”Svenska modellen sviker svensk lärarkår igen”
”Den svenska modellen sviker lärarkåren”, skriver Christian Liljeros, Sveriges Lärare Academedia.
Debatt
”Normen för den undervisningstid som en lärare förväntas utföra flyttas hela tiden uppåt. Mängden och kraven på andra uppgifter som vi förväntas utföra ökar.
Men den svenska partsmodellen har åtskilliga gånger svikit svensk lärarkår”, skriver Christian Liljeros, vice ordförande Sveriges Lärare Academedia.
Normen för den undervisningstid som en lärare förväntas utföra flyttas hela tiden uppåt. Mängden och kraven på andra uppgifter som vi förväntas utföra ökar:
Motiverande samtal, utredningsunderlag, dokumentation, sambedömningar, studiestöd, korridorsvakt, prövningar, marknadsföring, kollegiala lärandeprocesser, bedömning och betygsättning åt olegitimerade kollegor, individanpassade omprovstillfällen på omprovstilfällen, betygsprognoser, lärplattformsexercis, med mera, med mera. Alltid på bekostnad av lärandets verkliga förutsättningar.
Stopp för regleringar
Nyligen berättade jag i Vi Lärare om hur koncernen Academedia, efter ett år av ”samtal” med facket på föreningsnivå inte går med på att införa några regleringar.
Ytterst är det en fråga pengar och lönsamhet. Men i det finns det nog en skillnad i förståelse eller perspektiv – där arbetsgivare framhåller att undervisningen är lärarens kärnuppdrag (vilket jag i sak håller med om).
Utifrån den utgångspunkten drar arbetsgivaren dock den enfaldiga slutsatsen att lärare ska och kan undervisa merparten av sin arbetstid, utan att man på något vis behöver säkerställa att det finns tillräckligt med tid och förutsättningar för att den undervisningen ska hålla god och jämn kvalitet.
Ett gyckelspel om att den svenska modellen kan fungera
Även om jag som utgångspunkt hade hoppats mer på den svenska partsmodellen som framkomlig väg för att rädda svenska skolan, så har den vägen åtskilliga gånger svikit svensk lärarkår.
”Besvikelse gemensamma nämnaren”
Såklart vill skolaktiebolagen gärna vill beskriva läget som att "dialogen med facket pågår". En ständigt pågående dialog, ett gyckelspel att partsmodellen lokalt ändå kan fungera, skulle vara ett sista värn mot statligt ingripande och lagstiftning.
Man kan tycka mycket om HÖK25. Men besvikelse är nog den gemensamma nämnaren hos lärare och fackliga. Att vinstdrivande friskolor nu hänvisar sitt motstånd mot regleringar till inväntandet av Friskoleavtalet 2025 vittnar om att HÖK25 har tagits emot med lättnad hos friskolornas företrädare.
”Gisslantagande”
Det som slår och bekymrar extra är att det verkar finnas ett strukturellt inbyggt moment 22, ett inbyggt ömsesidigt gisslantagande mellan SKR och friskolorna.
Där Almega utbildning framhåller att de inte vill teckna något avtal som riskerar lönsamheten om inte kommunerna ökar sin skolpeng. På andra sidan har vi SKR som pekar på att regleringar skulle driva deras egna kostnader oproportionerligt eftersom de samtidigt skulle behöva betala mer skolpeng till friskolorna som då inte behöver leverera samma produkt eller kvalitet.
SKR gör sig inkapabla samtidigt som den privata aktiebolags-skol-sektorn går miste om ett tillfälle att återupprätta sin legitimitet – som nu riskerar att tillintetgöras totalt.
Överutnyttjandet av lärares arbetskraft är en effekt av målstyrning och det vi kallar marknadsskadan. Regleringar av lärares undervisning är motmedlet. När skolaktiebolagens företrädare nu vill "kroka arm" med SKR är det i syfte att undvika regleringar och i praktiken ett utpräglat och farligt försvar för marknadsskolan.
Christian Liljeros, vice ordförande Sveriges Lärare Academedia
- Detta är en debattartikel. Det är skribenterna som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.
LÄS ÄVEN:
Bokslut: Inget avtal om regleringar på Academedia
