”Vill ni inte ha lärare i framtiden, SKR?”

Vi är många som har valt att utbilda oss till lärare, trots allt. Trots att varningar och rapporter om ohållbara arbetsvillkor avlöser varandra. Trots att förutsättningarna för att bedriva undervisning har försämrats. Trots att många kommuner väljer obehöriga framför oss som har valt att gå en lärarutbildning.

Våra kommuner har ansvaret för förskola och skola. De har haft det i cirka 30 år nu, och trots att detta numera är status quo visar man varken att man vill ta ansvar eller har förmågan att göra det.

”Ingen vilja till samarbete”

I den pågående avtalsrörelsen mellan lärarna och de kommunala huvudmännen ser vi ingen vilja till samarbete. Ingen vilja till förhandling. SKR, som representerar kommunerna i avtalsförhandlingarna, säger sig värna den svenska modellen, men i förhandlingarna har man varit ytterst nonchalant när det kommer till lärarnas krav.

Vad är det lärarna vill ha? Jo, möjlighet att genomföra sitt uppdrag så bra som möjligt. Det handlar om rimliga storlekar på barn- och undervisningsgrupperna, så att man hinner möta varje barn och elev. Det handlar om att ha ett maxtak på antalet undervisningstimmar, för att man inte ska arbeta ihjäl sig. Det handlar om tid att utveckla och förbereda undervisningen, så att barnen och eleverna får den undervisning de förtjänar.

”Krävs handling”

Detta tycker de kommunala huvudmännen är orimligt. Och jag undrar, vill ni inte ha lärare i framtiden?

För den som vill skapa förutsättningar för lärande krävs handling. Det krävs politisk vilja. Det krävs insikt om att skolan inte bär sig själv. Lärarna behöver en motpart, en arbetsgivare, som ger förutsättningarna för att vi som är framtidens lärare ska kunna stanna kvar i yrket och utvecklas i det.

Läraryrket har på många sätt blivit ett ohälsosamt yrke. Arbetet präglas av en stress som tär. Lärarnas ansvar växer, men tiden räcker inte till. Samtidigt vägrar SKR ens diskutera villkor som skulle förbättra arbetsmiljön och värna professionens långsiktiga hållbarhet. Den uteblivna förhandlingsviljan är inte bara ett svek mot dagens yrkesverksamma. Det är ett svek mot framtiden.

”Ni gör yrket oattraktivt”

Ni gör lärarutbildningen olönsam. Ni gör yrket oattraktivt. Ni urholkar det som borde vara en av samhällets viktigaste investeringar. Resultatet? En lärarbrist som förvärras. Ett samhälle som förlorar kompetens, framtidstro och trygghet.

Ändå finns vi här. Vi som trots allt väljer att plugga till lärare. Inte för lönen. Inte för arbetsvillkoren. Utan för något större. För viljan att göra skillnad. För viljan att möta unga människor i deras mest formbara år. För viljan att värna hoppet.

Vi vet att allt börjar med en bra utbildning, och att utbildningen börjar med oss. Med en lärarkår som är rustad, respekterad och har rätt förutsättningar. Men hur länge orkar vi?

Uteblivna förhandlingsviljan är ett svek

Det som lärarna nu kräver är inte orimligt. Det handlar om det mest grundläggande. Att få förutsättningar att utföra arbetet på ett professionellt sätt. Det handlar om att ha en arbetsmiljö som gör att man orkar en hel karriär, inte bara ett par år.

”Skärp er, SKR”

Så skärp er. Visa att ni tar ansvar. Om ni inte förmår det, våga erkänna det. Lämna då hellre över huvudmannaskapet till staten. Det vore ett mer hedersamt alternativ än att låta skolväsendet förfalla i era händer.

Det här är inte ett siande om framtiden. Utan en kall analys om vart vi är på väg. Vill ni ha lärare i framtiden? Då är det hög tid att börja agera som att ni menar det.

Adam Kedert, ordförande Sveriges Lärarstudenter

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.

LÄS ÄVEN: 

Faktorerna som skyddade lärarna – och som försvann

Avtalsstriden: Ökad splittring efter SKR-nej till lärarnas krav

Stor manifestation – därför protesterar lärarna

Avtalsombuden: Därför sa vi nej till SKR:s slutbud

Avtalsstriden: Frågan om regleringar splittrar SKR