”Målstyrning kväver både elever och lärare”

Svensk skola har fastnat i ett system som styrs av en enda fixering: måluppfyllelse.

Målstyrningens tyranni kväver både elever och lärare.

I jakten på att få fler elever över E-gränsen pressas lärare att använda tveksamma metoder, allt från lättare material och kortare texter till rena ”E-uppgifter”. Ibland till och med på helklassnivå. Dessa anpassningar stjäl elevers läsupplevelser och hämmar deras språk- och kunskapsutveckling.

”Goda intentioner”

Anpassningarna görs med goda intentioner men priset är högt: många går miste om möjligheten att möta ett rikare språk, att läsa längre och mer krävande texter och att utveckla en djupare förståelse av de ämnen de studerar, allt i målstyrningens namn.

Den utopiska idén om att alla elever ska kunna nå skolans kunskapsmål leder i praktiken till att elever med svag teoretisk begåvning gång på gång misslyckas.

I den målstyrda skolans värld finns knappt något utrymme för att acceptera att vissa elever är skoltrötta, omotiverade eller helt enkelt ointresserade.

”Blir EHT-ärenden”

Helt vanliga mänskliga egenskaper förvandlas i stället till avgörande faktorer som påverkar elevernas framtid, men framför allt deras självbild och självkänsla.

Och inte allt för sällan blir de här eleverna EHT-ärenden och får sitta på möten och uppföljningsmöten, allt grundat på antagandet att alla, oavsett förutsättningar, kan nå skolans mål.

”Ekonomiska intressen”

Detta har förstås konsulter, företag och andra aktörer med ekonomiska intressen insett sedan länge. En stor del av deras affärsmodell bygger på att tjäna pengar på att elever fortsätter att misslyckas.

Målstyrningen och F-gränsen tär på både elever och lärare, samtidigt som en rad externa aktörer gjort stora vinster på att sälja in idéer om ”ökad måluppfyllelse”.

Någonstans måste man fråga sig om det inte räcker nu.

Lärarnas tid har slukats av administration, uppföljningar och diverse koncept som lovar förbättring men i praktiken ofta skapar samma problem som de sägs lösa.

Undervisningsglädjen vittrar bort och många lärare ger till slut upp, följer spelets regler och sätter glädjebetyg som en form av överlevnadsstrategi.

Undervisningsglädjen vittrar bort

Målstyrningen som idé måste få ha gjort sitt nu. Den utgör en grund för korruption, allt från betygsinflation till lukrativa konsulter som ser sin chans att vinna mark, göda sina egon och konton och samtidigt se hur elev efter elev mår sämre av skolans verklighetsfrånvända krav.

Ju fler som misslyckas desto större chans har man att sälja in sina idéer som påstås leda till högre måluppfyllelse.

Detta är vägen ut

Det finns dock en väg ut för alla: att överge idén om de målrelaterade betygen och i stället återinföra ett betygssystem utan godkänd-gräns.

Detta skulle upphöra att definiera elever som ”underkända” och dessutom frigöra lärarna från tvångströjan att alla elever kan nå samma mål.

Kognitiva förutsättningar kan inte trollas fram med ännu en ny pedagogisk idé. Hur smärtsam den insikten än är, är det först när vi accepterar den som skolan kan börja fungera för både elever och lärare igen.

Elsa Zetterberg, lärare i spanska och SVA 7-9, Borlänge

LÄS ÄVEN:

Extra anpassningar skrotas: ”Enklare få särskilt stöd”

Beskedet en ”upprättelse” – men varnar för riskerna

Därför blir skolan en plåga för ”gråzonsbarnen”

Skrota F-betyget – räddning för gråzonsbarnen