Replik i dyslexidebatten: ”Elevernas lärande tas bort”
Marina Nordin reagerar i dyslexi-debatten: ”Inte ett förnekande av dyslexins existens”.
Debatt
”Vi har på våra håll idag hamnat i att ta bort övning, färdighet och traggel för elever. Det blir speciellt kännbart för de som har det lite svårare att läsa, skriva och räkna”, skriver Martina Nordin i debatten om dyslexi och anpassningar.
Susanna Cederquist far med osanning när hon anklagar Filippa Mannerheim för att ”ifrågasätta” eller ”förminska” diagnosen dyslexi. Frågan som omedelbart inställer sig är: Har Cederquist överhuvudtaget läst hela krönikan?
Det är fullständigt uppenbart att Mannerheims text inte är ett förnekande av dyslexins existens, utan en träffsäker och välbehövlig kritik av de bristande direktiv som Skolverket och SPSM utkommer med och den delvis bristande specialpedagogik som präglar en del skolor idag.
”Anpassas bort”
Mannerheim säger rakt ut att dyslexi finns, men att den gängse tolkningen i skolan är felaktig. Hon kritiserar den praktik som likställer diagnosen med en ”dom om evig analfabetism” och som innebär att läs- och skrivträning anpassas bort eller hindras genom att fokus läggs på att ”avlägsna hinder” istället för att erbjuda effektiva specialpedagogiska metoder.
Jag ser samma skadliga trend i en del av skolans värld. Vi har på våra håll idag hamnat i att ta bort övning, färdighet och traggel för elever. Det blir speciellt kännbart för de som har det lite svårare att bemästra automatiseringskunskaper (läsa, skriva, räkna).
Vi har plockat bort kravet att sitta fokuserat och under tystnad i klassrummet. Vi har tagit bort kravet att skriva med snygg handstil. Vi har tagit bort kravet att träna på det som är riktigt utmanande, enligt direktiv från myndigheter som SPSM.
”Lägstanivån ska råda”
Ibland upplever jag att det är lägstanivån som ska råda för elevkollektivet, snarare än att ge elever i svårigheter de relevanta verktyg de behöver – såsom extra träning, undervisning av speciallärare, inte sällan utanför klassrummet. Mer läsning, mer träning. Precis som i sport. Skjuter en spelare 500 trepoängare per träning kommer eleven troligen bli NBA-stjärna.
Mer läsning, mer träning
Jag har själv samarbetat med ett flertal riktigt kloka specialpedagoger, speciallärare engagerade föräldrar till barn med dyslexi. De har varit med på tåget. De har jobbat tillsammans med mig kring idén med traggel och träning av läsningen.
Resultaten har skapat underverk, vill jag lova.
Dessa föräldrar var pålästa och ville absolut inte att deras barn skulle fråntas färdigheten att läsa och skriva. De gav sina barn (och mig som lärare) enastående omdömen och stående ovationer för resultaten. Eleverna lyckades väl och valde ofta handskrift eller egen läsning vid fria val. Vi lyckades tillsammans hitta verktyg att hantera dyslexi - genom ökad träning!
”Intellektuellt oärligt”
Att försöka skuldbelägga Mannerheim som en diagnosförnekare är ett intellektuellt oärligt debattknep. Det syftar till att flytta fokus från den verkliga och smärtsamma frågan: Varför har skolan accepterat en praxis där specialpedagogiska anpassningar leder till att elevernas lärande tas bort, istället för att stärka deras förmåga att läsa och skriva?
Mannerheim förespråkar inte att man ska ignorera dyslexi – hon förespråkar att man ska jobba med rätt verktyg. Cederquist skapar en halmdocka som kväver den nödvändiga diskussionen om att ge dessa elever mer och bättre stöd, inte bara en permanent undantagslösning.
Marina Nordin, huvudskyddsombud, förhandlingsombud och förstelärare, Stockholm
- Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.
Vill du skriva en debattartikel på Vi Lärare?
Gör så här:
- Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort.
- Skicka helst texten som en Word-fil, och bifoga gärna ett högupplöst porträttfoto i färg (oftast duger en selfie tagen i bra ljus).
- Mejla texten till adressen nedan och skriv även ditt mobilnummer i mejlet ifall vi behöver diskutera texten.
Mejla till oss på: debatt@vilarare.se
LÄS ÄVEN:
Filippa Mannerheim: Dyslexi är ingen dom om evig analfabetism
