraven:

– Eleverna blir ständigt bedömda, så var det inte när jag gick i skolan. Och en hög andel blir underkända. Det är helt orimligt, du och jag får inte F när vi gör något mindre bra på våra arbetsplatser! Och skolan är ju elevernas arbetsplats.

Att ständigt mäta prestationer kan göra att en del elever känner att de också blir bedömda som individer, resultaten i skolan bidrar till sämre självkänsla i allmänhet. Mara Westling Allodi menar att skolor ofta på ett olyckligt sätt delar upp barnens kognitiva och känslomässiga utveckling.

– En del vill se dem som olika fält, men jag håller inte med. Eleverna är där med sina känslor också, allt hänger samman.

Hon pekar på andra länder, till exempel Danmark, där välbefinnande ingår i läroplanen.

– I skolan ska de lära sig att utvecklas socialt, emotionellt och i samspel med kamrater.

På det området spelar väl fritidshemmet en viktig roll i Sverige?

– Absolut, men fritids är frivilligt. Och tyvärr fungerar det inte optimalt på många skolor där grupperna är för stora och det är ont om behöriga fritidslärare.

Resultaten i den nyutkomna sista delen av Skolverkets enkätundersökning Attityder till skolan, med svar från omkring 6 400 elever och 3 300 lärare, visar på fortsatta problem med elevernas välbefinnande. Två av tio elever i grundskolan och en av tio i gymnasieskolan känner sig inte trygga. Vidare uppger bara hälften av grundskoleeleverna att de ”alltid eller oftast” bemöter varandra och lärarna med respekt.

Så vad kan en enskild kommun göra för att förbättra situationen i sina skolor? Tillsammans med stadens universitet drog Karlstad i gång ett ambitiöst treårigt projekt – som nu är på sluttampen. Man har frågat lärare, elevhälsa, rektorer och elever på tre skolor: Hur kan man arbeta ännu bättre för att främja elevers psykiska hälsa och därmed också deras skolresultat?

WHO betonar vikten av att ha en ”whole school approach, där ingår fritidshemmen och rasterna.

Projektledare har varit Evelina Landstedt, forskare i socialt arbete inom Centrum för barns och ungas psykiska hälsa och uppväxtvillkor vid Karlstads universitet:

– Vi frågade eleverna: Vad är det som gör att du mår bra i skolan? Vad är det viktigaste?

Svaren passade väl in i den utveckling som Björn Högberg i Umeå har beskrivit. Eleverna betonade vikten av ”kravbalans”, många känner stress över prov och betyg, vilket i sin tur påverkar deras hälsa negativt.

– Men de lyfte också vikten av relationer, relationer med jämnåriga, med lärare och med andra vuxna på skolan. I skoldebatten har vi länge pratat om ”det relationella” och här betonades det på nytt.

Vissa lyfte det smärtsamma i att vara utsatta för mobbning och kränkningar, självfallet en helt avgörande faktor bakom psykisk ohälsa. De betonade hur centralt det är att bli behandlad med respekt, att bli sedd och hörd.

I diskussionsgrupper och workshops inom ramen för forskningsprojektet lyfte också de vuxna vikten av goda relationer – och att även bygga relationer med vårdnadshavarna.

– Flera talade om att etablera en nära kontakt med hemmen innan eventuella problem har uppstått kring eleven, vilket gör det lättare att finna lösningar om problemen väl skulle uppstå.

Vidare diskuterade de elevhälsans roll och flera elever kom med synpunkten att det borde vara lätt att ta kontakt med till exempel en kurator eller en specialpedagog.

– På en skola hade elevhälsan funnits i en stängd korridor, inte alls tillgänglig för spontana besök. Men det har man ändrat på nu.

Ett annat område som många tog upp var övergångarna, från trean till fyran och i synnerhet sexan till sjuan. Fungerar de inte smidigt ökar otryggheten.

Ett ytterligare centralt tema var rasterna.

– Vi diskuterade det som världshälsoorganisationen WHO beskriver som en ”whole school approach”, att det är hela skoldagen som räknas. Där ingår förstås fritidshemmet för de yngre barnen, men också alla raster. Den som känner sig ensam och utanför på rasten gör inte bra ifrån sig i skolarbetet.

Evelina Landstedt har många års erfarenhet av att studera orsakerna bakom ungas psykiska hälsa – och skolans roll i sammanhanget.

– Vikten av ett gott ledarskap i skolan är en av hörnstenarna inom whole school-principerna, vilket också har bekräftats i vår studie.

För att kunna sätta elevernas mående och lärande i centrum krävs förstås ett gott samarbete mellan skolans olika professioner. I samtalen kunde hon märka viss frustration hos lärare när specialpedagoger framför en rad önskemål om särskilda anpassningar i klassrummet – önskemål som är svåra att förverkliga då resurserna inte räcker till.

Vikten av ett gott ledarskap i skolan är en hörnsten inom whole school-principerna.

I slutändan kokar mycket ner till den huvudfråga som vi ställde inledningsvis: Vilka prestationskrav ställer skolan på sina elever? Och hur ofta ställer man dem? Björn Högberg vid Umeå universitet kommer med en passning till landets alla rektorer och lärare:

– Skapa en mer förlåtande skola! Skapa en skola som fokuserar mer på kunskap än på ständigt återkommande bedömningar. Och låt elever testa och misslyckas, säg att det är okej. Det skulle sannolikt få eleverna att må bättre.

LÄS ÄVEN

Praktiska tips om specialdidaktik

Panelen: Speclärares och specpedagogers olika rolle

Elin Z: ”Ge politikerna åtgärdsprogram, de behöver särskilt stöd!”